Lina Lilja

Har precis kommit hem igen efter fyra och en halv dag i Stockholm på CUF's Förbundsstämma. Min första stämma någonsin, men inte den sista! Jag har träffat väldigt många nya människor, men också fått chansen att spendera tid med mina CUF-vänner från hela Sverige.

Jag har bara varit medlem i CUF i några få månader, men förvånas trots denna korta tid hur pass mycket jag trots allt har lärt mig, och förändrats! Allt jag sagt och stått upp för under helgen, och framför allt hur väldigt social jag har varit, och att jag har vågat bjuda på mig själv så mycket, det kära vänner, är något som jag inte hade gjort för någon månad sedan.

CUF har under dessa månader lärt mig att stå upp för mig själv, att få sätta mig själv i första hand och att ja, jag duger, jag kanske till och med är lite bra emellanåt. And why is that? Jo, för att i CUF så är vi alla olika, och det är okej. Det finns människor av alla slag, alla sticker vi ut, alla är vi speciella på vårat eget vis. Vi får chansen och platsen att få utvecklas och få vara oss själva. Och framför allt, i CUF är vi alltid bland vänner.

Jag måste också återigen tacka för alla fina ord, de värmer verkligen! Också vill jag tacka till det superfina diplomet som har fått en hedersplats på rummet och numera sitter fint inramat på väggen. Jag är otroligt stolt över att ha fått detta och jag hoppas att ni orkar höra mig mer i talarstolen, för jag kommer inte att försvinna därifrån på ett bra tag!

Så Fuck Jante, Screw Normer, and Let's Go!

Puss o Kram
Lina Lilja