Normbrytning - Socialkunskap A
När RFSL var på besök hos oss ställde de frågan ”Brukar ni se samkönade par på stan?” och jag kom då på vad jag skulle analysera för normbrytning, för svaret är att nej, samkönade par ses sällan på stan i Gävle. När jag började tänka på det kom genast tanken ”Varför?” och enda anledningen jag kom på var helt enkelt att ingen börjat, för jag tror inte att gävleborna är så pass främlingsfientliga att det inte skulle gå. Visst finns det flera exempel på där samkönade par blivit misshandlade i Gävle, men lilla, naiva jag vill trots inte det tro att stadens invånare är så inskränkta, så jag beslutade mig för att det här är en norm som måste brytas.
Jag stötte dock genast på problem, det visade sig nämligen att det var få som ville ställa upp och spela ett samkönat par, något som jag tror beror på att normen är så pass inpräglad i samhället att den är tung att bryta. Några tjejkompisar ställde upp på att vara ett lesbiskt par, men att hitta killar var desto svårare. Tillslut hittade jag två killar, tack vare internet och hjälp från vänner, som var villiga att ställa upp.
Tjejerna var först ut. När vi väl kom till torget för att genomföra testet ville de inte längre, de tyckte det var för obehagligt, något som jag ser värt att analysera som en del av normbrytningen. Vid ett senare tillfälle gick det dock med på att genomföra det hela på en mindre trafikerad gata, och jag kunde analysera reaktionerna – som dock var mer eller mindre noll. Tjejerna gick hand i hand samt var väldigt närgångna med varandra, men ingen brydde sig om dem. Den enda som tittade konstigt var en äldre dam, som tyckte de betedde sig underligt.
Att reaktionerna uteblev tror jag beror på att man är så van i dagens samhälle, att se tjejkompisar gå hand i hand – det är inget konstigt. Ingen antog att de var ett par, alla tyckte bara att de såg ut som vilka tjejkompisar som helst – utom möjligen tanten som tittade underligt på dem, av någon anledning. Kanske var hon den enda som tog dem för att vara ett par, och tyckte det var obehagligt. Det faktum att tjejerna tyckte att det var jobbigt att genomföra testet ser jag som en del i resultatet då det innebär att det är en jobbig norm att bryta, antagligen för att det är en norm som är så starkt inpräntad i dagens samhälle.
När killarna genomförde experimentet blev reaktionerna betydligt starkare. De gick hand i hand över Stortorget och började med att gå fram till en äldre dam för att fråga om det fanns något mysigt café i närheten. Vi trodde alla att hon skulle reagera kraftigt, men hon sa inget alls utan berättade vänligt vad det fanns för caféer i närheten. När de fortsatte över torget var reaktionerna många. Alla la märke till dem och tittade på dem. Jag, som gick några steg bakom, kunde också höra folk prata om dem när de passerat, kommentarer som ”Såg ni?” var vanliga. De bjöd också på en puss, något som folk inte verkade reagera nämnvärt på.
Reaktionerna på killarnas normbrytning blev stark, men aldrig obehaglig. Visst viskades och stirrades det, men någon hotfull stämning uppkom aldrig. Anledningen till att reaktionerna blev starkare på killarna än på tjejerna tror jag är för att alla antog att de var ett par, att de bara var kompisar var uteslutet. Folk verkade dock inte tycka att det var obehagligt, utan bara ovanligt. Situationen blev aldrig på något sätt obehaglig eller hotfull, vilket tyder på att även om det är en stark norm att bryta så tycker inte folk att det är fel när den bryts, bara annorlunda. Att den äldre damen inte reagerade, eller att ingen reagerade negativt, ser jag som en positiv utveckling på vårat samhälle. Det är allmänt känt att dagens ungdomar är mer liberala och öppna än vad man var för 20 år sedan, men att hela samhället går mot ett liberalare och tolerantare håll där man accepterar olikheter på ett annat sätt en tidigare var inget jag ansåg självklart tidigare, men som jag nu tror på.
Jag anser resultatet på min normbrytning lyckad, och är glad över att reaktionerna aldrig blev negativa. Detta ser jag som ett bevis på min tes, att gävlebor inte är så främlingsfientliga att normen blir omöjlig att bryta. Naturligtvis finns det alltid undantag, men jag bedömer, med min normbrytning som grund, att Gävles invånare är öppna mot att denna norm bryts.
Puss o Kram
Lina Lilja
