Kampen goes on

För ett år sedan satt jag i Kalifornien och sa att "nästa år, då ska jag vara på plats!", i december köpte jag en biljett till mig själv i julklapp - och igår var det så äntligen dags. Dags att få uppleva mitt livs första QX Gaygala live på plats på Cirkus. Och det var magiskt - från början till slut. En helt annan grej än Stockholm Pride som jag mest bara tycker är ett antiklimax varje år. Jag anlände till Cirkus en stund efter åtta, och innan jag ens intagit min plats tyckte jag att biljetten var värd priset. Aldrig har jag sett så många coola människor på en och samma plats förut! (Eller kändisar heller för den delen...).
 
Erik Rapp med mamma Sara Rapp
 
Anne och tjejen som tog nagelack till en ny nivå: Emma Green Tregaro
 
Showen drog igång, och bortsett från lite teknikstrul (först pajade två av de fyra vajrar en kamera rullade på över publiken - sjukt läskigt så här i efterhand när man tänker på vad som hade kunnat hända om de andra två vajrarna också gått av! - och sen la LED-skärmen på scenen av...) så var det en fantastisk show från början till slut. Väldigt många nakna män, inte lika mycket ögongodis för tjejerna - men det är väl så det brukar vara tyvärr (bögarnas fel, bögarnas show, bögarnas allt...), bra artister och framträdanden, och en magisk stämning. Tårar och skratt avlöste varandra, och aldrig har jag applåderat så mycket och givit så många stående ovationer på en kväll! Kvällens mest självklara var Årets Hetero Emma G-T, kvällens bästa tacktal var definitivt Årets TV-personlighet Ana Gina Dirawi, och kvällens mest oväntade var Pussy Riot som dök upp och delade ut pris till Årets Homo/Bi/Trans. 
 
Och Gina Dirawi blev Årets TV-stjärna
 
Och så lyfte taket när Maria och Nadezhda från Pussy Riot gjorde entré och delade ut priset för Årets Homo
 
Kevin Walker och Efva Attling delade ut priset Årets hetero som gick till Emma Green Treagaro
 
Sån här bra plats hade jag ordnat till mig själv!
 
Något annat som hände denna kväll var att jag såg ett instagram-inlägg gjort av Danny just som jag satt och väntade på att showen skulle dra igång. Här ser ni en skärmdump av inlägget:
 
Jag tyckte inte alls det var ett roligt skämt, utan tog väldigt illa vid mig. Att detta hände just som jag satt i min lilla Cirkus-bubbla, spänd av förväntan, gjorde att jag reagerade extra kraftigt vilket resulterade i en väldigt arg kommentar under bilden Danny la upp, samt att jag själv publicerade en skärmdump av hans inlägg med en, om möjligt, ännu bitskare kommentar till. Anledningarna till att jag reagerade så starkt är många, men främst så tyckte jag att hans kommentar förnekade lesbisk kärlek och att han lät precis som en av de där männen som, förblindad av porren, undrar om de får följa med de lesbiska paret hem till sängkammaren. Just som jag klev ut från Cirkus fick jag svar från Danny, och vid det här laget var han minst lika arg som mig. Dock hade jag nu fått en chans att lugna ner mig lite, och inte minst hade jag upplevt stämningen som var inne på Cirkus - fått lite kärlek från familjen. Jag skrev en låååååång kommentar till Danny, och ett par till som liksom han tyckte det var konstigt att jag tagit så illa vid mig, denna gång med ett helt annat tonläge. 
 
