Lina Lilja

Eurovisionfinalen har precis dragit igång och jag följer spektaklet minst lika noga i år som alla andra år - även om jag inte hunnit/orkat blogga om det. Men det är ett inlägg som måste skrivas innan kvällens resultat redogörs, så här i sista minuten kommer det.

 

När jag pluggade i USA gjorde jag en gång ett försök att förklara Eurovision för min sociologilärare. Ganska snart gav jag upp och insåg att Eurovision är något endast européer (och australiensare?!) förstår sig på. Något som är väldigt synd egentligen då det finns miljontals sociologiska analyser, undersökningar och studier som man kan göra på denna världsunika årliga händelse.

 

Eurovision är tänkt att förena Europa genom det universiella språket musik. Tävlingen är det mest politiska event som världen erbjuder, samtidigt som grundtanken är att det ska vara ett fredligt event bortom politiken. 

 

Här skulle man kunna diskutera händelserna i Ukraina och hur Ryssland blev utbuade när de gick vidare i tisdags, men analyserna kring detta överlåter jag till experterna inom området och går istället över till mitt expertområde; HBTQ-politik och mänskliga rättigheter. Naturligtvis vill jag prata om Miss Conchita Wurst.

 

Den internationella HBTQ-kampen har länge gått hand i hand med Eurovision. Flera gånger har värdlandet och produktionen givit HBTQ-personer sitt stöd genom olika sketcher och uppträdanden. Vi minns Serbien 2008, vi har Sverige förra året, och vi ser tydligt att årets produktion gynnar Conchita på många sätt - ger henne mycket airtime i green room och massor av regnbågsflaggor har zoomats in bland publiken.

 

Conchita. Conchita som fick Eurovisions genom tiderna största jubel mer än en gång i torsdags. Som fick Eurovisions genom tiderna största jubel när hon vandrade in på scenen i början av dagens final. Klippet nedan går att se om och om igen, man tröttnar aldrig! Stödet är fantastiskt, och jag är minst lika tagen som Conchita och hennes produktion (spana in killen i bakgrunden).

 

 

Att Europa (åtminstone stora delar av kontinenten) är redo att omfamna en skönsjungande dragqueen med skägg är större än ni kan ana. Medan homo- och bisexuella i västvärlden får allt fler rättigheter och mer respekt, går utvecklingen för människor med könsöverskridande uttryck fruktansvärt långsamt. 

 

En Eurovision-vinst för Conchita vore en vinst för varenda liten individ runt om i Europa som känner sig obekväm med sitt biologiska kön. Det är en utsträckt hand till den tonåring på landsbygden någonstans i Europa som funderar på om livet verkligen är värt att leva. Det är ett finger till Putin. Och inte minst är det ett stort lyft för trans- och könsfrågor i Europa. Redan nu har det börjats prata runt om i hushållen - en vinst skulle få det att pratas ännu mer. Det är just det här Euopa och HBTQ-världen behöver.

 

Rösta på Conchita ikväll. Bevisa för en gångs skull att året är 2014 och att man har rätt att vara den man är, vem man än är. Heja Conchita!

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja