Lina Lilja

Jag är inget stort fan av Så Mycket Bättre, och har inte sett ett helt avsnitt före den här säsongen. Jag har nog knappt sett 5 sammanhängande minuter innan den här säsongen om jag ska vara ärlig. TV-formatet i sig är coolt, men det känns väldigt falskt och tillgjort på något sätt. Den här säsongen har jag dock följt det någorlunda - jag menar, kombinationen Orup, Carola, Amanda Jensen och Ola Salo - who wouldn't? Den som jag fastnat allra mest för är dock Love, som jag verkligen inte har någon koll på alls egentligen, men han verkar skön, cool och bara allmänt ball. 

I alla fall, igår var det dags för Carola. Som den diva hon är tillägnades hon en hel halvtimme extra tv-tid och fick ett två timmar långt program. Inte mer än rätt kan jag tycka. Det är ett fantastiskt avsnitt, med högt och lågt. Jag har alltid älskat Carola, och alltid fått skit för det. Carola är i media känd som ett kaos, en homofob, en sektmedlem, någon som är falsk och inte kan göra någonting rätt. Jag har sett många hata på henne ytterligare efter gårdagens program. Att hennes ord kring sin sexualitet var falska, dåligt ihopklippta, etc etc. Och jag blir så arg.

 

 

Jag är så less på att samhället hela tiden ska sträva efter en svart-vit värld. Carola är kristen och homofob. Så är det bara. Och antingen är man straight eller gay. Så är det bara. Bisexualitet finns - men bara typ. Och antingen är man kvinna eller så är man man. 

 

För några år sedan läste jag Rickard Engfors FANTASTISKA självbiografi, en gay man som jobbat väldigt mycket och väldigt nära Carola. I en del av boken skriver han om just det att många ser Carola som en homofob och hur han själv ser på hennes uttalanden och att jobba med henne. Han berättar att de pratade ut om det hela på ett flygplan en gång, och att vad som sades stannar mellan dem, men att han inte ser Carola som en homofob, inte har några problem med att jobba med henne och vara hennes vän, och att hon inte har några problem med hans livsstil. Jag har tänkt mycket på det där. Rickard är en person jag ser väldigt mycket upp till, och varje gång någon börjat prata om homofoba Carola har jag tänkt tillbaka på hans ord och liksom känt mig nöjd och bekväm med det. 

 

Carola känns väldigt ärlig och geniun i klippet ovanför. Jag tar varenda ett av hennes ord på fullaste allvar, och jag älskar att hon väljer att berätta om det. Jag älskar att hon, som troende och med den mediabilden som finns av henne, känner att hon vill öppna upp sig och berätta om när hon var förälskad i en tjej. Jag hatar att media, och hela svenska folket, genast åter hoppar på henne och pratar om hur mediakåt och falsk hon är - att det är ett spel för att få uppmärksamhet.

Jag hatar att Anton Hysén, Ola Salo, Anja Pärson, och typ varenda annan känd person som pratat om sin egna sexualitet som annan än straight blir hyllad upp över öronen, blir kallad modig och älskas av media (vilket de såklart förtjänar) medan så fort det handlar om Carola blir något annat. Blir något som är fel och fult. 

 

Igår var jag som jag sa tidigare och käkade med en kompis på kvällen. Vi kom att prata om att vara rebell, och om att mina kollegor ibland retar mig på jobbet för att jag var så totalt orebellisk som tonåring (och fortfarande är). Att jag aldrig hittat på hyss, skolkat, begått brott (herregud, jag går ju knappt för rött!), dricker alkohol, etc etc. Min kompis sa till mig att jag är ju rebellisk på mitt alldeles egna sätt. På det sätt att jag inte bryr mig. Jag bryr mig inte om samhällets regler och normer, om att jag borde varit rebellisk eller dricka alkohol, om att jag borde plugga eller borde följa normerna kring sexualitet. "Du är rebellisk på det sättet att du bara är liksom "Fuck it!"". Det är kanske den finaste komplimangen jag någonsin fått. 

