Bio
Dags för bio med syrran! Ska bli skönt att bara få göra något annat, slappa och ha kul :)
Puss o Kram
Lina Lilja
Låter Någon Annan Tala
Ett enda virrvarr i huvudet, vet inte vad jag ska säga, så jag låter någon annan berätta. Bilderna är hittade på Tumblr. Tänker nu vara tyst, och bara låta någon annan tala. Kärlek<3
Tack Julia Mjörnstedt för att du, genom din Spotifylista, introducerade mig till den här låten!
Så nu när jag har fått känna lite, går vi vidare med livet. Mot nya äventyr. Några djupa andetag, lite gladare musik och ett leende. Mot framtiden! :)
Puss o Kram
Lina Lilja
Tack Julia Mjörnstedt för att du, genom din Spotifylista, introducerade mig till den här låten!
Så nu när jag har fått känna lite, går vi vidare med livet. Mot nya äventyr. Några djupa andetag, lite gladare musik och ett leende. Mot framtiden! :)
Puss o Kram
Lina Lilja
Att Säga Hejdå
För att vidga mina vyer nöjer jag mig sällan med att bara läsa de bloggar jag följer, utan läser även kommentarerna och klickar mig vidare in på de som kommenterats bloggar. Det var så jag hittade till Andreas Jonsson. Läste, och läste, och läste, läääänge, bland hans texter. Alla smarta ord, meningar att känna igen sig i. Rekommenderar varmt att läsa hans torsdagskrönikor - ni missar något jävligt bra annars.
Jag hittade hans text Som en skolavslutning, fast värre. Texten handlar egentligen om Desperate Houswifes, och det låter nog konstigt att jag fastnade just för den texten med tanke på att jag aldrig sett ett enda avsnitt av det programmet, men det gjorde jag. För trots allt är det lite ångest med att lämna allt här hemma. Skolan, vännerna... Och då känns det bra när någon annan kan sätta ord på det. Jag citerar;
Jag hittade hans text Som en skolavslutning, fast värre. Texten handlar egentligen om Desperate Houswifes, och det låter nog konstigt att jag fastnade just för den texten med tanke på att jag aldrig sett ett enda avsnitt av det programmet, men det gjorde jag. För trots allt är det lite ångest med att lämna allt här hemma. Skolan, vännerna... Och då känns det bra när någon annan kan sätta ord på det. Jag citerar;
"Varje år vid den här tiden sker samma sak. Tusentals elever städar ur sitt skåp, återlämnar sina böcker och avvecklar sitt arbete i skolan. Det är dags att lämna en epok. Det är tid för ett nytt kapitel. Tusentals avslut görs. Man tackar för tiden som har varit, kramas och tar ett avsked. Man stämplar ut och går vidare. Vidare mot friheten. Mot nya outforskade platser.
Kommer du ihåg känslan som infann sig i kroppen minuterna, timmarna och dagarna efter skolavslutningen? Kan du blickas tillbaka och minnas hur det var att sitta ensam kvar i gräset, på samma plats som ni veckor tidigare suttit tillsammans – du och dina vänner. Men nu är du där, ensam. Nästan lite tom.
Jag har aldrig haft lätt för det här med avsked. Att skiljas åt är bland det värsta jag vet. Som en rispa i mitt hjärta. Som ett sår som blöder. Det gör ont.
[...]
Känslan som infinner sig nu är som hämtad från en skolavslutning. Det känns som om jag slutar mellanstadiet, klassen splittras och jag står ensam kvar på skolgården när alla gått hem. Det kommer ta tid att inse att det aldrig kommer bli som förrut."
Puss o Kram
Lina Lilja
Take You Away
Satt och klickade mig runt på nätet samtidigt som jag lyssnade på Cimons spellista Skriva, Kaffe & Cigg (http://open.spotify.com/user/cimonlundberg/playlist/654wqKPd8sHrTKf4Q5Yly9). Vissa låtar på spellistan är några av mina favoriter, några har jag inte riktigt hört förut men gillade, några spolade jag förbi, så helt plötsligt hajade jag till. Mitt i något klickande som jag gjorde började jag bara lyssna. På låten. Förstår inte att jag aldrig hört den förut. Så, så vacker! LYSSNA!!
