Krångel-Lina ändrar sig
2012-05-27 @ 12:03:50
Försöker förstå mig på Spotlife, men det går verkligen inte, så jag började fundera på VARFÖR jag bytte dit. Det är snyggare layout, och man kan göra lite mer, men what the fuck? Alldeles för avancerat för en hobbybloggare som mig! Därför är jag nu, efter min lilla identitetskris, tillbaka här! Hoppas ni stannar med mig :)
Skickar ett stort grattis till Loreen och Sverige även från denna blogg, så kastar jag mig ut i solen! Hörs senare :)
Puss o Kram
Lina Lilja
Ny Bloggadress!
2012-05-26 @ 09:50:44
Jag har bestämt mig för att flytta min blogg till Spotlife. Jag hoppas att ni följer med mig dit, och att ni ska trivas lika bra, om inte bättre!, där!
Min nya bloggadress blir alltså http://linalilja.spotlife.se
Puss o Kram
Lina Lilja
Luften Gick Ur
2012-05-25 @ 18:58:16
Efter en helt galen vår, och ett helt galet läsår!, blev det helt plötsligt jäkla tomt. I och med föreläsningen avslutade jag en galet stressig period, och då gick också luften ur mig litegrann. Helt plötsligt hade jag ingenting att göra, inget ställe att vara på och ingenting att förbereda. Vad skulle jag nu göra? Egentligen stämmer det ju inte riktigt, jag har MASSOR att göra! En jäkla resa till KALIFORNIEN att förbereda, och en sommar att planera! Men för stunden kändes allt bara..... Tomt. Så mycket energi, tid och hjärta jag lagt ner på föreläsningen, och på livet, så helt plötsligt var vi på andra sidan.
Nu har två dagar gått och jag antar att det är dags att ladda om. Imorgon skulle jag egentligen på jobbintroduktion, men den blev uppflyttad till onsdag. Istället blir det ridlektion, och så Eurovision såklart! Helst hade jag satt mig på ett tåg till vackra Stockholm, men med tanke på att mitt konto står på noll blir det nog inget sådant denna gång, tyvärr. Fina, fina Stockholm, Gud vad jag saknar dig<3
Nu blir det grillat och Let's Dance. Hörs!
Puss o Kram
Lina Lilja
Yes I Can!
2012-05-23 @ 19:13:22
För en stund sedan lämnade jag av Julia och Cimon vid tåget. Gårdagen och förmiddagen var åt in i helvete stressig när jag försökte förbereda föreläsningen. Skolledningen tycker det är jättelätt att bara köra över en liten skitunge, och det är något som de tydligen gärna gör också, och meddelar inte ens mig om saken. Låt oss bara konstatera att det var tur att jag inte hade några lektioner idag!! Saker och ting löser sig (hyfsat) i alla fall, och rektorn fick lite skäll, men sen är det bara att skaka av och gå vidare. Det var inte svårt kan jag säga. Men låt oss inte börja där, låt oss istället gå tillbaka ett dygn. Igår.
Igår var det dags för Vårruset. 5 km löpning. Jag är jättedålig på att springa, tycker det är skittrist och hade inte alls hunnit träna som planerat fram till loppet. Mitt mål var att springa hela vägen, att inte ta ett enda, jävla promenadsteg. Konditionen var okej, men 4 km löpning på asfalt är inte bekvämt, och sista km kände jag inte ens mina fötter. Men jag gjorde det. På ren och skär envishet, på ren vilja, sprang jag 5 km. Fattar ni?! 5 km! EN HALV MIL!!! Jag klarade det!
Så idag. Kaos. Kaos, kaos, kaos, hela gårdagen, hela förmiddagen. Jag hade ångest och ont i magen. Tänk om det inte skulle komma något folk? Tänk om allt bara skulle gå åt helvete? Tänk så mycket som kan gå fel! Så mötte jag Cimon och Julia när de klev av tåget, och då kände jag bara ett allmänt lugn. Det får gå som det går helt enkelt, för nu är de här, och allt kändes bara så jävla bra!
Snodde från http://cimonlundberg.com
Jag var dock självklart fortsatt nervös för hur mycket folk vi skulle lyckas dra. Det har varit min största rädsla genom allt. Min största rädsla skulle dock visa sig vara mitt minsta problem. Över 80 fucking personer kom det!! 80 personer lyckades vi få ihop!! Och att döma av att ha pratat med dem och ha sett twitter och Facebook så verkar de flesta vara väldigt nöjda med föreläsningen (eller vad det nu var ;)).
För ca 2½ år sedan tog jag beslutet att åka hem från USA. Fram tills dess hade jag aldrig givit upp någonting, någonsin. Jag har alltid varit den envisaste personen i hela mitt liv, och har alltid offrat allt för att inte ge upp - även om det ibland varit bättre att ge upp. Jag ångrar absolut inte att jag åkte hem, det var ett bra val, men däremot har jag saknat den där Lina som aldrig ger upp, som vägrar att misslyckas. Har man väl givit upp en gång är det ganska lätt att fortsätta. Att bara sluta kämpa när det blir svårt och helt enkelt hissa upp den vita flaggan. Genom att lyckas springa hela Vårruset, och genom att lyckas dra ihop en sjuhelvetes, jävla bra föreläsning med mina två hjältar, har jag bevisat för mig själv att den där Lina som fanns innan jag började ge upp, den där Lina jag aldrig trodde jag skulle få se igen, den Lina finns kvar där någonstans.
