Lina Lilja

Tack vare min helt underbara samhällskunskapslärare samt en klasskompis så överlevde jag den här dagen. Samhällskunskapsläraren fick ta en hel del skit, så det slutade med att han sa att "Lina, vi kör det här muntligt på fredag, vi löser det, sedan lämnar vi resten, okej?" så det kändes sjukt skönt! Och sen efter skolan så gick jag tillsammans med en klassis en stund på stan och vi har båda haft det sjukt tufft på senaste tiden och jag tror vi haft lite samma problem också, så vi bara lät allt flöda. Känner henne inte jättebra egentligen, men det var sjuuuuukt skönt att få prata ut. När jag satt på bussen därifrån så kände jag bara att för första gången på länge så gick det att andas, så jävla underbart var det! Även om det bara höll i sig för en stund så var det en paus från livet som jag behövde för att orka.



Åkte till stallet för ett möte idag och det var... Tufft. Jag klippte navelsträngen till mina föräldrar sekunden jag klev ur mammas kropp liksom, mer eller mindre. Jag har aldrig varit varken en mammas eller pappas flicka, utan jag har alltid stått på egna ben och klarat mig själv. Däremot så är jag uppväxt och uppfostrad i stallet. Jag har spenderat varenda ledig sekund i stallet och lagt ner själ och hjärta på det där stället. Jag har alltid haft alla mina vänner och förebilder där, det har varit mitt liv! Det är det inte längre, och det är lite sorgligt. Därför blir de stunder då jag kommer tillbaka och får smakprov på hur det en gång var väldigt jobbiga samtidigt som de blir väldigt underbara. Min bästa tid var för två år sedan, vilket egentligen är väldigt lustigt eftersom jag aldrig har bråkat med så många människor som då. Men på något sätt löste sig allt super och jag inte bara utvecklades nå grymt utan jag insåg också vilka sjukt underbara vänner jag har. Även om jag är ute och provar mina vingar så kommer alltid Gävle Ryttarsällskap vara mitt hem<3



Men livet går vidare och någon gång är det dags att klippa navelsträngen. I'm on my way, men som sagt, det är tufft. Livet i allmänt är rätt tufft just nu så att jag fick lite andningshål idag var helt underbart. Without it, I wouldn't be here. Nu ska jag sova, försöka vila upp mig lite inför morgondagen. Bara två dagar till innan helgen, och jag kommer få kämpa mig igenom varje sekund av dessa två dagar, men i helgen ska jag sova, sova och sova, för det behöver jag.

Glöm förresten inte att det är AIDS-dagen idag! Även om jag inte hunnit blogga om det så har jag skänkt det många tankar och jag hoppas ni också gör det!



Puss o Kram
Lina Lilja