Puss o Kram
Lina Lilja
Juliaresan
Fuck Cancer. Fuck Cancer av hela mitt hjärta. Cancer. Något ingen människa vill se i sitt liv, men ju mer man vill göra sig av med den desto närmare kommer den. Den finns i min familj, bland mina vänner, bland mina nära och kära. Den lämnar en hjälplös och tom. Alldeles för ofta lämnar den även en plats vid någons matbord tomt. Cancern tar föräldrar från deras barn, och barn från deras föräldrar.
29 februari i år tog den en 17-årig tjejs liv. Julia. Jag kände inte henne, men jag känner nu till hennes historia - tack vare Juliaresan. I söndags skulle Julia ha fyllt 18 år. Jag har vänner som fyller 18 år nu i veckan. Mitt i livet. Det är så svårt att förstå att Julia inte är här och får uppleva vad som är tänkt att vara hennes livs bästa dag, steget in i vuxenvärlden. Allt på grund av cancern. Snälla, se filmen, och sprid. Gör vad ni kan.
Kära cancer. Fuck you. Fuck you av hela mitt hjärta och hela min själ. Fuck you.
Puss o Kram
Lina Lilja
Han har gjort det igen!
Fina Adam Lambert har nu återigen gjort en fantastiskt cool och häftig musikvideo till en underbart fin låt. Vad tycker ni? Är den inte fantastisk?!
Puss o Kram
Lina Lilja
Nätmobbing
På Nyhetsmorgon diskuterar de idag nätmobbing och näthat. De är oroade eftersom att näthatet har ökat och nu slår organisationen Friends bakut. Det jag slås av när jag ser det här är att vuxna har ingen aning om hur världen ser ut bland de unga idag. En ökning av näthatet har jag svårt att tro på, den har nog legat på den här nivån i många år, men helt plötsligt upptäcker de vuxna det och blir livrädda. Den här världen lever vi unga i, varje dag, på och utanför internet. Men trots det sitter det vuxna "experter" vid Nyhetsmorgons bord och ska diskutera frågan. Jag är ledsen om er värld nu rasar men ni vet inte. Världen för oss unga idag är en variant av Hitlers nazi-Tyskland. En grupp människor, som anses homogen, utpekas som svag - sen ska de förgöras. Och precis som i Hitlers Tyskland handlar det inte om vem som egentligen tillhör den gruppen, utan den som ser ut att tillhöra den gruppen, skulle kunna tillhöra den gruppen. Nu drar jag det grovt, men det är grovt. Det här är ingenting nytt, det är så här det ser ut. Och nu ska jag rasera er värld lite till; Det finns ingenting ni kan göra åt det. Så länge det inte går riktigt jävla käpprätt åt helvete, eller en unge kommer till er och ber om hjälp (då ska ni naturligtvis hjälpa!!), får ni helt enkelt stå och titta på. Försök inte ge er in i deras värld på internet, det kommer bara förvärra situationen. Ring inte rektorn och ställ er inte upp på föräldramötet. För det här är livet, och ni kan inte leva erat barns liv åt denne - hur gärna ni än skulle vilja. Det är en grym värld, men det är upp till barnen, ungdomarna, att förändra. Och det gör de. Jag ser mig omkring på alla fina människor i min generation, från Blondinbella till min gamla klasskamrat, ser hur de går från mobbade till att förändra världen och människors synsätt i grunden.
Vill ni trots allt försöka förstå er på ungdomarna så rekommenderar jag er till att läsa "Sex, Sprit och Ätstörningar - Tonåringarnas Handbok Till Föräldrarna" så kanske ni förstår lite bättre.
Puss o Kram
Lina Lilja
Om någon skulle undra...
Om någon undrar varför jag älskar Julia Mjörnstedt så är det här varför;
http://juliamjornstedt.se/2012/05/28/det-ar-okej-att-kanna/
Läs, och jag lovar att ni kommer förstå.
Puss o Kram
Lina Lilja
Ville bara dela med mig
Och för er som tvekar;
Varje ord är 100% sant. Varenda ett.
Puss o Kram
Lina Lilja
Tandläkaren!
Börjar veckan med ett besök hos tandläkaren. Kan vara mitt sista inom fri tandvård! Lite läskigt är det allt att man helt plötsligt bara är vuxen... Sen väntar en fullspäckad skoldag innan ridlektion ikväll!
Hoppas ni får en bra dag :)
Puss o Kram
Lina Lilja
Isn't This Cool?!
Puss o Kram
Lina Lilja
Morsdagsmiddag!