Idag har jag uppfyllt flera drömmar. Att få anordna en föreläsning, ordna ett lyckat event, det är något jag har velat göra länge, länge, länge. Jag har gått på kurser hit och kurser dit för att lära mig hur man gör, försökt ett fåtal gånger med kanske inte alltid lyckat resultat, men den här gången gjorde jag det. Jag uppfyllde en dröm genom att anordna ett lyckat event, med massa publik. Tack till alla er som kom<3
Men mest av allt har jag fått träffa och krama mina stora hjältar. Cimon och Julia betyder så fruktansvärt mycket för mig så ni förstår inte, och jag är så glad över att få lära känna dem. Jag trycker på spara-knappen för att komma ihåg alla fina ord, alla varma kramar, och all kärlek. Man talar ofta om hur man inte kan välja sin släkt, men man talar sällan om hur man däremot kan välja sina vänner. När jag tittar mig omkring tänker jag att jag har gjort mycket goda val<3 Tyvärr glömde jag att ta en bild på oss tre tillsammans (hur fasen jag nu kunde göra det?!), men bjuder på lite kramar istället!
Nu ska jag käka lite, sen ska jag sätta mig på min favoritplats vid havet och bara smälta allt. Jag har inte sovit ordentligt på en vecka, och har dessutom lagt ner hela min tid och själ till denna dag, som blev en helt underbar känslomässig berg-o-dalbana, så nu är jag totalt utpumpad både fysiskt och mentalt. Där ska jag bara sitta och tillåta mig själv att känna, vad det än är som jag känner.
TACK Julia och Cimon för att ni kom! Tack för att ni är ni och tack för att ni gör mitt liv lite bättre, varje dag! Tack för alla varma kramar och all kärlek. Tack för att ni finns<3
Puss o Kram
Lina Lilja
Stockholm Prides Nya Kampanj
2012-05-21 @ 13:46:59
Är så arg och ledsen just nu. Stockholm Pride har precis släppt sin nya kampanj där de uppmanar heterosexuella att bli homo, bi, trans, queer och alla andra bokstäver - utom heterosexuell såklart. Stockholm Pride på Facebook och twitter säger; "Huvudsyftet med kampanjen är att vi vill med en blandning av ironi, humor och allvar belysa de fördomar som HBTQ-personer möter i vardagen, samtidigt som vi visar det positiva med att vara HBTQ."
Jag kan förstå syftet, jag kan kanske delvis se humorn, men nej, jag gillar verkligen inte kampanjen. Jag tycker inte att den är rolig och bra för fem öre. HBTQ-personer utsätts ständigt, dagligen, för denna press att "bli hetero", att man inte duger som man är och så vidare. Stockholm Pride och dess medlemmar vet hur detta är och man tycker då att de borde försöka skapa en värme och gemenskap där ALLA är välkomna, men nej, istället vänder det allt tillbaka mot de heterosexuella. Man väljer i sin kampanj att diskriminera och utesluta heterosexuella, och dessutom klumpa ihop alla i samma grupp. ALLA heterosexuella är inte fördomsfulla idioter! Dessutom klumpar de ihop alla HBTQ-personer i deras bilder och "argument".
Denna kampanj häller bensin på elden när det gäller min ilska mot Stockholm Pride och "den officiella HBTQ-världen". Några av de absolut mest fördomsfulla personerna jag någonsin mött finns i den världen, konstigt nog. Har man utstått så mycket hat, diskriminering och uteslutande borde man ha en dröm om en värld som är öppen för alla, där man själv får definiera sig och där man alltid är bra som man här. Den här kampanjen är INTE ett sätt att ta sig dit!! Vill ni läsa mer själva finns Stockholm Pride på Facebook och twitter, eller så kan ni gå in på kampanjsidan http://www.blihomo.nu/.
Puss o Kram
Lina Lilja
Jag kan förstå syftet, jag kan kanske delvis se humorn, men nej, jag gillar verkligen inte kampanjen. Jag tycker inte att den är rolig och bra för fem öre. HBTQ-personer utsätts ständigt, dagligen, för denna press att "bli hetero", att man inte duger som man är och så vidare. Stockholm Pride och dess medlemmar vet hur detta är och man tycker då att de borde försöka skapa en värme och gemenskap där ALLA är välkomna, men nej, istället vänder det allt tillbaka mot de heterosexuella. Man väljer i sin kampanj att diskriminera och utesluta heterosexuella, och dessutom klumpa ihop alla i samma grupp. ALLA heterosexuella är inte fördomsfulla idioter! Dessutom klumpar de ihop alla HBTQ-personer i deras bilder och "argument".
