Lina Lilja

Så i måndags var det dags för årets Gaygala på Cirkus! Vad ska jag säga? FANTASTISK kväll, minst sagt! Jag åkte dit med min vän Zara, och stämningen var på topp från sekund ett! Showen i sig tyckte jag i och för sig inte riktigt höll samma nivå som förra året - kanske var det för att första året alltid är bäst, kanske är det för att 2014 inte var ett lika starkt HBTQ-år, kanske var det för att jag var för ung för nostalgi-temat de hade. Who knows? Men galan bjöd ändå på många fina stunder, det måste jag säga! Spottade även Eric Saade i publiken framme vid scenen (där de cooooola sitter), och herregud vad människan är snygg! Trots att jag satt så långt ifrån så liksom strålade snyggheten ända upp till min sittplats!

 

Sen hängde vi kvar på efterfesten, och jag har ALDRIG haft så kul på ett dansgolv förut! Aldrig har jag känt mig så avslappnad och lugn på ett dansgolv! Det var bara att dansa loss, flirta och ha kul - för man behövde inte för en sekund tänka tanken på att den där snubben man flörtar med eller dansar bredvid ska börja ta på en eller bli obehaglig. Fantastiskt! Och vem visste att Kajsa Bergqvist var en sådan fena på att dansa? Shit vilka moves! 

 

En annan härlig sak var att jag såg Danny Saucedo i publiken, och fick en chans att dansa loss till hans musik på dansgolvet. Ni kanske minns mitt bråk med honom i samband med förra årets gala? Jag kom att tänka på det när jag såg honom sitta där bredvid sin fantastiska flickvän (som välförtjänt fick ta emot pris för årets låt!) i publiken, och det kändes som att cirkeln slöts på ett sånt fint sätt. Jag insåg hur mycket jag växt det senaste året, och hur jag plötsligt kunde sätta ord på allt jag kände när jag såg det där inlägget för ett år sedan. Och jag kände hur I made peace med hela situationen. Danny var där, han var glad, han skrev fina saker om det på sin instagram, och det hela kändes som ett fint avslut. 

 

Jag sprang också in i både Edward af Sillén som jag jobbade med i urvalsjuryn till Melodifestivalen, och fantastiska Vanessa Lopez. Båda är sådana fantastiska människor och det var härligt att få träffa dem igen!

 

Gick även förbi fantastiska, fantastiska Anton Hysén flera gånger under kvällen, och av alla coola människor i lokalen så var det han som fick mitt hjärta att slå dubbelslag varje gång jag gick förbi honom. Vilken hjälte han är! Av alla hjältar på galan så är han i mina ögon den största. Det är bara att se på hur världen har förändrats sen han kom ut för 3-4 år sedan. Plötsligt har vi Robbie Rogers, Michael Sam, Kiruna IF, m.fl - och Anton är utan tvekan personen som startade hela rörelsen. Så. Coolt. (Tyvärr är jag jag så nej, jag vågade inte gå fram till honom (dah), men jag kan eventuellt väldigt obehagligt ha stirrat ut honom i barkön vid ett tillfälle, och på väg av dansgolvet kan jag eventuellt nästan ha gått in i honom där han buggade med en tjej, som jag eventuellt kan ha velat döda av avundsjuka). 

 

Precis när vi skulle gå så gick vi föbi Magnus Carlsson i lobbyn, och då tog mitt fangirlande över och jag brydde mig inte längre om hurvida jag var a total dork och gjorde bort mig helt - för får man chansen för första gången på 17 år så går det liksom inte att inte ta den. HERREGUD! Alla som känner mig vet hur mycket jag brukar tjata om att jag varit ett fan av Magnus Carlsson sedan Barbados, men aldrig lyckats träffa honom. WELL THAT CHANGED THAT NIGHT och jag kan eventuellt ha varit den lyckligaste människan på jorden där och då. Jag brydde mig inte ens om att mitt face var helt rött och svettigt från dansgolvet och att mitt hår givit upp sedan länge sedan - I GOT TO MEET HIM!