Har varit iväg på träning i en varm och kvav danslokal. Efter lite dusch och MASSA vatten känns det nu lite bättre, och vi ska nu iväg och fira kära mamma! Middag på en mysig uteservering som gäller! Vet inte hur det ser ut hos er, men här har i alla fall sommaren dykt upp! TOKHETT!
Puss o Kram
Blir den här sommaren ens i närheten så bra som förra sommaren är jag lycklig!
Puss o Kram
Lina Lilja
"Det är inte mod om man inte är rädd"
"Knarka känslor"
"Ingen kan tala om för dig vad du får känna"
"Det är okej att känna"
"Om det här vore din sista dag...."
Antalet citat som hänger med mig från föreläsningen i onsdags är många, och alla bäddar jag in varmt i hjärtat - de kommer behövas. Men ett har jag tänkt på lite extra; Det är inte mod om man inte är rädd. Vad är ni rädda för? Den frågan fick vi. Mitt svar blev;
Nada. Klart jag är rädd! Men nä, ingenting kom upp. Jag har klaustrofobi! AVSKYR verkligen trånga utrymmen! Men... Nä. Not like that. Efter några dagar insåg jag, förstod jag, vad jag är rädd för.
Jag är livrädd för livet. Alla tjatar om att man ska leva i nuet efter som livet är så kort. Carpe Diem. Men för min del har det snarare varit tvärtom. Livet är så kort att jag är rädd för att leva i nuet. Hela tiden tänker jag på allt jag vill hinna göra innan jag dör, och hur jag ska planera för att hinna med allt. En fruktansvärd, jävla ålderskris antar jag att man skulle kunna kalla det.
Sedan jag var i sisådär 13-års åldern har jag tänkt på allt jag ska göra så fort jag fyllt 18. Fram tills jag är 30. Hela mitt liv så har planen liksom varit att när jag är 30 ska jag ha hunnit med ALLT! Karriär, bröllop, familj, rädda världen.... Varför? Det är ju knappast så att livet är slut när man fyllt 30?!
Jag vet inte riktigt varför det har blivit så, men att jag har fått sådan panik på senare tid kan jag väl kanske förstå litegrann. Jag har vänner som är lika gamla som mig, eller yngre, som redan hunnit starta sitt första företag, hänger med på kändispremiärer, käkar lunch med världskändisar, vinner priser och skriver böcker. Jag är så OERHÖRT stolt över dessa fina människor, som jag kan kalla vänner, men det är inte utan att man får lite åldersnoja. Jag måste ju också hinna med allt det där, jag ligger efter!!! Sen inser jag att jag har oerhört talangfulla, entreprenörer till vänner, och att jämföra sig med dessa människor är inte bara en omöjlighet - utan också något jävligt dumt. Livet går inte ut på att hinna först, livet går ut på att vara lycklig, älska och bli älskad. Att jag har så många duktiga och fina vänner gör mig lycklig, och just nu får jag vara nöjd och stolt över dem medan jag kämpar med mitt eget race. Jag ligger inte efter, jag är inte på väg att förlora, jag bara går min egen väg. Följer mitt eget hjärta.
Just nu tar den vägen mig till Kalifornien. Vem vet vad som händer där, eller efter det. Det finns ingen anledning att veta. Det enda jag vet är att om jag håller mig till att följa mitt eget hjärta så löser sig resten, hur läskigt det än må vara. Men igen, det är inte mod om man inte är rädd.
Puss o Kram
Lina Lilja
Krångel-Lina ändrar sig
Försöker förstå mig på Spotlife, men det går verkligen inte, så jag började fundera på VARFÖR jag bytte dit. Det är snyggare layout, och man kan göra lite mer, men what the fuck? Alldeles för avancerat för en hobbybloggare som mig! Därför är jag nu, efter min lilla identitetskris, tillbaka här! Hoppas ni stannar med mig :)
Skickar ett stort grattis till Loreen och Sverige även från denna blogg, så kastar jag mig ut i solen! Hörs senare :)
Puss o Kram
Lina Lilja
Ny Bloggadress!
Jag har bestämt mig för att flytta min blogg till Spotlife. Jag hoppas att ni följer med mig dit, och att ni ska trivas lika bra, om inte bättre!, där!
