Lina Lilja

Ikväll sändes ett avsnitt av Uppdrag Granskning som granskar svenska präster som tror att det går att bota homosexuella, och utövar denna teori i praktiken. Någon som är förvånad att detta existerar? Me neither. Jag har själv inte hunnit se programmet än, och jag vet inte om jag orkar egentligen, men det kommer med största sannolikhet ändå sluta med att jag ser det ändå. Det spelar i vilket fall ingen roll hurvida jag, eller du, sett programmet gällande det inlägg jag nu är på väg att skriva.

 

 

Det jag ville tala om är det enorma stöd präster och kyrkor runt om i landet har givit HBTQ-rörelsen under dagen. Jag satt på riktigt och grinade på tunnelbanan när jag läste all kärlek som flödade från kristna runt om i landet, kristna som stod upp och meddelade att de inte håller på med något bögboteri. Kristna, kyrkor och präster som sa att här är ni välkomna, med öppna famnar och massa kärlek. 

 

 

Själv har jag varit kristen så länge jag kan minnas, men det var först någon gång kring konfirmationen och min tid i Kansas som jag började sätta ord på det hela, och verkligen identifiera mig som kristen. Det har inte alltid varit oproblematiskt med tanke på min sexuella läggning. Jag har egentligen aldrig haft något problem med själva kristendomen i sig, min Gud har alltid varit en kärleksfull och accepterande Gud, men däremot har jag tyckt det varit väldigt jobbigt att gå i kyrkan. Jag älskar att gå i kyrkan och hade nog gjort det rätt ofta, om det inte varit så att jag hela tiden suttit och funderat på hurvida jag varit accepterad där om människorna runt omkring mig vetat "vad jag är". Naturligtvis vet jag att detta problem i grund och botten ligger hos mig, och inte hos Svenska Kyrkan. Jag har pratat mycket med än vän till mig som är väldigt aktiv i Svenska Kyrkan, och förra året besökte vi "Svenska Kyrkan på Pride" tillsammans i Stockholm Pride Park. Han har alltid varit ett enormt stöd, och jag jobbar på att känna mig välkommen i församlingen, men tanken på att dessa "bögbotar-präster" finns gör det inte lättare.

 

Däremot, tanken på alla kyrkor och präster som lägger upp bilder på sig själva med prideflaggor och som öppet uttalar sitt stöd till homosexuella gör det lättare. Det är en bit kvar tills jag kommer känna mig 100% bekväm i kyrkan, men idag har jag kommit betydligt närmare än på länge. 

 

Tack alla bögbotar-präster för att ni får alla homo-älskande präster att kliva fram. Och tack alla accepterande präster och kyrkor för att ni finns. Jag älskar er <3

 

Puss o Kram

Lina Lilja