Denna kampanj häller bensin på elden när det gäller min ilska mot Stockholm Pride och "den officiella HBTQ-världen". Några av de absolut mest fördomsfulla personerna jag någonsin mött finns i den världen, konstigt nog. Har man utstått så mycket hat, diskriminering och uteslutande borde man ha en dröm om en värld som är öppen för alla, där man själv får definiera sig och där man alltid är bra som man här. Den här kampanjen är INTE ett sätt att ta sig dit!! Vill ni läsa mer själva finns Stockholm Pride på Facebook och twitter, eller så kan ni gå in på kampanjsidan http://www.blihomo.nu/.
Puss o Kram
Lina Lilja
Det Finns Minnen, Och Så Finns Det Minnen<3
2012-05-21 @ 09:21:17
Det absolut bästa sättet att locka fram de absolut bästa minnena är att lyssna på låtarna som påminner om dem. En av mina absolut första CD-skivor var Lasse Berghagens 20 Bästa Hits, med bland andra dessa två låtar. Skivan har spelats på repeat, mer eller mindre, i 15 år, och alla dessa minnen jag har till dessa låtar<3
Puss o Kram
Lina Lilja
Puss o Kram
Lina Lilja
Öppet Brev Till Alla CUF:s Medlemmar
2012-05-20 @ 11:22:08
När jag skriver det här är klockan en bit över midnatt och jag sitter på nattåget från Umeå, tillbaka till Gävle. För en stund sedan kramade jag om mina vänner på stämman i Umeå och sa att jag skulle åka hem, hem till Gävle, men det var en lögn. Hem är inte där man äter, sover och duschar. Hem är där hjärtat finns. Mitt hjärta finns, och kommer alltid att finnas, i CUF.
Nu låter detta som ett avsked, ett hejdå, men det är det inte. Detta är ett kärleksbrev, tills vi ses igen. Jag vill börja från början, gå tillbaka till december 2009. Jag bestämde mig då att efter fyra månader i USA avbryta min resa och återvända till Sverige, sex månader för tidigt. Det kan ses som ett nederlag, som att ge upp, och så såg jag också på det då. Just därför gjorde jag en del avtal med mig själv. Jag fick lov att avbryta resan på vissa villkor, bland annat att gå med i ett politiskt parti, något jag länge velat göra. För att göra en lång historia kort så gick jag med i CUF 19 februari 2010, utan att ha en aning om vad jag faktiskt gett mig in på.
Snart hade jag varit på mitt första lokala möte, och en dryg månad efter att jag gick med i CUF var jag på min första nationella CUF-kurs. Jag var ny, försiktig och kanske lite blyg. Även om jag kom tillbaka från USA som en öppnare och gladare person så har jag aldrig varit bra på att lära känna nya människor, men den atmosfär som erbjöds i CUF gjorde att jag på några dagar skaffat mig en hel hög nya vänner. Jag var chockad, livrädd och överlycklig. Jag hade hittat hem.
Jag skulle kunna fortsätta tala om min CUF-historia, med det skulle bli alldeles för långt. Istället vill jag hoppa hit, nu, idag. Den människa jag är idag är så långt ifrån personen som åkte på valtrean i mars 2010. Personen som på stämman i Umeå 2012 spenderade 638 sekunder i talarstolen är så väldigt annorlunda från personen som på stämman i Stockholm 2010 tog emot utmärkelsen Årets Ombud, ett diplom som för övrigt sitter inramat på en hedersplats på väggen.
Den Lina ni ser idag är en öppen, kärleksfull och, för det mesta, glad person. Den Lina skulle inte finnas utan CUF. Sanningen är att Lina kanske inte skulle finnas alls utan CUF. Tyvärr är det nu dags för mig att gå vidare, hela vägen till USA, därför blir stämman i Umeå troligtvis min sista nationella CUF-kurs på ett tag. Detta är något som jag har vetat under hela stämman, och något som fått mig till tårar mer än en gång under helgen. Jag har varit oerhört sentimental, och många kan nog tycka töntig, denna helg, men det har sina förklaringar.
I CUF har jag lärt mig så otroligt mycket om politik, ekonomi, demokrati, miljö, the list goes on. Men i CUF har jag också lärt mig att älska och bli älskad. Jag har lärt mig att vara mig själv, inte för att jag duger som jag är, utan för att jag är bra som jag är. I CUF har jag lärt mig att leva, inte bara överleva. Några av de personer jag idag kallar mina absolut bästa vänner har jag träffat via CUF, och för allt detta är jag evigt tacksam.
Stämman i Umeå har varit helt fantastisk. Vi har debatterat, skrattat, gråtit och kramats. Ni ska veta att jag menade varje ord i mitt kärleksbrev till alla CUF-medlemmar, liksom att jag menar menar varje ord i detta brev. Ja, det var jag som skrev kärleksbrevet till alla medlemmar som lästes upp, tyvärr var jag inte där för att se det då jag drog mig lite för länge vid frukosten. Ni är så fina, kära CUF:are, varenda en av er, och det hoppas jag att ni vet.
