Lina Lilja

Idag var då det seminariet som jag längtat efter och sett fram emot i en månads tid: "Får en familj se ut hur som helst?" anordnat av (G) som i Gud (Frälsningsarmén och tidningen Dagen). Gudrun Schyman och CUFs vice förbundsordförande Tobias Gillberg debatterade, mer eller mindre tillsammans, mot tre medelålders män som representerade olika kristna organisationer (en av dem var även forskare, men han debatterade mer ur ett kristet perspektiv måste jag säga). Då ämnet, som ni vet, ligger väldigt nära hjärtat på mig var det känslosamt att lyssna på hur, som de själv kallade sig, "kristna representanter" pratade om värdet av kärnfamiljen och att det är något kristendomen står för. Det är på grund av sådana kristna som jag inte går i kyrkan...

 

Diskussionen handlade mycket om hur Sveriges lagar gör det fördelaktigare att vara en kärnfamilj än att vara till exempel ensamstående, samkönad eller innehålla fler än två föräldrar, och hur vida det var bra eller dåligt, samt vilken roll politiken hade i det hela. Tobias och Gudrun gjorde ett oerhört bra jobb, och jag gillade att det blev ett sådant öppet och ärligt samtal där alla respekterade varandra och deras åsikter. Jag har en hel hög med anteckningar och frågor från seminariet, tyvärr hann jag bara ställa en (om embryodonation borde vara tillåtet - något de tre gubbarna inte ens verkade veta vad det var).

 

En sak jag tänkte på, och som de "kristna representanterna" ofta kom tillbaka till, var drömmen om tvåsamheten. Visst kan jag hålla med om att många unga drömmer om en framtid med en lycklig familj, och ofta romantiserar tanken om kärlek etc. (ni vet ju hur mycket jag själv drömmer om kärleken, "den rätta", bröllop osv.), men att alla unga drömmer om tvåsamheten tycker jag är fel att säga. Unga drömmer om att vara lyckliga - såklart, vem gör inte det? - men drömmarna ser alla olika ut. Personligen drömmer jag om karriär, pengar, kärlek, bröllop, storstaden, resor. Sen har jag vänner som drömmer om kärnfamiljen, förorten, villa, Volvo. Jag har vänner vars högsta dröm är barn, och så har jag vänner vars värsta mardröm är att få barn. Alla drömmer om en lycklig framtid, men alla drömmar ser olika ut.

 

För mig är det så självklart att en familj får se ut hur som helst. En familj ska inte vara byggd på en grund av strukturer och hur något "borde" se ut - en familj ska vara byggd på kärlek. Politiken, samhället och religionen har ingen som helst rättighet att på något sätt, direkt eller indirekt, vara inne och peta i familjer, kärlek och människans fria val.

 

Som Gudrun Schyman sa: "Låt kärleken få vara fri"

 

Puss o Kram

Lina Lilja