Efterskalv
Jag är ledsen över att blogginläggen på senaste tiden har blivit färre och tristare. Mitt liv är väldigt upp-o-nervänt just nu, mycket har hänt och det händer fortfarande mycket. Hela min intställning till livet och mig själv har förändrats radikalt på senaste tiden. Framtiden, betygen, plugget, skolan, allt är väldigt annorlunda nu jämfört med tidigare. Dessutom ärrar det fortfarande lite från min "nära-väggen"-upplevelse i höstas. Jag har inte riktigt återhämtat mig från den är vilket är tufft.
Livet är en ordentlig berg-o-dalbana och även om jag är på väg upp nu, även om livet verkligen är på bättringsvägen, så går det inte att undvika det faktum att väldigt mycket har hänt på väldigt kort tid och att det har satt sina spår. Framför allt det faktum att jag var väldigt nära att gå in i väggen i höstas och aldrig gjorde någonting åt det sitter i. Jag kan fortsätta tjata nu om åldersdiskrimineringen där vuxna får hjälp och sjukskrivning när de är nära väggen och där ungdomar bara är töntiga, men det har jag gjort tillräckligt många gånger redan så det skiter jag i. Istället konstaterar jag bara att jag önskar att jag hade brutit ihop, för då hade det nog varit lättare nu. Ibland är det bättre att bryta ihop för att sedan bita ihop. Man måste tillåta sig själv att bryta ihop, det gjorde inte jag, vilket gör att jag fortfarande har känningar av det där. Det har gjort att jag har fått sänka mina krav på till exempel betygen. Jag pluggar mindre och njuter mer av livet, försöker ta det lugnt.
Ibland måste man göra fel för att lära sig göra rätt, och ska man se det från den positiva sidan så är det väl så. Jag har lärt mig otroligt mycket de senaste månaderna. Jag har lärt mig att jag är min bästa vän, jag kan göra slut med alla människor i världen utom en, mig själv. Jag måste leva med mig själv hela mitt liv, så det är dags att börja behandla mig själv som min bästa vän. Jag är nu mera noga med att lämna skolan på skolan, politiken på expen och lära mig att fokusera på det jag gör nu. Jag kan inte göra allt samtidigt, utan jag sätter av lite tid åt varje sak och fokuserar på det tills det är klart, sedan vilar jag. Jag har lärt mig att jag behöver tid för att ta igen mig också, vila upp mig.
Förstår ni vad jag pratar om? Att misslyckas är inte alltid något dåligt, man kan istället lära sig väldigt mycket av det. Det kan vara tufft en tid, men då får man se till att ändra på saker och ting så att det börjar funka istället. Ge dig tid för återhämtning, VILA är en av de viktigaste sakerna ever! Men allra viktigast är; Var din egen bästa vän. Ingen annan kommer älska dig om inte du älskar dig först.
Ta hand om er vänner<3
Puss o Kram
Lina Lilja
Livet är en ordentlig berg-o-dalbana och även om jag är på väg upp nu, även om livet verkligen är på bättringsvägen, så går det inte att undvika det faktum att väldigt mycket har hänt på väldigt kort tid och att det har satt sina spår. Framför allt det faktum att jag var väldigt nära att gå in i väggen i höstas och aldrig gjorde någonting åt det sitter i. Jag kan fortsätta tjata nu om åldersdiskrimineringen där vuxna får hjälp och sjukskrivning när de är nära väggen och där ungdomar bara är töntiga, men det har jag gjort tillräckligt många gånger redan så det skiter jag i. Istället konstaterar jag bara att jag önskar att jag hade brutit ihop, för då hade det nog varit lättare nu. Ibland är det bättre att bryta ihop för att sedan bita ihop. Man måste tillåta sig själv att bryta ihop, det gjorde inte jag, vilket gör att jag fortfarande har känningar av det där. Det har gjort att jag har fått sänka mina krav på till exempel betygen. Jag pluggar mindre och njuter mer av livet, försöker ta det lugnt.
Ibland måste man göra fel för att lära sig göra rätt, och ska man se det från den positiva sidan så är det väl så. Jag har lärt mig otroligt mycket de senaste månaderna. Jag har lärt mig att jag är min bästa vän, jag kan göra slut med alla människor i världen utom en, mig själv. Jag måste leva med mig själv hela mitt liv, så det är dags att börja behandla mig själv som min bästa vän. Jag är nu mera noga med att lämna skolan på skolan, politiken på expen och lära mig att fokusera på det jag gör nu. Jag kan inte göra allt samtidigt, utan jag sätter av lite tid åt varje sak och fokuserar på det tills det är klart, sedan vilar jag. Jag har lärt mig att jag behöver tid för att ta igen mig också, vila upp mig.
Förstår ni vad jag pratar om? Att misslyckas är inte alltid något dåligt, man kan istället lära sig väldigt mycket av det. Det kan vara tufft en tid, men då får man se till att ändra på saker och ting så att det börjar funka istället. Ge dig tid för återhämtning, VILA är en av de viktigaste sakerna ever! Men allra viktigast är; Var din egen bästa vän. Ingen annan kommer älska dig om inte du älskar dig först.
Ta hand om er vänner<3
Puss o Kram
Lina Lilja
Kommentarer
Trackback
