Hur och Varför?

Jag har fått två olika kommentarer, av två olika personer, på två olika inlägg, och jag tänkte besvara dem båda i detta inlägg. Fråga ett var, Varför CUF? Kommentaren pointerar också synen på Kärnkraft... Fråga nummer två tillhörde inlägg Mardrömmar... och frågan var hur jag tycker att man ska börja ta tag i problemet (läs det inlägget så fattar ni).

Jag ska börja i en helt annan ände hade jag tänkt. Idag gick jag nämligen i Pridetåget. Eller gick, jag stod närmare bestämt och dansade på ett flak hela vägen. Ärligt talat var det bland det roligaste jag varit med om och trots att jag sett fram emot den dagen jag skulle få chansen att besöka Pride i flera år så hade jag ingen aning om hur mycket det verkligen betyder för mig. För så här är det, visst, folk behöver jobb, vi behöver sänka skatterna, vi måste ta hand om miljön, osv., osv., osv.... MEN inget av det där betyder ETT SKIT om man inte får chansen att vara den man är, så som Gud skapade en, och få vara stolt över det.

Därför är jag med i CUF. Deras politik är öppen och liberal, en politik som lyfter individen och ger en utrymme för att få vara sig själv. (Kom till en CUF-kurs så förstår ni definitivt vad jag menar, för att inte tala om "Bögen, braten, bonden, Maud"-sången.) Visst, ibland stöter jag på grejer som jag inte riktigt kan hålla med om, men vi är trots allt flera olika individer och alla kan inte tycka lika, och over all så står CUF för en politik och ett synsätt som jag håller med om väldigt mycket. Personligen tycker jag väl inte att man ska bygga ny kärnkraft - om vi nu ska prata om det - däremot behålla den vi har tills vidare för att samtidigt utveckla förnybar energi.

Idag i paraden så gick RFSLs "Marching for those who can't", något som väckte mycket uppmärksamhet och många känslor hos många. Men det är sant, många får aldrig chansen att vara den de är, oavsett om det handlar om kön, sexuell läggning eller något helt annat. Hur man ska förändra det? Ja du, den frågan har ju inget kort svar direkt, och inget enkelt svar heller, men det är viktigt att stå upp för dem som inte kan stå upp för sig själv, och verkligen bevisa för människorna vart samhället brister - både här i Sverige och runt om i världen. Många anser att Pride bara har blivit något slags onödigt jippo för att alla hbt-personer ska få klä ut sig, vilket är jädrigt synd för så är det inte. Vi har kommit långt, men vi har fortfarande en lång väg att gå. Glöm inte att det var först förra året som äktenskapslagen kom, och den har dessutom mött en hel del kritik. Glöm heller inte vad som händer bara på andra sidan Östersjön.

Så nä, jag hade egentligen inget bra svar på det där sista, men en sak vet jag, och det är att jag kommer att kämpa varenda dag i hela mitt liv för att alla ska få chansen att vara sig själv, just the way God made them. Utan att känna sig kränkta, illa behandlade, diskriminerade, eller behöva gå runt och vara orolig över att de kan råka illa ut pga vem de är.

Det värmde mitt hjärta idag att se alla 40 000 stolta paradare. Nästa år hoppas jag att jag får chansen att ta del av Pride Park också. Det är en mänsklig rättighet att få vara stolt över vem man är.



Puss o Kram
Lina Lilja

Kommentarer
Postat av: Rickard

Det var trista att inte kunna vara med, men jag hoppas ni rockade hårt i tåget!

2010-08-01 @ 10:41:16
URL: http://rickardnordin.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0