Flera gånger under stämmans gång har jag tänkt hur det här är en stund som jag kommer att komma ihåg för resten av mitt liv. Alla bra debatter, pausunderhållningar, Astrid Lindgren-referenser från FS och djurskämt från presidiet. Jag kommer aldrig att glömma stunderna vid pianot eller dansen till En Kväll I Juni. Jag kommer aldrig att glömma när vi sjöng Ja må hen leva eller när vi tittade på Let's Dance tillsammans. Jag kommer aldrig att glömma hur jag inom loppet av en timma sjungit psalmsång, tre olika nationalsånger, Stockholm I Mitt Hjärta och Bögarnas Fel. Det är sånt som bara händer i CUF, och det är därför jag älskar er så mycket. Men mest av allt så kommer jag aldrig att glömma er, kära medlemmar, all er kärlek och allt ni har gjort för mig.
Vissa av er kommer jag att träffa i sommar, privat eller på mindre CUF-evenemang. Vissa av er kommer jag inte att träffa förrän nästa sommar, och vissa andra kanske det kommer ta ännu längre tid innan vi möts igen. Min famn, mitt hjärta och mitt hem är alltid öppet för er - i Gävle, i Kalifornien eller var i världen jag än må befinna mig. Ni som vill och kan får väldigt gärna komma på min Vi-ses-snart-igen-fest i juli också.
Jag kommer inte att gå ur CUF och jag har absolut inte varit på min sista nationella kurs. Detta är inget hejdå, bara ett vi ses snart igen. Naturligtvis fortsätter vi att hålla kontakten via twitter, bloggen, Facebook, sms och Skype. Så lätt slipper ni mig inte!
Tack för att ni finns och tack för allt ni gjort för mig. Jag älskar er av hela mitt hjärta.
Tills vi ses igen<3
Puss o Kram
Lina Landström
Visst Längtar Man Lite....
2012-05-14 @ 13:35:07
Puss o Kram
Lina Lilja
Vacker Dans!
2012-05-10 @ 21:45:54
Så oerhört vackert<3 Tårar!
Puss o Kram
Lina Lilja
My Future!
2012-05-10 @ 20:13:13
Efter ett antal månader utan speciella framtidsplaner och drömmar så vet jag nu vad jag vill med mitt liv, i alla fall de närmsta åren! Att jag vill utbilda mig till Sociolog, flytta utomlands och senare arbeta med människor - det har jag vetat ett tag. Jag har också vetat att jag vill åka och volontärjobba i Afrika - det har jag velat väldigt länge. Nu har jag drömmar och mål som känns lite mer nåbara, lite klarare, lite mer definierade! I augusti flyttar jag ju till Santa Barbara för två år på deras City College. Till sommaren 2013 sitter jag just nu och tittar på om det finns möjlighet till en månads volontärarbete, helst i Afrika, till ett pris jag kan ha råd med. Det vore verkligen en dröm! Och en dröm lite längre fram i tiden är att bli antagen och få utbilda mig till Sociolog vid University of California i LA. Det är sjukt svårt att bli antagen, och jag måste få stipendier för att ha råd, men höga mål och drömmar mår man bra av! Nu är det bara kämpa, kämpa, kämpa som gäller för att nå mina mål :) Vad drömmer du om?
Puss o Kram
Lina Lilja
Ge Blod!
2012-05-10 @ 13:33:35
Har idag varit och lämnat blod! Gjorde inget ont alls! Tycker alla som kan borde göra det. Dessutom skänkte jag mitt arvode till Barncancerfonden - så nu måste mitt karmakonto ligga på väldigt mycket plus!!
För mer information gå in på http://geblod.nu
Puss o Kram
Lina Lilja
För mer information gå in på http://geblod.nu
Puss o Kram
Lina Lilja
Plugg, Plugg, Plugg!
2012-05-09 @ 10:18:35
Har en håltimme nu på 2,5 timme, och allt som ska hinna göras på den tiden är.... MYCKET! Har redan hunnit göra ett par saker i alla fall, vilket är bra! Nu ska jag sätta mig och skriva tyskaredovisning och sen ska jag ta tag i massageplugget. Senare blir det lunch, tyskalektion inklusive muntliga nationella, och ikväll träning innan hem och titta på hockeyn! Fullt upp som vanligt!!
Puss o Kram
Lina Lilja
Puss o Kram
Lina Lilja
Jag och Jan Eliasson!
2012-05-07 @ 21:01:56
Härlig och trevlig man den där Eliasson! Informationen bara sprutade in i huvudet på mig, duktig på att tala och han bjöd verkligen på sig själv! Lovade även Julia Mjörnstedt att hälsa från henne (hon träffade ju honom på slottet för några veckor sedan) och när jag gjorde det lyste ögonen upp på honom och han kunde inte sluta prata! Massor med bra saker sa han om henne, vilket får mig att längta ännu mer till 23 maj! (Jag veeet, men ni får stå ut med att jag tjatar om det några veckor till!) Bra kväll helt enkelt som nu avslutas framför hockeyn! Go Sweden :)
Puss o Kram
Lina Lilja
I Told You - Never Lose Hope!