Min nya bloggadress blir alltså http://linalilja.spotlife.se
Puss o Kram
Lina Lilja
Luften Gick Ur
Efter en helt galen vår, och ett helt galet läsår!, blev det helt plötsligt jäkla tomt. I och med föreläsningen avslutade jag en galet stressig period, och då gick också luften ur mig litegrann. Helt plötsligt hade jag ingenting att göra, inget ställe att vara på och ingenting att förbereda. Vad skulle jag nu göra? Egentligen stämmer det ju inte riktigt, jag har MASSOR att göra! En jäkla resa till KALIFORNIEN att förbereda, och en sommar att planera! Men för stunden kändes allt bara..... Tomt. Så mycket energi, tid och hjärta jag lagt ner på föreläsningen, och på livet, så helt plötsligt var vi på andra sidan.
Nu har två dagar gått och jag antar att det är dags att ladda om. Imorgon skulle jag egentligen på jobbintroduktion, men den blev uppflyttad till onsdag. Istället blir det ridlektion, och så Eurovision såklart! Helst hade jag satt mig på ett tåg till vackra Stockholm, men med tanke på att mitt konto står på noll blir det nog inget sådant denna gång, tyvärr. Fina, fina Stockholm, Gud vad jag saknar dig<3
Nu blir det grillat och Let's Dance. Hörs!
Puss o Kram
Lina Lilja
Yes I Can!
För en stund sedan lämnade jag av Julia och Cimon vid tåget. Gårdagen och förmiddagen var åt in i helvete stressig när jag försökte förbereda föreläsningen. Skolledningen tycker det är jättelätt att bara köra över en liten skitunge, och det är något som de tydligen gärna gör också, och meddelar inte ens mig om saken. Låt oss bara konstatera att det var tur att jag inte hade några lektioner idag!! Saker och ting löser sig (hyfsat) i alla fall, och rektorn fick lite skäll, men sen är det bara att skaka av och gå vidare. Det var inte svårt kan jag säga. Men låt oss inte börja där, låt oss istället gå tillbaka ett dygn. Igår.
Igår var det dags för Vårruset. 5 km löpning. Jag är jättedålig på att springa, tycker det är skittrist och hade inte alls hunnit träna som planerat fram till loppet. Mitt mål var att springa hela vägen, att inte ta ett enda, jävla promenadsteg. Konditionen var okej, men 4 km löpning på asfalt är inte bekvämt, och sista km kände jag inte ens mina fötter. Men jag gjorde det. På ren och skär envishet, på ren vilja, sprang jag 5 km. Fattar ni?! 5 km! EN HALV MIL!!! Jag klarade det!
Så idag. Kaos. Kaos, kaos, kaos, hela gårdagen, hela förmiddagen. Jag hade ångest och ont i magen. Tänk om det inte skulle komma något folk? Tänk om allt bara skulle gå åt helvete? Tänk så mycket som kan gå fel! Så mötte jag Cimon och Julia när de klev av tåget, och då kände jag bara ett allmänt lugn. Det får gå som det går helt enkelt, för nu är de här, och allt kändes bara så jävla bra!
Snodde från http://cimonlundberg.com
Jag var dock självklart fortsatt nervös för hur mycket folk vi skulle lyckas dra. Det har varit min största rädsla genom allt. Min största rädsla skulle dock visa sig vara mitt minsta problem. Över 80 fucking personer kom det!! 80 personer lyckades vi få ihop!! Och att döma av att ha pratat med dem och ha sett twitter och Facebook så verkar de flesta vara väldigt nöjda med föreläsningen (eller vad det nu var ;)).
För ca 2½ år sedan tog jag beslutet att åka hem från USA. Fram tills dess hade jag aldrig givit upp någonting, någonsin. Jag har alltid varit den envisaste personen i hela mitt liv, och har alltid offrat allt för att inte ge upp - även om det ibland varit bättre att ge upp. Jag ångrar absolut inte att jag åkte hem, det var ett bra val, men däremot har jag saknat den där Lina som aldrig ger upp, som vägrar att misslyckas. Har man väl givit upp en gång är det ganska lätt att fortsätta. Att bara sluta kämpa när det blir svårt och helt enkelt hissa upp den vita flaggan. Genom att lyckas springa hela Vårruset, och genom att lyckas dra ihop en sjuhelvetes, jävla bra föreläsning med mina två hjältar, har jag bevisat för mig själv att den där Lina som fanns innan jag började ge upp, den där Lina jag aldrig trodde jag skulle få se igen, den Lina finns kvar där någonstans.