Åsikter kan man ha olika, och tjafsa så mycket man vill om, men ingen kan berätta för dig vad du känner eller ska känna. Så utifrån detta förklarade jag lugnt och sansat varför jag tagit så illa vid mig, hur jag uppfattade kommentaren, och jag påpekade också att jag inte var arg - för det var jag inte. Mest bara stött och ledsen. Här lyckades jag och Danny förstå varandra - han lyckades förstå varifrån jag kommer och varför jag tog illa vid mig, och jag förstår mycket väl att han inte menade något illa. Att jag tillslut kunde gå och lägga mig med vetskapen om att vi nått varandra var viktigt - det var trots allt oss det handlade om i grund och botten. Sen lever fortfarande kommentarsfälten loppan på instagram, där Dannys följare turas om att hylla mig och tycka jag är en PK, känslig bakåtsträvare. Här väljer jag mina fighter, de som verkligen är intresserade av att förstå och är beredda att hålla en god ton - dem kommer jag alltid vara beredd att besvara och förklara för. Personangrepp skiter jag dock i - oavsett om de är menade mot mig eller någon annan - vill personen inte lyssna kommer jag inte att slösa min tid med att förklara. Och jag skrattar gått åt de som tycker jag är PK, med tanke på att jag är typ den mest icke-PK människa som existerar. Titta på TV4 på lördag 21:30 så ser ni några av de skämt jag skrattade gott åt igår - lååååååångt ifrån PK!
 
 
Med alla dessa intryck i huvudet gick jag och la mig vid två, sov i fyra timmar innan jag klev upp vid sex och begav mig till jobbet. Dagen spenderades i en högstadieklass i en väldigt vit stockholmsförort. Tydligen hade nattens händelser förändrat mig lite, för plötsligt var jag beredd att ta fighten. Istället för att tyst sucka inom mig, och tänka "det här är fel", bestämde jag mig för att ta diskussionen. Det hela grundade sig i att jag vägrade dela in klassen i tjejer vs. killar. Jag satt i säkert 30 sekunder och funderade på om jag verkligen ville ge mig in i den här diskussionen - men till slut gjorde jag det. Den blev tuff, motståndet var inte lätt, men tillslut nådde jag ett någorlunda resultat i alla fall. Eller ska jag vara ärlig vet jag inte, trans*-frågor är svåra att driva (inte minst efter en 4-timmars natt) eftersom jag själv inte riktigt vet vad det är som betyder något eller inte, var man borde lägga ner energin (insåg att jag verkligen måste införskaffa fler trans* vänner). Tillslut kom vi i alla fall överrens om att dela in klassen i långhåriga vs. korthåriga - vilket i verkligheten inte gjorde någon skillnad alls då alla elever med biologiskt kvinnligt kön hade långt hår och tvärtom. Men jag vill ändå tro att ordvalen var viktiga. Kanske. Om inte annat så tog jag i alla fall debatten istället för att vara tyst - jag orkade säga ifrån. 
 
Efter det senaste dygnet, och den stora sömnbristen jag lider av, är jag oerhört trött by now, så ikväll blir det en tidig kväll och imorgon är det återigen jobb. Och imorgon fortsätter kampen någon annanstans, med någon annan. För den tar aldrig slut. It's a never ending story. Tyvärr.
 
Puss o Kram
Lina Lilja

Kommentarer
Postat av: Anna

Att du orkar hålla en så sansad ton är ju fantastiskt. Jag hade flippat, eller skitit i att svara helt. I många fall når man nog längre om man håller sig lugn, men i vissa situationer, som t.ex. denna, så känner jag bara - fuck god ton. Kan du inte förstå det kränkande och objektifierande i den där kommentaren så kan du banne mig få tåla lite. Tur att såna som du finns då ;)
Nä men är på allvar så jävla less på folk som säger "det var bara ett skämt". Testa att vara en lesbisk kvinna som för miljonte gången blivit sedd som sexigt objekt enbart till för mäns njutning, testa att vara en kvinna och utsatt för sexuella övergrepp som sen får läsa våldtäktsskämt på Facebook för hundrade gången... så kan vi se hur kul det är sen. Gaaaaaah

(Btw. I love PK. ÄLSKAR när folk kallar mig PK. Politiskt KORREKT,det är väl döbra?? Älskar att ha rätt ;) )

Styrka, skickar jag dig!

2014-02-04 @ 20:32:05
Postat av: Nitha

Vad månne framtiden ha i beredskap till denna tuffa rättrådiga tjej? Jag skulle vilja vara med och se hur det kommer att gestalta sej, kanske jag får det för jag har tänkt mej att bli 93 år.
:-)
Sov gott!

2014-02-04 @ 21:38:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0