 

Och nu vill jag att fler ska bli "Fuck it!". Eller åtminstone så vill jag att ni låter folk få vara "Fuck it!". Jag är så förbannat less på alla regler kring hur saker och ting "borde vara". Så förbannat less på att Carola inte "borde" få ha varit attraherad av en tjej på grund av den personen hon är. Så förbannat less på att man "borde" vara något över huvud taget. 

 

Jag älskar Love för att han, som så vitt jag förstått (återigen - google is my friend - jag vet egentligen väldigt lite om Love sedan innan) lever i en heterosexuell relation och inte har pratat något om att vara något annat än straight, utan problem kan gå upp och sjunga "Tommy tycker om mig" på det sättet. Jag älskar hans sätt att säga "Fuck it!" i den situationen och jag älskar att ni låter honom göra det. Men ni måste lära er att tillåta alla att få säga "Fuck it!" på det sättet. Ni måste tillåta Love att säga det och ni måste tillåta Carola att säga det. 

 

 

Och ni borde själva göra det. Varje gång ni tänker "Vad ska folk säga/tänka?" säg: "FUCK IT!" och go ahead och gör vad fan det än är ni tänkte göra (well, inom ramarna, jag vill inte att ni ska gå ut och slå ner någon eller så, men jag tror ni förstår vad jag menar). Jag lovar, man blir så mycket lyckligare när man följer sitt eget hjärta och låter folk få tycka vad fan de vill om det hela, när man slutar oroa sig. Dessutom brukar de sanna vännerna följa med en in i framtiden i vilket fall - och ju ärligare man är mot sig själv desto närmare vänner får man. 

 

It's time to blur the lines mellan rätt och fel - inte minst när det gäller sexualitet.

"Jag kan inte vara kär i hen, jag är ju _____" <- FUCK IT!

"Carola kan ju inte ha varit förälskad i henne, hon är ju straight och homofob" <- vad fan vet du om det?! 

 

Till Carola vill jag bara avslutningsvis säga:

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Och plötsligt var jag ett år äldre! Gårdagen var verkligen helt fantastisk, och alldeles sådär lagom avancerad. Började med lite jobb på morgonen, sen åkte jag hem, bytte om och hämtade Mio och så åkte jag och syrran in till Sergels Torg och tittade på när de tände julbelysningen. Molly Sandén sjöng och Gabriel Forss kör uppträdde. SÅ FINT!! <3 Sen blev det lite strosande på stan innan vi skiljdes åt och jag mötte upp två Gävle-kompisar. Blev en fika och häng, en hel del catching up, så himla mys! Vid nio gick jag sedan vidare och mötte upp nästa kompis så satte vi oss på en pub på söder och käkade. Strax före midnatt satt jag sedan på tuben hem igen, alldeles lagom trött och nöjd. Tack alla fina för en sådan underbart lugn och fin dag <3

 

Efter en lång dag på jobbet är det nu alldeles snart dags för mig att bege mig mot hunddagis och hämta upp Mio för att sedan åka vidare till agilitykursen. Blir långa torsdagar, men det är det värt! Agilitylektionerna är verkligen veckans höjdpunkt!

 

 

I tisdags gav min kiropraktor mig klartecken att få börja ut och springa igen. Lugnt och försiktigt, men ändock, korta löpturer är ok! Jag spillde ingen tid utan for iväg direkt med Mio i midjebälte. Underbart! Tänkte försöka mig på ytterligare en kort tur imorgon efter jobbet samt på söndag. Lugnt och försiktigt, men är ändå igång! Känns underbart! Hoppas det fortsätter så här och blir bra snart, för bra är det inte i närheten av än...

 

Igår var jag på en föreläsning på SAFE, min gamla PT-skola, kring ätstörningar. SUPERintressant! Tänkte jag skulle skriva ett helt blogginlägg om det, men har inte hunnit än. Håll till godo! Kommer senast imorgon! Var spännande också att vara tillbaka i "gamla kvarteren" - helt sjukt att jag spenderade så många timmar varje dag där de första två månaderna detta år! Känns så länge sedan! Tiden går fort, känns som hundra år sedan. Kul att vara tillbaka i alla fall och hälsa på gamla klasskamrater och lärare.

 

Nu ska jag springa till bussen! Hej svejs!