2012-05-07 @ 18:01:59
Fullt kaos på platsen som vanligt, men jag lyckades komma därifrån efter två och en halv timma, ett jobb rikare! Ska jobba tio dagar på sommarskolan för åttondeklassare. Tänk att jag ska bli lärare jag också, haha, både mormor och mamma är det liksom ;) Har sagt att jag ALDRIG ska bli lärare, trots att folk har tjatat på mig sen jag var liten att jag kommer bli det, men tio dagar kan väl inte skada liksom^^ Jaja, ska ner till biblioteket nu för att skaffa mig en bra plats till föreläsningen!
Puss o Kram
Lina Lilja
Blog Awards!
2012-05-07 @ 14:05:23
Det här är en helt galen idag, som jag just nu spenderar sökandes jobb. Igen. Det sista som överger en är hoppet - right? På något sätt känns livet lite hoppfullt trots allt, som att det löser sig. Jag vet inte hur, men det gör det, på något sätt. Det gör det alltid. Never lose hope!
Men det var inte det jag skulle prata om! Istället skulle jag påminna er om att nominera bloggare till Blog Awards! Personligen tycker jag att ni ska nominera fina Cimon Lundberg, precis som jag har gjort! Jag har nominerat honom till Årets blogginspiratör samt Guldpennan, ett pris som Cimon fick förra året. Fina fina Cimon<3 Gud vad jag längtar till 23 maj!
När jag skulle skriva så tänkte jag att jag kommer nog vara den enda bloggaren som bara ber sina läsare nominera någon annan till Blog Awards, och inte sig själv. Men sen insåg jag att det finns ju en kategori ni kan nominera mig i också! Årets blogstar heter kategorin, för oss "oupptäckta", så tycker du att jag platsar där får ni mer än gärna nominera mig! Alla nomineringar gör ni här.
Inte ofta jag lägger upp bilder på mig själv inte ;)
Nä, nu ska lilla jag åka och köa så att jag kanske får ett kommunjobb! Tyska- och svenskaboken är med, så jag har något att roa mig med till klockan 16.30! Sen klockan 19 är det föreläsning på Biblioteket. Fullt upp med andra ord!
Puss o Kram
Lina Lilja
God Dag!
2012-05-07 @ 09:53:19
Hej på er vänner! Har sovmorgon till klockan 11 idag så började morgonen med lite frukost och plugg. Har missat ett stort massageprov jag måste ta igen i veckan, plus att jag har ett nytt massageprov på torsdag, inte bra! Dessutom börjar nationella provet i både moderna språk och matte närma sig, och jag har lite tyskauppgifter kvar att göra som jag inte hunnit med. Fullt upp med andra ord! Idag måste jag dessutom skippa ridningen för att åka och hämta ett jobb istället, så det känns lite trist, men sen blir det även föreläsning med Jan Eliasson som ska dra igång Europaveckan här i Gävle, så det ska ju såklart bli kul! Och så hockeymatch mot Danmark ikväll då. Som sagt - fullt upp!
Ute skiner solen i alla fall, och det märks verkligen att våren är här nu! Hoppas bara att den är här för att stanna! Tänkte se om jag får låna syrrans cykel så jag kan cykla ner till stan nu, tänkte kolla på present till föreläsarna när de kommer om ett par veckor nu innan skolan börjar. Har kommit på precis vad de ska få, men vågar inte avslöja något här, man vet ju aldrig vem som kikar in ;) Naturligtvis ska ni få höra när de varit här! ALLA detaljer ska ni få! Det är verkligen det som håller mig uppe och peppar mig nu, föreläsningen! Ni anar inte hur mycket jag längtar dit - ska bli så SJUKT roligt!! Hoppas det blir lika bra som jag tror, och att vi får dit en stor publik!!
Ha en bra da´!
Puss o Kram
Lina Lilja
Somebody That I Used To Know
2012-05-06 @ 10:32:07
Hur de närmsta tre veckorna ska gå ihop är för mig ett mysterium, nu är det verkligen värre än vanligt! Trodde livet skulle lugna ner sig efter påsk, men tvärtom! Imorgon ska jag dessutom åka och hämta ett kommunjobb. Det tär lite på självförtroendet att ha sökt säkert 30-40 sommarjobb, om inte fler!, och ändå tvingas åka och ta ett sånt arbete. Men, men, det är verkligen tufft att få arbete idag. Ska sätta mig och plugga lite innan den här dagen sätter igång på riktigt!
Puss o Kram
Lina Lilja
Puss o Kram
Lina Lilja
Pussycat Dolls!
2012-05-05 @ 12:39:06
Puss o Kram
Lina Lilja
RIP Alexander
2012-05-01 @ 15:23:18
Är i chocktillstånd efter att ha läst den tragiska nyheten om Alexander Dale Oens död. Såg honom i Skavlan för några veckor sedan och längtade till att få se honom simma i OS. Finner inga ord, bara så himla tragiskt. Vila i frid<3
På aftonbladet kan ni läsa mer;
Puss o Kram
Lina Lilja
Minnen<3
2012-05-01 @ 11:12:43
Puss o Kram
Lina Lilja
Lina Lilja
Valborg!