Idag har jag uppfyllt flera drömmar. Att få anordna en föreläsning, ordna ett lyckat event, det är något jag har velat göra länge, länge, länge. Jag har gått på kurser hit och kurser dit för att lära mig hur man gör, försökt ett fåtal gånger med kanske inte alltid lyckat resultat, men den här gången gjorde jag det. Jag uppfyllde en dröm genom att anordna ett lyckat event, med massa publik. Tack till alla er som kom<3
Men mest av allt har jag fått träffa och krama mina stora hjältar. Cimon och Julia betyder så fruktansvärt mycket för mig så ni förstår inte, och jag är så glad över att få lära känna dem. Jag trycker på spara-knappen för att komma ihåg alla fina ord, alla varma kramar, och all kärlek. Man talar ofta om hur man inte kan välja sin släkt, men man talar sällan om hur man däremot kan välja sina vänner. När jag tittar mig omkring tänker jag att jag har gjort mycket goda val<3 Tyvärr glömde jag att ta en bild på oss tre tillsammans (hur fasen jag nu kunde göra det?!), men bjuder på lite kramar istället!
Nu ska jag käka lite, sen ska jag sätta mig på min favoritplats vid havet och bara smälta allt. Jag har inte sovit ordentligt på en vecka, och har dessutom lagt ner hela min tid och själ till denna dag, som blev en helt underbar känslomässig berg-o-dalbana, så nu är jag totalt utpumpad både fysiskt och mentalt. Där ska jag bara sitta och tillåta mig själv att känna, vad det än är som jag känner.
TACK Julia och Cimon för att ni kom! Tack för att ni är ni och tack för att ni gör mitt liv lite bättre, varje dag! Tack för alla varma kramar och all kärlek. Tack för att ni finns<3
Puss o Kram
Lina Lilja
Stockholm Prides Nya Kampanj
Är så arg och ledsen just nu. Stockholm Pride har precis släppt sin nya kampanj där de uppmanar heterosexuella att bli homo, bi, trans, queer och alla andra bokstäver - utom heterosexuell såklart. Stockholm Pride på Facebook och twitter säger; "Huvudsyftet med kampanjen är att vi vill med en blandning av ironi, humor och allvar belysa de fördomar som HBTQ-personer möter i vardagen, samtidigt som vi visar det positiva med att vara HBTQ."
Jag kan förstå syftet, jag kan kanske delvis se humorn, men nej, jag gillar verkligen inte kampanjen. Jag tycker inte att den är rolig och bra för fem öre. HBTQ-personer utsätts ständigt, dagligen, för denna press att "bli hetero", att man inte duger som man är och så vidare. Stockholm Pride och dess medlemmar vet hur detta är och man tycker då att de borde försöka skapa en värme och gemenskap där ALLA är välkomna, men nej, istället vänder det allt tillbaka mot de heterosexuella. Man väljer i sin kampanj att diskriminera och utesluta heterosexuella, och dessutom klumpa ihop alla i samma grupp. ALLA heterosexuella är inte fördomsfulla idioter! Dessutom klumpar de ihop alla HBTQ-personer i deras bilder och "argument".
Denna kampanj häller bensin på elden när det gäller min ilska mot Stockholm Pride och "den officiella HBTQ-världen". Några av de absolut mest fördomsfulla personerna jag någonsin mött finns i den världen, konstigt nog. Har man utstått så mycket hat, diskriminering och uteslutande borde man ha en dröm om en värld som är öppen för alla, där man själv får definiera sig och där man alltid är bra som man här. Den här kampanjen är INTE ett sätt att ta sig dit!! Vill ni läsa mer själva finns Stockholm Pride på Facebook och twitter, eller så kan ni gå in på kampanjsidan http://www.blihomo.nu/.
Puss o Kram
Lina Lilja
Jag kan förstå syftet, jag kan kanske delvis se humorn, men nej, jag gillar verkligen inte kampanjen. Jag tycker inte att den är rolig och bra för fem öre. HBTQ-personer utsätts ständigt, dagligen, för denna press att "bli hetero", att man inte duger som man är och så vidare. Stockholm Pride och dess medlemmar vet hur detta är och man tycker då att de borde försöka skapa en värme och gemenskap där ALLA är välkomna, men nej, istället vänder det allt tillbaka mot de heterosexuella. Man väljer i sin kampanj att diskriminera och utesluta heterosexuella, och dessutom klumpa ihop alla i samma grupp. ALLA heterosexuella är inte fördomsfulla idioter! Dessutom klumpar de ihop alla HBTQ-personer i deras bilder och "argument".