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Upp tidigt igen imorse, in till jobbet. Lektioner fram till lunch, sen var syrran och hennes kille snälla och kom och hämtade mig och körde mig till nästa del av dagen. Denna del bestod av fotografering inför en reklam som kommer inom kort. Tänker låta er hållas med den teasen för tillfället, så berättar jag mer inom kort. Lite läskigt med fotografering sådär, jag som är så totalt o-fotogenisk. Men men, som tur är så hade jag andra som är mer vana med sånt med mig, och en snubbe som kan photoshop riktigt bra bakom kameran, så någonting bra ska de väl lyckas skaka fram på mig! Sen blev det en sväng till stan, kika omkring i lite affärer och byta lite storlekar på födelsedagspresenter jag fick av pappa i helgen. Fick en jättefin sport-BH, baddräkt och träningshandskar. Dock har jag så stora händer att den största storleken i modellen pappa köpt till mig inte var stor nog, så fick bli en annan stretchigare modell... Oh well. Sen blev det bio med min mentorsungdom, såg "Love, Rosie" - fantastisk film som jag verkligen rekommenderar! Nu har jag landat hemma och tänkte snart krypa i säng. Imorgon blir det kiropraktorn, jobb hemifrån, Mio-mys och DS-möte! 

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Det var en mysig kväll igår som avslutades med att syrran var på besök och jag slocknade medan vi tittade på NCIS Los Angeles och vaknade av att hon sa att hon skulle åka hem. Mysigt! Sen vaknade jag en stund efter nio imorse, drog mig till tio innan jag gick upp. Mio såg så trött ut så jag lät honom sova vidare medan jag käkade frukost och sen tog vi en långpromis i skogen. Efter det har vi myst framför tvn, sett skidor, tittat på film och så har jag jobbat lite. Klockan 16 har jag tvättstuga och tänkte samtidigt ta ett ryck och passa på att dammsuga och städa lägenheten. En lugn och härlig söndag! Precis vad jag behöver innan en galet fullspäckad vecka drar igång imorgon.

 

För närmare tio år sedan satt jag på en restaurang tillsammans med några vuxna släktingar. Det tog väldigt långt tid innan maten kom, och mitt sällskap började bli oerhört grinigt och gnällde en massa på att restaurangen var dålig. Jag började då försvara restaurangen och hitta på en massa anledningar till varför det tog tid, säga att de säkert gjorde sitt bästa. En av mina släktingar stoppade mig och sa "Men Lina, så kan du ju inte tänka..." - varav hen blev avbruten av en annan släkting som sa "Äh, låt henne vara, hon får lära sig den hårda vägen". De menade alltså att jag skulle bli lurad, sviken och på så sätt lära mig att världen är inte så god som jag tror. Jag har funderat mycket på det där, på de orden jag fick höra när jag var 12 år gammal, och idag snart tio år senare tror jag fortfarande de har fel.

Inget stör mig så mycket som cyniska människor. Människor som tror att alla försöker lura en, alltid - framför allt politiker och företag. De som tror att folk gör saker och ting bara för att förstöra, lura och vara elak. Jag älskar USA, men deras cynism mot politiker och stora företag, som är tio gånger starkare där, är något av det värsta jag vet. Visserligen är jag bara 20 år, kanske har jag inte varit med om tillräckligt än i mitt liv för att ha ändrat mig (det är åtminstone vad många äldre tror), men på riktigt tror jag att alla gör sitt bästa utifrån situationen de är i. Vad de tror är rätt. Kanske är jag naiv, men på något sätt går jag hellre runt och är naiv och tror gott om världen - än går runt och är pessimist och tror att det lurar en fara bakom varje hörn. Sure att jag är försiktig, så lättlurad är jag inte, men jag tror inte att alla politiker och VD:ar är ute för att skada andra. Jag tror att alla gör vad de tror är bäst utifrån deras kunskap och erfarenheter, i situationen de är i. 

Sluta tro världen är ond och att alla är ute för att utnyttja dig. För det första är det antagligen inte sant, och för det andra blir du så fruktansvärt jobbig att umgås med. Var lite naiv, se världen från den goda sidan, och le lite! Slappna av! Vi är trots allt in this together - alla vi människor som går på jorden. Vi är alla medmänniskor, boende på samma planet och fyller alla en funktion. Vi har alla samma värde. Fokusera på dig och gör ditt bästa så lovar jag att alla runt omkring dig kommer göra detsamma!

