Lina Lilja

Livet är så skört, så förbannat skört. Personer rycks plötsligt ifrån en och saker händer som gör att livet vänds upp och ner. På ett sätt är jag glad att livet har gått vidare, att jag har gått vidare, och jag längtar in i framtiden. På ett sätt känns det som att jag äntligen har tagit mig fram till startlinjen, ställt mig i startposition, och - laddad till tusen - bara väntar på att startskottet ska gå så jag får göra stordåd.



Å andra sidan vill jag bara spola tillbaka tiden ett par år, gå tillbaka till livet som det var då, pausa livet och leva där. Jag vill vara där och då, när allt var bra, när vi var bra och när du var bra. När livet var enklare. När du var här och gjorde det enklare.



Det går inte. Det går inte att spola tillbaka livet, det går inte att få dig tillbaka och det går inte att få oss tillbaka - inte som det var då. Det går inte att ta bort livets krämpor och jag kan inte göra alla friska. Jag kan inte återuppliva dig, och ingen av oss kan göra saker ogjort.



Det enda jag kan göra är att fortsätta älska och be till Gud att han gör det jag inte kan göra - fixa er och se till att ni får ett bra liv med mycket kärlek. Jag älskar er minst lika mycket som jag vet att ni älskar mig, jag önskar bara att jag hade sagt det till er...



Puss o Kram
Lina Lilja