Weird

Håller på att ladda upp bilderna och filmerna just nu, men tills dess tänkte jag underhålla er med lite allmänna tankar om mitt liv...

Hela mitt liv har jag kännt mig missanpassad. Sedan jag var 12 år gammal har jag velat flytta härifrån och leva ett annat liv, någon annanstans. Förra året gjorde jag det, och det gick väl sådär. Det var så himla mycket borta i USA men visst kändes det väl bättre än livet jag levde hemma. Att växa upp som annorlunda i en liten inskränkt stad är ganska svårt... Men jag kom hem, och återgick till livet. Tills jag gick med i CUF! Ni som läst bloggen en längre tid vet hur lycklig jag var när jag kom hem från första nationella kursen. Jag trivdes som fisken i vattnet, äntligen hade jag hittat hem!



Jag mådde helt underbart de tre dagarna jag spenderade där i Stockholm tillsammans med CUF, men att komma hem blev naturligtvis jättetufft. Vetskapen om att vi dock skulle träffas snart igen gjorde att det kändes bättre, och livet fortsatte. Varje gång jag har kommit hem från ett CUF-arrangemang har jag fallit hårt i backen. Att vara i helvetet och vända är tufft, men att vara i himlen och vända är ett helvete! Det har dock kännts okej och vi ses ju trots allt snart igen!



Jag hittade hem, jag nådde himmelriket, det var i alla fall vad jag trodde, nu vet jag att jag aldrig kom längre än till trädtopparna. För igår nådde jag himlen. När jag mitt på dagen slog mig ned med ett gäng som satt och köade utanför Debaser så var det efter två minuter som att vi hade kännt varandra hela livet. Jag som vanligtvis inte är blyg, men däremot ganska osocial, kände mig hemma, och vi pratade på om allt och ingenting. Människorna jag satt med hade samma värderingar och tankar som jag, och vi diskuterade allt från Adam Lambert till mest ingenting. Vi pratade om Halleluja-moments och tja, ni får veta mer om det där i nästa inlägg...

Jag fick inte bara träffa underbara människor med underbara värderingar, jag fick träffa min hjälte! Tänk er att ni skulle som troende kristen springa på Jesus, ungefär så var det! Ni kommer aldrig förstå hur mycket Adam faktiskt betytt för mig, det förstår jag inte ens själv. Men han har trots allt givit mig både hopp och mod om en framtid i mina händer. Showen var naturligtvis också helt fantastisk!



Om det var ett helvete att falla från trädtopparna, så behöver jag nog inte ens förklara hur det kändes att falla från himlen. Jag har mått skit idag och just nu vet jag knappt hur jag ska orka ta mig upp, även om det känns lite bättre än det gjorde imorse. Jag vet inte när jag får träffa alla underbara människor igen, eller Adam, men det kommer dröja. Jag saknar allt och alla så, vill bara uppleva gårdagen igen.

Det som har fått mig att överleva allt med CUF och USA är att alltid ha ögonen framåt, mot framtiden, och aldrig titta bakåt. Samtidigt så får det mig att fundera på hur fasen jag levde mitt liv innan allt det här, hur överlevde jag?? Jag ska försöka fortsätta titta framåt även nu och kämpa för att få Adam back to Sweden soon. Men en sak vet jag i alla fall, att så fort gymnasiet är över ska jag flytta härifrån, flytta till himlen!



Puss o Kram
Lina Lilja

Kommentarer
Postat av: amanda af berglund

svar: pär lär berätta allt på matten, men den 18'e :)

2010-11-10 @ 22:38:12
URL: http://afberglund.blogg.se/
Postat av: Rickard

CUF är fantastiskt ;-)

2010-11-11 @ 09:38:19
URL: http://rickardnordin.blogspot.com
Postat av: annahellman

sv. Hur faaan kunde jag missa de då! ATTANS!



det var en av dom få bilderna jag tog som blev bra :D nöjd

2010-11-11 @ 12:58:48
URL: http://misseveryday.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0