Män är förövare och kvinnor offer

Läser återigen en artikel, denna gången på aftonbladet.se, om hur hemskt det är att förövare får gå fria, att samhället sätter på sig skygglapparna för att slippa sanningen, för att slippa få reda på att papporna har förgripit sig på sina barn. Hur hemskt det är att samhället hjälper förövarna och inte offrerna. Hela tiden på detta sätt - männen är förövare, och kvinnorna är offrerna. Visst är det hemskt, men man har, samhället har, också glömt ett par saker.

För det första så är detta synsett väldigt diskriminerande - från båda håll. Män ses som elaka och brottslingar, kvinnor ses som hjälplösa och utsatta. För det andra, en grupp som är väldigt utsatt, som är väldigt bortglömd och som, framför allt!, är satt skamvrån är våldtagna män. Män som har blivit utsatta för övergrepp anmäler väldigt sällan detta, så mörkertalet är stort. Samhället tror inte män kan bli våldtagna, män våldtar.



Dessutom, så är fördomarna många. Är man man och våldtas av en annan man, och om detta kommer ut/man går ut med detta, så kan man nästan garantera att bli stämplad bög - oavsett om man är det eller inte. Det är ett grymt samhälle vi lever i. Ett samhälle med skygglappar, ett samhälle som stänger ute de som inte passar in, ett samhälle där inte alla är välkomna. Vi lever i ett samhälle med oskrivna regler som man bara måste kunna, och följa, annars blir man utsatt.

Jag avskyr oskrivna regler. Det är mitt liv, min kropp och jag måste leva det så som jag vill. Man ska inte behöva dölja delar av sig själv, ljuga eller låtsas vara någon annan bara för att få bli accepterad. Ett sådant samhälle ska inte finnas, men det finns. Alla i detta land, framför allt vi yngre, lever med dessa regler dagligen medan de andra, de ansvariga, de som kan ändra på dessa saker, sätter skygglapparna på. Vill inte se, tänker inte se.

Det här är en av de stora anledningarna till varför jag har valt att engagera mig politiskt. Oskrivna regler borde vara förbjudet, och det borde vara en mänsklig rättighet att bli accepterad och respekterad för vem man är - oavsett vem man är eller vad man blivit utsatt för - men för många är detta tyvärr ingen verklighet.

Dags att kliva ner från de höga hästarna och ta av skygglapparna. Dags att ge sig in i vardagen och se sanningen. När man sett och accepterat problemen kan man börja göra något åt dem. Öppna ögonen!

Puss o Kram
Lina Lilja

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0