Kära högstadieelev...
Här om dagen var jag i en högstadieklass, en generellt mycket trevlig och mysig klass - lätt att arbeta med, när jag hörde några killar använda ordet "bög" på ett för mig oacceptabelt sätt. Jag hörde inte hur allt drog igång eller exakt vad som sas - tvärt om försökte de viska och dölja det för mig som lärare - men jag hörde att tonen var mer skämtsam än hotfull och elak. Dock - fortfarande inte okej i min värld. Jag gick emellan och bad dem lägga av, och det krävdes inte mycket för att de skulle sluta. Däremot kändes det inte helt okej för mig, något gnagde i magen och sa att jag inte gjort tillräckligt, att jag kunde gjort mer. Visserligen slutade de, men det kändes inte som att de förstod. Jag ville inte peka ut någon, och dessutom var situationen över, så för tillfället lät jag det trots allt vara.
I samband med detta började även ett par andra elever i klassen bli stökiga. Inte alls elaka eller så, utan bara allmänt respektlösa som de kan vara i den åldern. Jag kände att jag var tvungen att sätta ner foten - för hade jag varit i deras sits hade jag velat det. Så jag slutade lektionen med ett ordentligt och allvarligt samtal med dem. Och jag var arg - på riktigt (och då har det gått ganska långt kan jag säga). Efteråt kändes det konstigt bra i magen. Det kändes som att jag gjort allt jag kunde. Jag satte ner foten. Sa ifrån. Gjorde så som jag alltid önskade att någon skulle göra när jag var i deras ålder. En del av mig vill tro att jag faktiskt gjorde skillnad - i alla fall hos någon av dem.
Sådana stunder älskar jag mitt jobb. De stunderna älskar jag mitt jobb så mycket att jag överväger om jag inte borde bli högstadielärare trots allt. Eller ännu hellre skulle jag vilja åka runt och föreläsa för högstadieelever - om livet. Säga saker som jag önskat att jag fått höra när jag var i den åldern, då hormoner sprutar och allting bara är konstigt, förvirrat och ensamt. Jag vill det så gärna att jag ska börja läsa på om det finns någon möjlig samarbetspartner, om det går att genomföra. Men fram tills dess vill jag redan nu skicka med alla högstadieelever som lyckats klicka sig fram till min blogg några saker...
Kära högstadieelev,
Livet suger - I know. Det känns som att ingen förstår dig och du är ensammast och konstigast i hela världen. Varje gång du går på den där bron som korsar den hårt traffikerade bilvägen funderar du på om det inte vore bäst för världen att du kastade dig ut över staketet, det vore så skönt att bara slippa allt! Tyvärr måste jag meddela att det här är en tid du måste gå igenom. För vissa är det rena rama helvetet, för andra går det helt okej om man bara tar en dag i taget. Oavsett vart på skalan du befinner dig så kommer det att gå över - jag lovar. Det kommer en dag då du tagit dig igenom det hela, då du kan andas ut och tänka "jag klarade det!". Men tills dess...
Respekt är nyckeln till allt. I förvirringen är det lätt att du tar ut din ilska över andra - gör inte det. Du kommer också med största sannolikhet hata dig själv vissa stunder - gör inte det. Respektera både andra och dig själv. Var den du är - that's more than good enough. Du behöver inte älska alla andra som delar denna planet med dig, eller ens klassrummet du befinner dig i, men du måste respektera dem. Det innebär att du ska låta dem vara den de är - oavsett om de är svensk, spanior eller kines, svart eller vit, gay eller straight, kille eller tjej - något mitt emellan eller varken eller. På samma sätt som du är bra nog som du är - är också de bra nog som de är. Alla är vi unika, och det är det som gör världen så vacker.
Till sist - i dagens värld är internet nyckeln till allt. Du är inte den enda, jag lovar. Det finns någon annan som känner som dig, och tack vare internet är denna person inte alls lika svår att hitta som tidigare. Ge dig ut i den stora, vida internet-världen, men var smart och var försiktig! Följ magkänslan.
Håll ut, det blir bättre.
Som alltid finns jag att nå på [email protected] om det är någon som tänker på något och inte vill skriva det publikt. Ni får gärna mejla mig om ni har någon idé om hur jag ska kunna genomföra min idé kring föreläsningar för högstadieelever, om ni vet någon som, eller själva, vill samarbeta och skapa ett projekt kring det hela.
Puss o Kram
Lina Lilja
Kommentarer
Trackback
