Att vara sig själv
Idag så åt jag middag i farmor och farfars lägenhet samtidigt som jag tittade på Förkväll på tv. Gäster i programmet var två kvinnor, varav den ena fötts som man. Då det är ett ämne som jag tycker är dels väldigt viktigt men också mycket intressant så satt jag naturligtvis klistrad. Den ena kvinnan då, den som föddes till kvinna, stötte på krogen på en som hon trodde var transvestit. En man utklädd i kvinnokläder helt enkelt.
På deras andra möte kom denna man/kvinna som man. Efter några möten insåg denna kvinna att hon var kär, och ringde och grät till en kompis och sa "Jag är kär i en jävla transvestit!". De inledde i alla fall ett förhållande och de båda insåg att denna man/kvinna (som idag heter Rebecca) inte var transvestit, utan helt enkelt transsexuell. De beslutade sig för att åka till Thailand och göra operationen från man till kvinna, något de gjorde i januari 2007.
Idag har de inte längre ett kärleksförhållande, men de är nära vänner och arbetar med projekt inom HBT-världen. Rebecca var innan gift med en kvinna som hon har barn tillsammans med, och denna kvinna visste inget om hans tjejsida. Tills en dag då hon hittade bilder på denna kvinna och anklagade honom för att vara otrogen, vilket han inte var, utan det var ju han själv på bilderna!
Den andra kvinnan, som jag inte minns namnet på, lever för tillfället som singel (sägas ska kanske också att hon var i 40-års ålder och levt hela sitt liv som hetrosexuell) sa att hela hennes världsbild har förändrats. Hon tror att nästa person hon inleder ett förhållande med är en kvinna, men hon kan inte säga säkert, utan det blir som det blir helt enkelt.
Det här tycker jag är jävla strongt alltså. Även om Pride växer och får mer stöd för varje år, även om HBT-människor blir mer accepterade i samhället, så är det fortfarande ett stort problem med fördomar etc., och det problemet är dessutom allra störst hos transexuella. Jag kan säga att jag trivs i min kvinnokropp, även om man visst funderat på om man egentligen är en kvinna egentligen under någon av alla dessa identitetskriser man går igenom under tonåren, men även om jag hade känt mig som en kille så hade jag nog aldrig varit stark nog att stå upp och säga det. Jag är ändå en människa som är öppen för allt och som vågar stå emot vad andra tycker och säger, men där skulle jag dock bryta ihop, det skulle inte gå. Så jag är jädrigt imponerad av människor som står upp för vem de är!
Det finns en tjej/kille i min vänskapskrets som jag skulle (om man måste stämpla människor, vilket jag tycker är jättehemskt!) stämpla som transsexuell. Denna människa är 7 år gammal, född till kvinna, men alla tror att hon är en kille. Är man sju år gammal så är både man själv och klasskamrater för små över att reflektera över det hela, men jag mötte henne när jag stod och väntade på bussen för några dagar sedan vid skolan hon går på. Jag tycker det är rörande att hennes klasskamrater behandlar henne som vilken annan som helst, förutom det faktum att det kallar henne "hon" och vid ett tjejnamn. Synd att h*n antagligen inte kommer få det lika lätt om några år, men det kanske man inte behöver avslöja för henne....
Nä vänner, nu ska jag krypa i säng. Förutom att det har snöat hela dagen idag så mår jag mycket bättre, kanske för att jag är hög på värktabletter och grejer. Lessen för här om dagen, dålig dag helt enkelt ;)
Puss o Kram
Lina Lilja
På deras andra möte kom denna man/kvinna som man. Efter några möten insåg denna kvinna att hon var kär, och ringde och grät till en kompis och sa "Jag är kär i en jävla transvestit!". De inledde i alla fall ett förhållande och de båda insåg att denna man/kvinna (som idag heter Rebecca) inte var transvestit, utan helt enkelt transsexuell. De beslutade sig för att åka till Thailand och göra operationen från man till kvinna, något de gjorde i januari 2007.
Idag har de inte längre ett kärleksförhållande, men de är nära vänner och arbetar med projekt inom HBT-världen. Rebecca var innan gift med en kvinna som hon har barn tillsammans med, och denna kvinna visste inget om hans tjejsida. Tills en dag då hon hittade bilder på denna kvinna och anklagade honom för att vara otrogen, vilket han inte var, utan det var ju han själv på bilderna!
Den andra kvinnan, som jag inte minns namnet på, lever för tillfället som singel (sägas ska kanske också att hon var i 40-års ålder och levt hela sitt liv som hetrosexuell) sa att hela hennes världsbild har förändrats. Hon tror att nästa person hon inleder ett förhållande med är en kvinna, men hon kan inte säga säkert, utan det blir som det blir helt enkelt.
Det här tycker jag är jävla strongt alltså. Även om Pride växer och får mer stöd för varje år, även om HBT-människor blir mer accepterade i samhället, så är det fortfarande ett stort problem med fördomar etc., och det problemet är dessutom allra störst hos transexuella. Jag kan säga att jag trivs i min kvinnokropp, även om man visst funderat på om man egentligen är en kvinna egentligen under någon av alla dessa identitetskriser man går igenom under tonåren, men även om jag hade känt mig som en kille så hade jag nog aldrig varit stark nog att stå upp och säga det. Jag är ändå en människa som är öppen för allt och som vågar stå emot vad andra tycker och säger, men där skulle jag dock bryta ihop, det skulle inte gå. Så jag är jädrigt imponerad av människor som står upp för vem de är!
Det finns en tjej/kille i min vänskapskrets som jag skulle (om man måste stämpla människor, vilket jag tycker är jättehemskt!) stämpla som transsexuell. Denna människa är 7 år gammal, född till kvinna, men alla tror att hon är en kille. Är man sju år gammal så är både man själv och klasskamrater för små över att reflektera över det hela, men jag mötte henne när jag stod och väntade på bussen för några dagar sedan vid skolan hon går på. Jag tycker det är rörande att hennes klasskamrater behandlar henne som vilken annan som helst, förutom det faktum att det kallar henne "hon" och vid ett tjejnamn. Synd att h*n antagligen inte kommer få det lika lätt om några år, men det kanske man inte behöver avslöja för henne....
Nä vänner, nu ska jag krypa i säng. Förutom att det har snöat hela dagen idag så mår jag mycket bättre, kanske för att jag är hög på värktabletter och grejer. Lessen för här om dagen, dålig dag helt enkelt ;)
Puss o Kram
Lina Lilja
Kommentarer
Trackback
