Allmanna Tankar
Sa sitter jag aterigen pa en skoldator utan svenska alfabetet, efter annu ett spanskaprov som denna gangen gick samre an samst. Delvis for att jag inte pluggat, men inte minst for att jag inte ens forsokt. Jag ar annu under ytan sedan i lordags, har inte riktigt tagit mig upp ur gropen an. Det ar ingen ny kansla i mitt liv, jag har upplevt den manga ganger forut. Efter CUF-kurser, efter konserten med Adam Lambert, efter forelasningen med Cimon och Julia for ett ar sedan... Anda sa kanns den sa obekvam, konstig och olustig. Ny. Som att jag inte vet hur jag ska hantera den. Innerst inne vet jag att jag bara behover vanta ut den, att det kommer ta nagra dagar, kanske en vecka, kanske mer, men inom kort kommer livet kannas bra igen. Det kommer ga over.
Tyvarr gor inte den vetskapen det tuffa lattare. Jag gick in pa min egen blogg och klickade mig tillbaka i arkivet till slutet pa maj, efter Julia och Cimons forelasning, och laste igenom inlaggen jag sjalv skrivit. Trots allt kan ingen lara mig sa mycket bra och kloka saker om mig sjalv som jag sjalv. Det var en fruktansvart javla tuff vecka dar efter forelasningen. Ni anar inte hur deprimerad jag var - pa riktigt. Galet nere. Men, jag kom ur det! Vilket jag kommer gora aven den har gangen. Det som haller mig atminstone lite ovanfor ytan ar att jag inte ar ens i narheten sa nere som jag var da, vilket innebar att det "borde" ga fortare att ta sig ovanfor ytan. Det innebar ocksa att jag lever ett lyckligare liv nu an jag gjorde da.
Sa vad ar det for tankar som snurrar just nu? Mest tankar om framtiden. Aven om jag inte vet till 110% an vad jag vill gora "nar jag blir stor", sa har jag nagot av en ide i alla fall. Jag vet vilket hall jag ska ga at. Problemet ar att jag kanner att jag, genom att flytta hem till Sverige, tar ett steg tillbaka. Jobben jag vill ha, livet jag vill ha, kommer, en vacker dag, att ta mig till USA. Face it, du kommer bara till en viss niva i Sverige hur mycket du an forsoker. Det ar darfor manniskor som Robyn, Malin Akerman, Alexander Skarsgard, etc., numera ar bosatta i LA. Samtidigt vet jag, pa samma satt som jag visste for ett ar sedan, att det har ar ratt sak att gora just nu. Jag minns det dar citatet jag laste nagon gang om hur att ta ett steg tillbaka inte innebar failure - utan att man tar sats. Det ar precis det jag ska gora nu. Aka hem och ta sats.
Jag tanker pa allt jag vill gora i mitt liv. Sa tanker jag pa hur mycket jag redan hunnit gora under mina knappt 20 ar pa denna planet. Sa langt jag redan har kommit. Livet ar hart, ratt och tufft, men jag ar omringad av fantastiska manniskor, och jag tvekar inte en sekund pa att jag kommer att komma dit jag vill. Men lycka ar bara att vara forberedd nar chansen kommer - och dar ar jag inte an. Nu ska jag hem och ta sats, forbereda mig, och komma tillbaka starkare och battre an nagonsin.
Puss o Kram
Lina Lilja
Kommentarer
Trackback
