Keep Dreaming Baby!
Lyssnade igår på veckans avsnitt av podden c/o Hannah och Amanda med systrarna Widell/Schulman. Blev då oerhört inspirerad av deras drömmande i slutet, där de detaljerat berättade om en dag i deras framtida liv som framgångsrika företagare i New York. De pratade till och med om vad de hade på sig och vilket märke det var på vinet de drack liksom. Jag är en drömmare ut i fingerspetsarna och har alltid drömt stort och mycket, men under den här krisen jag haft de senaste 2-3 månaderna så har jag liksom tappat drömmarna, och mig själv, lite. För ja, det är nog en kris jag har haft, den perioden jag nu precis tagit mig ur. Jag har vägt mina planer, tankar och drömmar mot varandra, varit lite väl realistisk och oerhört självkritisk. Men de senaste veckorna, nu när jag har fått chans att spendera väldigt mycket tid för mig själv, har jag kommit mig själv närmare och hittat tillbaka till den kvinna jag vill vara. Sista spiken sattes liksom i och med San Francisco-resan då jag verkligen insåg att mitt liv handlar om mig och ingen annan. Så nu, inspirerad av Hannah och Amanda, tänkte jag drömma stort och detaljerat, och ni ska få ta del av allt - här och nu. Jag är trots allt inte bara en drömmare - jag är även historieberättare. Välkommen till en dag i mitt framtida liv!
Det är en härlig dag i maj år 2023, jag är 29 år gammal. Solen är på väg upp över Stockholm, som är precis lika vackert som vanligt. Precis som alla andra dagar är jag ute på min morgonjogg, tillsammans med min hund. En schäferhane som sedan flera år tillbaka är min absolut bästa vän. Vi tränar nu för mitt andra maratonlopp som ska springas i vinter. När vi kommer till våran port i Vasastan släpper jag honom, som alltid, lös och vi tävlar upp för trapporna till femte våningen där lägenheten ligger. Precis som alla andra mornar vinner han, och sitter redan utanför dörren och väntar på att bli insläppt när jag väl kommer flämtande upp. Grannen, en gammal trevlig tant, kliver ut från sin lägenhet just som jag öppnar dörren till våran lägenhet, och vi hälsar på varandra. Det är torsdag, och hon berättar att hon ska åka och besöka sina barnbarn. Hon bjuder in oss på fika till helgen, och jag tackar ja.
När jag kliver in i den ljusa sekelskiftslägenheten med högt i tak hittar jag min höggravida fru i vardagsrummet, framför tvn, görandes morgonyoga. Jag pussar henne mjukt på munnen innan jag hoppar in i duschen och låter svetten rinna av kroppen, och därefter äter vi en nyttig frukost i köket, med våra näsor i varsin dagstidning. Hunden ligger på sin favoritplats just vid köksdörren, där han har utsikt över både oss och ytterdörren. Han är trots allt en vakthund. Det enda ljudet som hörs är skedar mot tallrikar, tuggandet på hårdmackor, och tidningar som vänder blad. Då och då hittar någon av oss en intressant artikel som vi läser högt för den andra, och vi diskuterar över hur hemsk världen är, eller hur fina människor det kan finnas.
En stund senare står jag och hunden i hallen och säger hejdå till min fru, och vi promenerar till jobbet på Djurgården. Jag har på mig träningsoverall och fotriktiga skor. Stockholm börjar vakna till liv, och jag hejar på en del människor längs vägen. När jag och hunden anländer till min arbetsplats är det redan fullt med liv, som vanligt. Jag driver sedan några år tillbaka ett stort wellness-center med bland annat gym, spa och hotell. Högst upp i byggnaden ligger en kontorsdel där jag sitter ungefär hälften av min arbetstid och genomför möten, lägger budgetar, och är chef. Andra hälften jobbar jag på golvet, som PT, barnvakt, hundvakt, massör, eller bara umgås med folk. Det är den delen av mitt arbete som jag älskar allra mest, det får mig att behålla fötterna på jorden. Och som alltid är min schäferhund med mig, och trots att han är utan koppel följer han mig som en skugga.
Jag kliver in i receptionen och hälsar på de som jobbar i lobbyn, därefter går jag upp till det stora gymmet och genomför dagens första pass som PT. Klienten jobbar på bra, och jag har kunder bokade efter varandra ända fram till lunch. Lunch äter jag i wellness-centrets restaurang över ett möte med min assistent. Vi planerar resan som jag har inbokad i nästa vecka, då jag ska flyga över till Kalifornien i 10 dagar och genomföra en rad med intervjuer och möten. Min andra bok har precis översatts till engelska, och efterfrågan är stor, bland annat ska jag återigen vara gäst hos Ellen DeGeneres. Det kommer bli min sista arbetsresa på ett bra tag, eftersom jag vill hålla mig hemma efter att babyn kommit.
Efter lunch är mitt schema i stort sett tomt, och jag hjälper istället till där det behövs. Jag och hunden börjar med ett besök i lekhörnan, där träningssugna föräldrar kan lämna sina barn ett par timmar. Som alltid är hundens besök mycket uppskattat av barnen, även om han inte tycker det är lika kul när barn sliter och drar i öron, svans och päls. Men han är en oerhört vänlig hund, och behandlar barnen mjukt och vänligt.
Sedan fortsätter vi vidare till spat, och jag passar på att boka in en massage innan jag ska flyga över Atlanten. Jag och hunden promenerar så vidare, genom hela wellness-centret, hela eftermiddagen och ser till att allt är som det ska. Det är en ovanligt lugn eftermiddag, utan större bekymmer, och jag beger mig hemåt lite tidigare än vanligt. Jag lagar en god korvstroganoff till middag, som vi avnjuter över ett samtal om dagen som gått. Hunden ligger återigen i dörröppningen och ser till så att ingenting kan skada oss.
När disken är avklarad sjunker vi ner, efter en lång härlig dag, i soffan framför tvn. Solen går ner utanför fönstret och jag är bara så lycklig!
Det är nyttigt att drömma sådär galet stort och härligt ibland, för att hålla livslusten vid liv. Så nu vill jag att ni också ska göra det - och dela för all del med er! Ingenting är för stort, för litet, eller för galet att drömma :)
Puss o Kram
Lina Lilja
Kommentarer
Postat av: Anna
Vad fint, Lina! Jag hoppas verkligen att dina drömmar går i uppfyllelse. Vem vet, vi kanske kan bo grannar i det där huset med sekelskiftslägenheter en vacker dag? Kram! :)
Trackback
