Mod är att kasta sig ut för stupet utan att veta var man landar

Som många, många andra människor i det här landet satt även jag bänkad vid P1 klockan 13.00 idag, för att höra årets första sommarpratare - Anja Pärson. Förhoppningarna var höga som skyskrapor, jag anade vad som komma skulle, men samtidigt vågade jag inte förvänta mig någonting. I efterhand kan jag säga att jag inte hade den blekaste om vad som skulle komma ur mina högtalare under de 90 minuter som programmet höll på, och Anja lämnade i alla fall mig, men säkert många andra också, både lycklig och tankfull.
 
 
Anja har alltid hållit sitt privata liv väldigt privat och den sidan som visats upp har alltid varit proffisionella, affärsmässiga, skidåkande Anja. Aldrig privat eller personlig, man har aldrig fått känslan av att man känner henne, som med en del andra kändisar. Idag släppte dock Anja in oss i den privata bubblan. I 90 minuter fick vi ta del av hennes liv, tankar och känslor på ett sätt som offentligheten aldrig fått göra tidigare. Anja visade sig vara en klok, varm och något blyg person, en sån där person som man gärna skulle träffa över en kopp kaffe och ha en lång konversation med om allt mellan himmel och jord.
 
 
Inte helt oväntat valde Anja att, efter alla år, prata om sin flickvän Filippa. Alla som hängt med någorlunda i skvallret de senaste åren visste antagligen redan om deras relation, men aldrig tidigare har vi fått höra orden komma från Anjas egen mun. Och vi har heller aldrig hört hela historien, så som den faktiskt är. Hur de träffades, hur det kändes, och vem som sa vad.
 
Vi träffades i hennes klädbutik. Hon hade alltid kläder som passade mig. Toppar och tröjor som egentligen var jag, men som jag inte förr hade vågat sätta på mig. Det är inte lätt att hitta jeans som passar en slalomrumpa. Men hon fick mig alltid att känna mig stolt över min kropp. Fast det har aldrig varit lätt för mig att be om hjälp. Jag är starkast, och kan själv. Åtminstone i backen, som då var hela mitt liv. Jag var nominerad på idrottsgalan och hade ingen aning om vad jag skulle ha på mig. Och jag hade varken tid eller idéer. Trots mitt intresse för kläder levde jag i kappsäck och hade aldrig mer än max 10 minuter för piffning och två frisyrval; Antingen platt av hjälmen eller blött från duschen.
 
Vi var inte vänner innan jag ringde upp och bad om hjälp. Jag tror inte hon hade tid, men hon tyckte nog lite synd om mig som var förvirrad. Det var inte lätt. Jag var dessutom lite rädd för tjejen i Umeås bästa modebutik. Hon ingav respekt och hon sa alltid vad hon tyckte på ett tydligt, men trevligt sätt. Hon verkar inte rädd för något. Jag tog mig mod och ringde den enda jag visste som kunde hjälpa mig få livet lite vackrare. Utanför skidåkningen visste jag ingenting, och hade inga tankar om mig själv. Då var jag Anja Pärson, bäst i världen. Den tuffa mästarinnan som levde tryggt på skidor i 140 km/h.
 
Banan var rak, jag behärskade svängarna. Farten ökade och snart började jag svänga lite lagom för att sen svänga tvärt, och jag föll pladask på marken. Jag minns hur knäna vek sig, och jag hade svårt och stå upp. Jag var förlorad och kunde inte hitta vägen. Jag var så rädd att kroppen skakade. Nej, nu syftar jag inte på kraschen för två år sen då jag flög 60 meter och landade på huvudet. Detta var värre. Detta blev bättre.
 
Välkommen till årets första Sommar i P1. Jag heter Anja Pärson och kastar mig nu ut för min livs brantaste backe. Den är isig och hård. Det finns inga käppar i rött och blått som visar vägen. Denna gång kör vi utan vare sig skidor eller hjälm. Jag var stolt som en tupp efter att ha ringt samtalet till Filippa. Då var det modigt, för att vara jag.
 
Detta är inledningen till Anjas sommarprogram, detta är ribban som lades de första minutrarna - och sen blev det bara bättre. För er som inte har hört programmet borde verkligen lyssna på det, ni finner det här. Artiklarna var redan skrivna innan programmet började, och bara några minuter in i programmet hade flera stora tidningar redan publicerat artiklar om Anja och Filippa. Artiklar som antagligen legat och väntat på att bli tryckta i flera år. Det fanns dock en liten detalj som inte ens journalisterna lyckats lista ut, en bomb som Anja släppte det absolut sista hon gjorde. Hon ska bli mamma.
 
 
Vill ni veta mer finns naturligtvis en miljard artiklar att läsa. Jag är glad för de är alla bra skrivna, utan fler spekulationer kring barnet, utan att stämpla, utan "vi har försökt att nå Anja för en kommentar". Visserligen blir Anja och hennes närmaste säkert nerringda av respektlösa journalister just nu, men utåt känns klimatet (än så länge) väldigt behagligt och bra. Här är ett urval av alla artiklar;
http://www.expressen.se/nyheter/anja-hyllas-efter-sommarprogrammet/
http://www.expressen.se/sport/alpint/anja-parson-berattar-foll-pladask-for-filippa/
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/article15021721.ab
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/article15021307.ab
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/article15021643.ab
http://www.qx.se/21219/anja-parson-berattar-om-karleken-till-flickvannen-filippa
http://www.qx.se/Xtra/liv/21222/anja-jag-skall-bli-mamma
 
 
Avslutningsvis vill jag tacka Anja för ett riktigt, riktigt bra sommarprogram. Jag vill önska henne lycka till i framtiden, med kärleken, barn, flytt och allt annat som den kommer att innehålla. Mod är att vara rädd, och ändå ta steget. Det kan vara nyttigt att ibland kasta sig ut för stupet - ibland blir det platt fall, ibland finns en färgglad regnbåge där att ta emot en. Jag, och många med mig, är glad och stolt över att få kalla mig svensk när människor som du är nationens ansikte utåt. Tack Anja för att du är du, var aldrig någon annan än dig själv.
 
 
Puss o Kram
Lina Lilja

Kommentarer
Postat av: Anna

Hon är så underbar! Tror jag måste leta fram mina gamla posters ;)

2012-07-05 @ 18:31:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0