Det luktar bränt!

DRA I BROMSEN - NU!
Den rubriken har en artikel i aprilnumret av Elle, den svenska varianten. Köper inte Elle jätteofta men i brist på andra tidningar så kan den slinka med, även om jag tycker att det är lite tråkigt med så få ordentliga texter, det är mer en modetidning liksom med bilder på svindyra kläder som de tycker att man ska köpa i affärer som inte ens finns i denna stad. I vilket fall så följde i alla fall aprilnumret med hem.


(Hittade ingen bild på rätt omslag, men det här är samma tjej i alla fall!)

Läser inte tidningarna jättenoga från första början, men för varje gång man lyfter upp tidningen så blir det mer och mer detaljer man lägger märke till. Den här artikeln är endast ett papper långt (fram och baksida) och innehåller inga bilder, dessutom låg den lite gömd i tidningen, och därför har jag inte hittat den tidigare. Men nu gjorde jag det, och det handlar om precis samma ämne som jag pratade om och diskuterade igår! Kortfattat så handlar det hela om en kvinna som är på väg rätt in i väggen men som lyckas panikbromsa i sista sekund. Sedan kommer tips, råd, riskfaktorer och annat smått och gott, och det är just detta som jag tycker är så intressant!

Bland annat så står det att "Dagens största riskgrupp är kvinnor mellan 30 och 45 år. Tidigare var det 40-talisterna som var de mest utsatta, nu är det unga kvinnor med barn och jobb och orimligt höga krav på sig själva. Även flickor i gymnasieåldern är överrepresenterade. Det går så långt ner som till 12-13-årsåldern."

Jag börjar fundera på mer och mer för var dag vad det är för samhälle vi lever i. Ungdomarna är pressade till max, ska utföra under, ska klara allt, det är helt enkelt inte lätt att vara ung idag! Men är det så konstigt? Man har krav på sig, både från familj, vänner, lärare och inte minst sig själv att vara bäst, man ska klara av ett hårt pluggande och privatliv, läxor upp till näsan varje dag, du har krav på dig att förändra samhället, ta hand om äldre, uppföra dig trevligt och snällt, och ingen kommer NÅGONSIN fråga om du behöver stöd och/eller hjälp!!

Nu låter det kanske som en överdramatisk bild jag försökte måla upp, och visst, jag tog i, men bara för att jag tog i så behöver det inte innebära att det är ett senario som inte är sant. Många unga idag lever såhär, och har också andra problem så som skilsmässor, energisugande vänner, avundsjuka pojk-/flickvänner, fattigdom, arbetslöshet osv. Är det egentligen konstigt att självmordsstatistiken är så hög som den är???

Tillbaka lite till ämnet nu då, ledsen om det flöt iväg lite och blev lite luddigt. Jag tänkte i alla fall också skriva vad de nämner för riskfaktorer och tecken på utmattning och utbrändhet.

Är Du i riskgruppen?
   -
Säger alltid ja.
   -Gör allt själv. Kan inte delegera vare sig hemma eller på jobbet.
   -Perfektionistiskt lagd.
   -Underskattar dig själv. Tycker aldrig att du är bra nog. 
   -Kompenserar dålig självkänsla med att ställa upp för andra.

Tecken på utmattning;
   -Tappar sexlusten.
   -Sömnstörningar.
   -Trötthet.
   -Huvudet.
   -Kroppen.
   -Humöret.


Mitt tips till dig om du känner att du kör rakt mot väggen är att för det första dra i handbromsen. Börja med att i alla fall en dag lägga allt åt sidan så gott det går för att tänka över din situation och vad du kan förändra. Känns det jobbigt att säga att du mår dåligt psykiskt så skyll på huvudvärk, magont, förkylníng, kräksjuka eller vad som helst!, för att få en dag off. Boka in en tid hos någon typ av må-bra'are; terapeft, psykolog, kurator eller vad det nu kan vara, för att försöka få bukt på problemet. Försök att dra ner på vad som nu går att dra ner på och LÄR DIG ATT SÄGA NEJ!!

Men det allra viktigaste är trots allt;
Don't keep it a secret.
Det spelar ingen roll om du berättar för hela världen, för några nära vänner, eller endast för någon med tystnadsplikt, men håll det inte inom dig! Sakerna kommer bara att äta upp dig innifrån och det tjänar ingen på. Få ur dig det och bara det kommer att göra allting lättare att hantera!

Ta väl hand om er vänner och var rädd om er! Nu är det dags för mig att sova.

Puss o Kram
Lina Lilja


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0