2012-05-01 @ 00:49:33
Valborg skulle firas med 18-års kalas, men jag var inte alls sugen på det. Åkte ner på stan för en supermysig födelsedagsmiddag, men när vi skulle vidare till fest och utgång kände jag hur jag verkligen inte ville. Allt jag längtade efter var en mjuk soffa och varm filt! Allt jag ville var bara att gå hem, så då gjorde jag det. Det kan kännas jävligt egoistiskt att dumpa min kompis på hennes 18-års dag, och så må det vara, men det är okej att tänka på sig själv ibland också. Har nu haft en jättemysig kväll tillsammans med mamma i tv-soffan! Saknade lite att se en brasa dock, men jag överlever.
Nu är klockan närmare ett och det är en dag imorgon också, så nu tänkte jag krypa i säng :) Godnatt vänner!
Puss o Kram
Lina Lilja
Ja visst gör det ont när knoppar brister
2012-04-30 @ 11:39:05
Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka? Höljet var ju knoppen hela vintern. Vad är det för nytt, som tär och spränger? Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer
och det som stänger. Ja nog är det svårt när droppar faller. Skälvande av ängslan tungt de hänger, klamrar sig vid kvisten, sväller, glider - tyngden drar dem neråt, hur de klänger. Svårt att vara oviss, rädd och delad, svårt att känna djupet dra och kalla, ändå sitta kvar och bara darra - svårt att vilja stanna
och vilja falla. Då, när det är värst och inget hjälper, Brister som i jubel trädets knoppar. Då, när ingen rädsla längre håller, faller i ett glitter kvistens droppar glömmer att de skrämdes av det nya glömmer att de ängslades för färden - känner en sekund sin största trygghet, vilar i den tillit
som skapar världen.
Puss o Kram
Lina Lilja
Sing Along
2012-04-29 @ 20:54:17
Ligger på soffan och tittar på när Federley, Andreas Lundstedt, Shirley Clamp med fler sjunger i tv. Myskväll!
Puss o Kram
Lina Lilja
Men Ett Hjärta Kan Gå I Tusen Bitar
2012-04-29 @ 11:49:28
Puss o Kram
Lina Lilja
I'll Never Change All My Colors for You
2012-04-25 @ 14:49:00
Verkar inte finnas någon video uppe än, men så fort den kommer så lägger jag upp den! Superfin låt gjord på ett helt underbart sätt av underbart fina människor<3
Puss o Kram
Lina Lilja
Heroes Coming To Town
2012-04-24 @ 11:55:46
Precis hemkommen från skolan som bestod av lite film och sen muntliga nationella provet i Svenska B. Provet gick bra, fick mycket beröm för min presentation om "Förebilder - Varför behövs de?" (talade om Anton Hysén och Cimon Lundberg), tyvärr drog jag över tiden 45 sekunder så det kommer dra ner mitt betyg. Jag VET att jag har problem att hålla tiden - drar ALLTID över! Därför gjorde jag presentationen till 4.30 när jag tränade (skulle vara 5 min, har en +/- marginal på 30 sekunder). Men trots det lyckades jag babbla i 5.45! Så jävla sur, jag gjorde verkligen ALLT för att inte dra över då jag visste att det skulle vara mitt problem! Där rök MVG:t.... Fick i alla fall bra respons från klassen, att det var ett viktigt ämne och att jag fick fram mitt budskap tydligt - så det var kul i alla fall!
Jag går ju egentligen inte i klassen som jag hade provet med (Estet Teater 3:a), så läraren sa att jag inte behövde stanna och lyssna om jag inte ville, men jag valde att göra det ändå och det är jag så glad över! Satt med tårar i ögonen hela lektionen, de var så himla bra, så personliga, så... Helt plötsligt bleknade min lilla presentation till en obetydlig prick på kartan. Den här klassen läste jag Naturkunskap A med för två år sedan, och redan då ÄLSKADE jag klassen. Hade gjort vad som helst för att få stanna! Klassen har förändrats, människorna lika så - men allt åt det positiva. Det är så fina människor, i en sådan fin klass, och jag vet att de kommer gå långt. På den timmen jag hade med dem idag lärde jag mig mer än jag någonsin gjort på en lektion - under de 13 år som jag befunnit mig i skolans värld. Jag önskar dem all lycka i hela världen! Så fina människor förtjänar underbara liv!
Nu sitter jag här hemma och vet inte om jag ska skratta eller gråta. Ett typiskt "här kommer alla känslorna på en och samma gång" - moment. Jag brukar hata de stunderna, avsky dem med hela mitt hjärta och själ. Men inte nu. Varför lägga ork och tid på något man inte kan påverka? Det är okej att ha känslostormar, det har jag lärt mig av fina, fina Cimon Lundberg. Han skrev det på sin blogg för några dagar sedan, och den texten valde jag att prata om, och läsa upp, i mitt muntliga nationella idag. Det han skriver är så sant. Det är okej att ha känslostormar, så nu ska jag låta den komma och gå. För stormar kommer och går. Läs inlägget Storm på Cimons blogg här.
