Brutalt Ärligt

Igår var jag som sagt på Santa Barbara International Film Festival, och jag hade en helt underbart rolig kväll! Jag hade länge problem att välja vilken av hyllningarna jag helst ville se, men tillslut bestämde jag att jag inte kunde låta chansen att få se Ezra Miller live bara stryka förbi - och glad är jag för det! Tyvärr fick jag inte träffa honom, eftersom att han sprang omkring och hälsade på typ ALLA fans, utom just där vi stod. Både Omar Sy och Eddie från Les Miserables kom fram och snackade med oss, men det sket väl jag i! Jag var där ENDAST för Ezras skull! Fångade honom på en suddig bild när han vänder sig mot oss, mimar "I'm so sorry" och gör en uppgiven gest - innan han vandrar vidare bland journalisterna. *suck*
 
 
Jag fick se den coola killen säga smarta saker i alla fall! 
 
Ni vet alla hur mycket jag älskar The Perks of Being A Wallflower, hur jag jämt pratar om den, tycker alla borde se den (trust me, mina vänner har tröttnat by now), och hur jag till och med gav upp Notting Hill som favoritfilm till fördel för denna fantastiska film. Men varför? Vad är det med filmen som gör den så himla fantastisk?!
 
 
Filmen är från början en bok publicerad av Stephen Chbosky, en bok som jag inte läst. Den publicerades 1999, och 2012 blev den en film regisserad av samma man - något han inte gjort tidigare. Filmens huvudperson är Charlie, en så kallad "wallflower". Urban Dictionary har flera olika förklaringar på ordet wallflower, men min favorit är som följer:
 
Someone who chooses to observe, instead of experience life.
They know a lot about people, what they are truthfully like, how they actually act when they think no one is paying attention.
Since people have little interest in wallflowers, they usually know a lot about people. The good and the bad.
Wallflowers are not mean, or impolite. They are usually pleasant, and respectful- just shy and/or introverted.
Nontheless, people tend to use the word "wallflower" negatively. What a shame.
 
Filmen utspelar sig under Charlies första år i High School. Han träffar där Sam och Patrick (Ezra Miller spelar alltså Patrick), och de blir alla vänner. Till skillnad från många andra filmer kastas du inte in i handlingen på en kvart, utan saker och ting kommer fram mer och mer under filmens gång - ju mer du lär känna karaktärerna. Det är en historia som blir mer och mer komplicerad ju mer du lär känna den, men också mer och mer fantastisk just för att den är så verklig.
 
 
Att växa upp i dagens samhälle är inte lätt - inte för någon. Vi har miljontals förvirrade tonåringar som springer runt på våran planet, utan att någon riktigt tar hand om dem. Istället kastar man ut idéer om att livet blir bättre, alla tonåringar har det som du, och att man ska se glaset som halvfullt istället för halvtomt. Sanningen är att det inte alltid blir bättre, vissa historier har inga lyckliga slut och vissa händelser kan man vända och vrida hur mycket man vill på utan att man hittar något positivt med dem - för det finns inte! 
 
 
The Perks of Being A Wallflower är visserligen en mycket peppande och upplyftande film, men den försöker samtidigt inte smyga som katten runt het gröt. Livet har inget "så levde de lyckliga i alla deras dagar"-slut, och det har inte filmen heller. Jag är så oerhört glad att jag gick och såg filmen själv den där dagen, och att biografen var mer eller mindre tom, för jag grinade verkligen när jag såg den, inte minst när jag insåg de här delarna. Och med grinade menar jag inte ett gulligt filmgrinande - utan jag menar hulkandes med snoret rinnandes. Jag har nog aldrig grinat så mycket till en film förut. 
 
 
När man läser boken eller ser filmen identifierar man sig oftast mer med en karaktär än en annan. Även om jag kunde plocka många igenkänningsfaktorer från både Sam och Charlie så var det utan tvekan Ezras karaktär Patrick som träffade mig mest. Det är svårt att förklara, jag säger hellre "se filmen så fattar ni", men Patrick är en karaktär som är både oerhört självsäker på sig själv, vet vem han är och vad han vill, men samtidigt utanför samhällets normer på ett sätt som gör livet lite mer komplicerat för honom än för andra. Till exempel kallar hans skolkamrater honom "Nothing". 
 
 
Filmen klarar också av någonting som få andra filmer, böcker och serier klarar, genom att de undviker träsket av stereotyper. Tvärtom blir den ännu mera äkta och lätt att känna igen sig i genom att den undviker stereotyper vad mobbing är, hur en bög beter sig, och andra fällor som är lätta att fastna i. Den är äkta, unik, speciell, och den träffar en rätt i hjärtat. 
 
 
Det absolut bästa? Ezra Miller är precis lika underbart cool i verkligheten som han är i filmen. En brutalt ärlig, fri själ som gör som han vill och säger vad han tycker. Helt fantastisk med andra ord!
 
 
Så nu vill jag att ALLA ni ska se denna fantastiska film! Har inte hittat någon info om att den ska komma till Sveriges biografer, men den släpps på dvd här i USA i vår, och den finns även att hitta på nätet. Det är så jävla värt det, jag lovar, ni kommer älska den!
 
 
Puss o Kram
Lina Lilja

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0