Telefonsmicker

Är precis på väg ut på en promenad, men ett telefonsamtal gjorde att jag var tvungen att skriva det här först.

Vårat försäkringsbolag har ringt x antal gånger och sökt morsan eller farsan, dock har de aldrig varit hemma när de ringt. Det har varit typ samma kille som ringt varje gång, Mattias tror jag han heter (gud vad hemskt, man börjar till och med komma ihåg deras namn!), men inte denna gång...



Denna gång var det en kille vid namn Daniel som ringde. Lite trevligare, lite charmigare än Mattias. En perfekt telefonförsäljare! Han lät snygg, på riktigt! Lite härlig dialekt, lagom mycket sådär, så att han pratar lite i gommen, kan inte säga R riktigt, men inte överdrivet och drygt. Väääldigt trevlig. Pratade mycket, inte bara frågade efter någon av mina föräldrar utan mer "Hejsan Lina! Så här är det..". Och så förklarade jag vänligt för honom att båda mina föräldrar är på jobbet "Jaha, ja, men då är det väl så att jag får ringa tillbaka en annan gång då! Men tack så mycket och ha det bra!".



Man riktigt hörde hans leende i luren, och man ville inte lägga på. "Kan vi inte prata liiiiiite till? Om allt och ingenting? Bara för att få höra din röst!" Nej, så sa jag naturligtvis inte, men jag tänkte. Hoppas han ringer snart igen....

Puss o Kram
Lina Lilja


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0