Minns ni förresten inlägget jag skrev för ett tag sedan, om mina hjältar? Ni hittar det här. Jag skrev bland annat om Cimon Lundberg och Julia Mjörnstedt. Senare skrev jag att jag fixat så att Julia kommer hit och föreläser, minns ni? Well, stryk det. BÅDE CIMON OCH JULIA KOMMER HIT OCH FÖRELÄSER!!!!!! Förstå?! 23 maj is da shit - längtar som fan! Måste ta och göra om de där affischerna som vi gjorde i helgen, men det är ett angenämnt problem som jag gärna tar hand om! FÖRSTÅR NI?! MY HEROES ARE COMING TO TOWN!!!! Är sjukt nervös, samtidigt som jag ser fram emot det så in i bomben. Ska bli skitroligt och jag ska göra allt jag kan för att förutsättningarna ska bli så bra som möjligt!
Jag går ju egentligen inte i klassen som jag hade provet med (Estet Teater 3:a), så läraren sa att jag inte behövde stanna och lyssna om jag inte ville, men jag valde att göra det ändå och det är jag så glad över! Satt med tårar i ögonen hela lektionen, de var så himla bra, så personliga, så... Helt plötsligt bleknade min lilla presentation till en obetydlig prick på kartan. Den här klassen läste jag Naturkunskap A med för två år sedan, och redan då ÄLSKADE jag klassen. Hade gjort vad som helst för att få stanna! Klassen har förändrats, människorna lika så - men allt åt det positiva. Det är så fina människor, i en sådan fin klass, och jag vet att de kommer gå långt. På den timmen jag hade med dem idag lärde jag mig mer än jag någonsin gjort på en lektion - under de 13 år som jag befunnit mig i skolans värld. Jag önskar dem all lycka i hela världen! Så fina människor förtjänar underbara liv!
Nu sitter jag här hemma och vet inte om jag ska skratta eller gråta. Ett typiskt "här kommer alla känslorna på en och samma gång" - moment. Jag brukar hata de stunderna, avsky dem med hela mitt hjärta och själ. Men inte nu. Varför lägga ork och tid på något man inte kan påverka? Det är okej att ha känslostormar, det har jag lärt mig av fina, fina Cimon Lundberg. Han skrev det på sin blogg för några dagar sedan, och den texten valde jag att prata om, och läsa upp, i mitt muntliga nationella idag. Det han skriver är så sant. Det är okej att ha känslostormar, så nu ska jag låta den komma och gå. För stormar kommer och går. Läs inlägget Storm på Cimons blogg här.
Minns ni förresten inlägget jag skrev för ett tag sedan, om mina hjältar? Ni hittar det här. Jag skrev bland annat om Cimon Lundberg och Julia Mjörnstedt. Senare skrev jag att jag fixat så att Julia kommer hit och föreläser, minns ni? Well, stryk det. BÅDE CIMON OCH JULIA KOMMER HIT OCH FÖRELÄSER!!!!!! Förstå?! 23 maj is da shit - längtar som fan! Måste ta och göra om de där affischerna som vi gjorde i helgen, men det är ett angenämnt problem som jag gärna tar hand om! FÖRSTÅR NI?! MY HEROES ARE COMING TO TOWN!!!! Är sjukt nervös, samtidigt som jag ser fram emot det så in i bomben. Ska bli skitroligt och jag ska göra allt jag kan för att förutsättningarna ska bli så bra som möjligt!
Ungefär så här räknar jag med att det ser ut på skolan i maj! Från en av Julias tidigare föreläsningar.
Nu ska jag krypa upp i soffan med lite mat och en varm filt, gråta lite till en gullig låt eller skratta lite till en bra film. Vänta ut känslostormen. Den här eftermiddagen handlar bara om en enda sak; Egentid. Ta hand om mig själv. Ingenting annat.
Puss o Kram
Lina Lilja
Finns Det Någon Ursäkt?
2012-04-20 @ 16:11:21
Puss o Kram
Lina Lilja
GULDFEST!!!
2012-04-20 @ 13:56:27
SM-Guld, SM-Guld, SM-Guld!! Arenan kokade, stan kokade, ALLT KOKADE!!! Och stan kokar fortfarande kan jag meddela! Heeeelt galet! MEN SÅ JÄVLA COOLT! And I was there! Här får ni THE FULL STORY - från när slutsignalen gick!
Precis när slutsignalen gick var vi klara med kiosken som vi kastade ihop med några minuter kvar. Vi ville ju fira! Massa killar kom springande med guldhjälm i papp, löpsedlar och stora händer. OCH PUBLIKEN JUBLADE! STÄMNINGEN är något som jag absolut inte kommer kunna få ut i ord här, man måste ha varit på plats för att förstå!
