Jag har knäckt koden!
Ser One Direction på Idolfinalen och plötsligt knäcker jag det. Plötsligt vet jag vad det är med QX som gör mig så arg att jag skriver långa debattartiklar om dem - och varför i princip alla jag pratat med håller med mig på ämnet. Plötsligt fattar jag varför jag och Ronny inte kan komma överens i vår mejlkonversation vi haft under eftermiddagen om vad QX är och bör vara, samt vilka som lyfts i tidningen och på webben. Plötsligt förstår jag!
Mycket av det som jag stör mig på när det gäller QX baseras på två saker: dels spelar de mycket på stereotyper om vad saker är och borde vara - dels höjer de upp bögar till skyarna och ger alla andra delar av HBTQ-gruppen betydligt mindre utrymme (enligt Ronny är detta för att tjejer inte vill vara med och att det finns få officiella transpersoner...). När det gäller att spela på stereotyper så bygger det dels på att de visar stereotyperna av de olika HBT-grupperna (snygga bögar, alternativt schlagerbögar, som gillar att festa, jobbar med media och inte har barn - samt flator som är något manhaftiga med "vanliga" jobb och barn (typ)) - och dels bygger det på den klassiska svart/vita uppbyggnaden av världen, att antingen är man "en av oss" eller så är man inte det. Antingen är man gay eller så är man straight. Antingen är man CIS eller så är man trans. Antingen är man man eller så är man kvinna.
Bild från årets gaygala
När jag såg One Direction på Idol kom jag att tänka på den här grejen med vad Harry sa i en intervju för ett par veckor sedan, om att "female" är not so important när det kommer till partner. Om alla diskussioner sen kring hans sexuella läggning, och alla fans reaktioner - samt medias reaktioner. Jag kom att tänka på en gammal intervju QX gjorde med One Direction där de pratade om att "alla kända boybands har en bög - vem skulle det vara i One Direction?" och vilken underlig fråga det är egentligen. Jag letade upp intervjun, som är publicerad i QX november 2011, alltså när One Direction var väldigt nya, och jodå, den frågan ställdes verkligen. Låt mig citera:
"Alla kända boyband har en medlem som är bög (Westlife, Backstreet Boys, Boyzone, Nsync). Vem är mest trolig att komma ut i One Direction?
- Louis är mest "camp", säger Zain och får medhåll från de andra.
- Men vi säger inte att du är bög, bara att du är mest trolig att komma ut, förklarar Liam.
- Äh, okej, Jag kan spela dubbelt, det är okej för mig, erbjuder sig Harry."
Om vi skippar att diskutera det idiotiska att ställa den frågan till fem killar i sena tonåren, kända som okända, och går direkt vidare till nästa tanke som dyker upp i huvudet: Kom inte Harry ut redan här - för tre år sedan?
Ungefär här kläcker jag det. Med vem i One Direction som skulle vara "bögen" i pojkbandet, och med Harry i huvudet.
Det är en generationsfråga!
QX redaktion är väl sisådär 20 år äldre än mig skulle jag tippa på. För dem är världen vi-och-dem. De är uppväxta i en tid då kampen var vi-och-dem. Antingen var man HBT eller så var man inte. Och var man det så höll man ihop - genom att dela kultur och livsstil, genom att vara enkla att identifiera.
Så är det inte längre. "Ungdomar idag" bryr sig inte så mycket om vi-och-dem. Eller labels. För "dem" bara är det. Man behöver inte identifiera dem. Man bryr sig inte om Harry är bög eller inte. Han får ligga med vem fan han vill så länge han sjunger bra och man får titta på honom. Det är ingen som ens tänkt på att Sam Smith som sjunger Stay With Me är bög - FÖR DET ÄR INGEN SOM BRYR SIG LÄNGRE!
Man vill fortfarande ha kulturen kvar - med Pride, Mello och Gaytidningar, för man vill fortfarande ha en tillhörighet - men när vardagen är där bryr man sig inte om det är en pojke eller flicka som är lucia eller om killen i klassen som har pojkvän är bisexuell, homosexuell, pansexuell, eller vad-fan-han-nu-är. Jag tror det är därför man mer och mer går ifrån just de termerna och nu mer använder sig av ord som bög eller gay - för de orden innefattar på något sätt alla icke-straighta läggningar. Idag är det mer en kultur än vad man gör i sängen.
Genom att ha knäckt koden har jag nu lugnat mig lite. Jag är inte längre, åtminstone just för stunden, lika arg på QX för jag har släppt min teori om att de är ledande i svenska gayvärlden och att de borde skärpa sig och visa en mer allsidig bild av HBTQ-världen. Visserligen är det störande - men det gör mig inte så mycket längre. Vet ni varför? För med min nya insikt så har jag också förstått att QX är utdöende. QX är vad bögarna födda åttiotal och tidigare vill ha - men de blir äldre, och de yngre blir fler. QX kommer att behöva anpassa sig - eller så kommer de försvinna. Något nytt kommer att ploppa upp och peta bort dem. Något som inte delar in människor i "Årets Hetero" och "Årets Homo/Bi/Trans". Något som inte petar in kategorin "Årets Moment" till Gaygalan bara för att man ska veta hur man ska kunna ge Carola - är hon HBTQ eller inte? - ett pris.
Den nya generationen är Tumblr-generationen.
This is just one example - I have a million.
Den nya generationen är den där en serie om flator på Netflix blir årets succé - hos alla sexuella läggningar.
Den nya generationen är den där man skakar på huvudet åt att samkönade par inte skulle få gifta sig.
Det är klart det finns en miljard problem kvar. Herregud, jag jobbar på ett högstadium - I see them everyday. Jag själv möter dem varje dag. Fördomarna, idioterna, stereotyperna. Men när jag ser den nya generationen, när jag ser mina elever, när jag ser mina vänner, när jag ser Tumblr-generationen - så oroar jag mig lite mindre. Kampen är inte slut, den är långt ifrån över, men med min nya insikt i bakhuvudet så känner jag lite att framgångarna ligger framför mina fötter - och långt ifrån QX.
Summa summarum - alla får ligga med vem fan man vill. Fansen bryr sig inte vem Harry ligger med - eller vem/vilka i One Direction som är bög. Det är ingen som bryr sig om hur gay idoldeltagarna är på en skala (thank GOD att QX la ner den grejen i år). Det är ingen som bryr sig ifall Harry "kommer ut" på riktigt eller inte. Vi älskar parader, vi älskar regnbågar, vi älskar kulturen. Och det viktigaste - vi älskar varandra, just the way we are.
Puss o Kram
Lina Lilja
Kommentarer
Trackback