Puss o Kram

Lina Lilja

Imorse ringde klockan vid strax före åtta då det var dags att kliva upp och sticka till jobbet. Ugh så jobbigt det var! För andra morgonen i rad låg jag och snoozade alldeles för länge, tur jag har sovmorgon imorgon! Sen bar det av till jobbet. Har fått jobb som PT på ett ställe i stan där de har utomhuspass, och jag har fått i uppgift att utveckla juniorträning. Som en del i detta är jag med på lördagspassen och visar mig själv och umgås med de eventuella barn som folk tagit med sig. Idag hade jag tänkt vara med och träna, men vi hann inte ens igenom uppvärmningen förrän min chef och coach kom fram till mig och sa "Det ser ut att göra ont". Så ja, det var bara att avsluta där. Istället roade jag mig med att springa runt med en av kundernas två treåringar. Så söta ungar! Och det var träning nog kan jag säga, att roa dem i närmare en timme medan morsan tränade... Herregud så mycket energi det kan finnas i så små kroppar! 

 

Det är förbannat irriterande det här med foten alltså. Bortsett från att det gör ont och hindrar mig i vardagen så är det ju också så att jag är ny på jobbet, jag vill visa mig från min bästa sida - och så är det en sida som ständigt ger vika för smärta som chefen får se. Jag har inte kunnat genomföra ett enda helt träningspass. Och dessutom är jag kanske i mitt livs sämsta form eftersom att jag inte kunnat träna ordentligt på över ett år. UGH! Just nu går jag hos en kiropraktor en gång i veckan, på tisdag ska jag dit för tredje gången. Blir det bättre? Vet inte. Kanske. Inte mycket i så fall, än. Ett hopplöst fall är vad det är.

Anyway. Efter jobbet stack jag hem och tog en promenad med Mio, käkade lunch, tog ett varmt bad och nu har jag landat framför min nya, fina dator och hinkar te för att försöka jaga bort den där analkande förkylningen. Om ett tag ska jag göra mig i ordning och bege mig in till stan för middag med lite familj för att fira min födelsedag så här lite i förväg. Mys!

Min Macbook Air har anlänt! Även om jag inte är helt kompis med den än så är det klart att det är väldigt mycket roligare att sätta sig vid en ny fräsch Mac och blogga än en gammal dator som tar hundra år att ens starta. Så vi får väl se, kanske innebär detta att jag kommer igång med bloggen ordentligt igen! Håll tummarna :)

 

Ja, livet går vidare och rullar på. Fullt upp kan man lugnt säga - nästa vecka har jag dubbelbokat mig tre dagar i rad... Jippie. Anyway, idag är det agilitykurs för mig och Mio igen, första gången på fortsättningskursen! Ska bli skoj! Annars är det mest bara en jädra massa jobb. Har beställt en ny dator också. Verkligen på tiden! Har någon liten förhoppning om att när jag sitter där med en Macbook Air så kommer det kännas så jävla mycket Sex and the City att skrivarglädjen och inspirationen bara ramlar över mig igen! Who knows, men hoppas kan man ju alltid göra. 

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Det blev lite mycket till slut... Stressymptom efter stressymptom haglar nu över mig: Orkeslöshet, huvudvärk, illamående, trötthet - you name it. Jag orkar inte göra någonting, jag sover över 10h per natt och är ändå skittrött när jag vaknar, jag orkar inte bry mig om hur jag ser ut eller vad jag äter. Det blir oboy och vitt bröd till frukost, minimaliskt med skolmat till lunch och middagen äter jag bara om det finns något i kylen att micra (och plötsligt mår jag liksom ännu sämre). Ingenting känns roligt längre - varken jobb, CUF eller något annat. Jag spenderar dagarna med att surfa efter resor till solen, eller ännu hellre ett boende någonstans långt härifrån. Bara få ta Mio och sticka. Göra något annat. Någon annanstans. Det är en klassiker när jag är i en svacka - på en gång börjar jag söka boenden i både Spanien, Miami och Los Angeles.