Det blev guldmedaljer, OH AH SILFVERBERG och guldhjälmar. Massa GULD alltså! Lite intervjuer senare meddelare speakern att arenan ska vara öppen till 02.00, och jag skickar ett sms till mamma "Jag blir nog lite sen ikväll...". Tyvärr hade jag tappat bort mina kompisar, som senare visade sig ha gått hem, och ett tag undrade man om det skulle bli någon stämning eller om man skulle dra till stan. Men jag lyckades få en kompis att ta sig till arenan. I väntan på henne gick jag till spelargången, där Svedberg stod. Sen försvann han till omklädningsrummet. Vakterna försvann. Och ett gäng bestämde sig för att satsa och springa in - jag vågade inte utan gick och mötte min kompis i entrén istället.
NOTE TO SELF;
Regler som att inte beträda spelplanen, isen, omklädningsrummet osv. GÄLLER INTE NÄR MAN HAR VUNNIT SM-GULD! Nu vet jag till nästa gång liksom.
När jag mött min kompis och så gick vi tillbaka till spelaringången, och ut kom Larsson och Bertilsson. Nu tvekade vi inte längre - IN PÅ ISEN VAR DET SOM GÄLLDE!!!
Vi följde med in i spelargången, men tyvärr hade de slängt ut alla från omklädningsrummet nu för att killarna skulle få byta om (och tur var väl det! När dörren öppnades såg jag en naken hockeyrumpa (oklart vems)...). Men vi hängde där lite, mötte lite fler spelare.
Notera flaskan i handen som jag sprang runt med en stund - det är alltså den energidrycken som killarna dricker under matchen. Tänkte smaka på den, men vågade aldrig.... Efter ett tag blev vi ivägskickade, så vi gick upp mot restaurangen och logerna. Hittade lite fler spelare, och sedan även dörren som ledde bakvägen från omklädningsrummet. Så då kunde vi haffa MÅNGA spelare!! Gulligast (och nyktrast!) var Gunderson och nyopererade Lauritzen.
Sen hängde vi lite utanför restaurangen - enda stället där vi inte kom in. Men plötsligt kom alla spelarna ut för att fira med publiken. Spelarna stod en våning upp, på en "hylla" liksom, och publiken en våning ner på golvet. Vakterna spärrade vägen upp till spelarna, MEN vi var ju redan uppe!
Har MASSA fler bilder (121 stycken totalt!) men det här är allt ni får se (just nu i alla fall). Strax efter två körde de ut alla utom de som hade pass in till restaurangen. Vi åkte genom stan hem, där det var FULL FART så klart! Bland annat hade någon hyrt en stor jävla vit limo som de åkte runt i! Körde hem min kompis och var sedan hemma vid 3. Sa till mamma att hon skulle låta mig sova - och sov gjorde jag! Vaknade inte förrän vid 11 imorse. Klev upp, sjukanmälde mig, men åkte sen till skolan en sväng för att hälsa på lite kompisar, innan jag åkte hem igen. Nu sitter jag här! Tänkte plugga lite innan det är träning ikväll. Imorgon blir det guldfirande på stan!
Hoppas ni haft en bra vecka och får en bra helg :) GO BRYNÄS!!
Puss o Kram
Lina Lilja
Föreläsning Ung Cancer!
2012-04-19 @ 13:47:43
Har tjatat lite på rektor, sprungit hit och dit, mejlat och ringt MASSOR - och nu är det klart!! 23 maj kommer fina, fina Julia Mjörnstedt upp till oss i Gävle för en föreläsning. Längtar som fasen! Kan vi inte bara spola framåt en månad? Samtidigt börjar jag redan bli nervös, haha! Det är ju jag som är ansvarig, så igår när jag skulle somna låg jag och tänkte på allt jag måste fixa. Vatten! Vill hon ha kolsyrat eller kranvatten? Present! Blommor är tråkigt, vad kan man annars köpa? Vad har jag för budget på den punkten? Får jag pengar från rektorn eller ska jag ta från egen ficka? TEKNIKEN! Jag kan INTE ETT SKIT om mikrofoner och grejer (finns många bevis på denna punkt...). Och framför allt; MÄNNISKOR!!! Min absolut största uppgift är att få dit en publik! Tänk om ingen vill komma?!
Det ska bli så spännande och verkligen superroligt att Julia kommer hit och föreläser, och alla frågetecken ovan kommer lösa sig - det vet jag! Det här kommer bli så himla bra!!
För mer information om föreläsningen gå in på FB-evenemanget här. Hoppas vi ses där!
Puss o Kram
Lina Lilja
Det ska bli så spännande och verkligen superroligt att Julia kommer hit och föreläser, och alla frågetecken ovan kommer lösa sig - det vet jag! Det här kommer bli så himla bra!!
För mer information om föreläsningen gå in på FB-evenemanget här. Hoppas vi ses där!
Puss o Kram
Lina Lilja
Den här bloggposten vaccinerar 95 barn
2012-04-18 @ 10:56:14
UNICEF vaccinerar i Elfenbenskusten © UNICEF/Asselin
Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.
Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.
Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.
Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj
Puss o Kram
Lina Lilja
