Lina Lilja

Mitt liv går sakta men säkert framåt, eller har gått i alla fall. De senaste månaderna så har livet blivit bättre och bättre, inte bra, men betydligt bättre. Men nu har jag kört fast och stora förändringar krävs för att jag ska fullt ut kunna leva det liv jag vill leva. Egentligen skulle jag vilja flytta till en ny stad, ny skola, nya vänner och börja om med ett nytt liv, men nej, det vägrar mamma tillåta. Är man dessutom inte ens 17 år fyllda och utan inkomst bortsett från studiebidraget är det inte mycket man kan göra bortsett från att fortsätta tjata och vänta på att tiden ska gå...



Så istället blir det till att göra de förändringar som går att göra här hemma. Nummer ett har redan inletts; Operation sluta rida. Det känns fruktansvärt, men det är något jag har funderat på väldigt länge. Jag är aldrig glad när jag kommer från stallet längre, istället känns det bara jobbigt att åka dit. Så nu håller jag på att sprida att jag inte kommer ta hand om privathästar längre, och ikväll ska jag ringa alla ägare till de hästar jag rider regelbundet för att säga att jag kommer sluta.



Det känns riktigt jobbigt faktiskt. Inte bara att ringa och säga att jag inte kommer fortsätta rida deras häst, utan framför allt bryta bandet till det som i så många år varit mitt liv. Där jag har spenderat hela min uppväxt, all min tid! Jag kommer dock fortsätta rida en gång i veckan, lektion, tills vidare. Sluta rida helt tror jag inte jag skulle klara, jag älskar hästarna för mycket!

Just nu känns det tungt, men jag tänker långsiktigt. Och by the way, det här är bara steg ett, mer saker (och jobbigare) kommer att ske...

Puss o Kram
Lina Lilja