Denna kampanj häller bensin på elden när det gäller min ilska mot Stockholm Pride och "den officiella HBTQ-världen". Några av de absolut mest fördomsfulla personerna jag någonsin mött finns i den världen, konstigt nog. Har man utstått så mycket hat, diskriminering och uteslutande borde man ha en dröm om en värld som är öppen för alla, där man själv får definiera sig och där man alltid är bra som man här. Den här kampanjen är INTE ett sätt att ta sig dit!! Vill ni läsa mer själva finns Stockholm Pride på Facebook och twitter, eller så kan ni gå in på kampanjsidan http://www.blihomo.nu/.
Puss o Kram
Lina Lilja
Det Finns Minnen, Och Så Finns Det Minnen<3
Det absolut bästa sättet att locka fram de absolut bästa minnena är att lyssna på låtarna som påminner om dem. En av mina absolut första CD-skivor var Lasse Berghagens 20 Bästa Hits, med bland andra dessa två låtar. Skivan har spelats på repeat, mer eller mindre, i 15 år, och alla dessa minnen jag har till dessa låtar<3
Puss o Kram
Lina Lilja
Puss o Kram
Lina Lilja
Öppet Brev Till Alla CUF:s Medlemmar
När jag skriver det här är klockan en bit över midnatt och jag sitter på nattåget från Umeå, tillbaka till Gävle. För en stund sedan kramade jag om mina vänner på stämman i Umeå och sa att jag skulle åka hem, hem till Gävle, men det var en lögn. Hem är inte där man äter, sover och duschar. Hem är där hjärtat finns. Mitt hjärta finns, och kommer alltid att finnas, i CUF.
Nu låter detta som ett avsked, ett hejdå, men det är det inte. Detta är ett kärleksbrev, tills vi ses igen. Jag vill börja från början, gå tillbaka till december 2009. Jag bestämde mig då att efter fyra månader i USA avbryta min resa och återvända till Sverige, sex månader för tidigt. Det kan ses som ett nederlag, som att ge upp, och så såg jag också på det då. Just därför gjorde jag en del avtal med mig själv. Jag fick lov att avbryta resan på vissa villkor, bland annat att gå med i ett politiskt parti, något jag länge velat göra. För att göra en lång historia kort så gick jag med i CUF 19 februari 2010, utan att ha en aning om vad jag faktiskt gett mig in på.
Snart hade jag varit på mitt första lokala möte, och en dryg månad efter att jag gick med i CUF var jag på min första nationella CUF-kurs. Jag var ny, försiktig och kanske lite blyg. Även om jag kom tillbaka från USA som en öppnare och gladare person så har jag aldrig varit bra på att lära känna nya människor, men den atmosfär som erbjöds i CUF gjorde att jag på några dagar skaffat mig en hel hög nya vänner. Jag var chockad, livrädd och överlycklig. Jag hade hittat hem.
Jag skulle kunna fortsätta tala om min CUF-historia, med det skulle bli alldeles för långt. Istället vill jag hoppa hit, nu, idag. Den människa jag är idag är så långt ifrån personen som åkte på valtrean i mars 2010. Personen som på stämman i Umeå 2012 spenderade 638 sekunder i talarstolen är så väldigt annorlunda från personen som på stämman i Stockholm 2010 tog emot utmärkelsen Årets Ombud, ett diplom som för övrigt sitter inramat på en hedersplats på väggen.
Den Lina ni ser idag är en öppen, kärleksfull och, för det mesta, glad person. Den Lina skulle inte finnas utan CUF. Sanningen är att Lina kanske inte skulle finnas alls utan CUF. Tyvärr är det nu dags för mig att gå vidare, hela vägen till USA, därför blir stämman i Umeå troligtvis min sista nationella CUF-kurs på ett tag. Detta är något som jag har vetat under hela stämman, och något som fått mig till tårar mer än en gång under helgen. Jag har varit oerhört sentimental, och många kan nog tycka töntig, denna helg, men det har sina förklaringar.
I CUF har jag lärt mig så otroligt mycket om politik, ekonomi, demokrati, miljö, the list goes on. Men i CUF har jag också lärt mig att älska och bli älskad. Jag har lärt mig att vara mig själv, inte för att jag duger som jag är, utan för att jag är bra som jag är. I CUF har jag lärt mig att leva, inte bara överleva. Några av de personer jag idag kallar mina absolut bästa vänner har jag träffat via CUF, och för allt detta är jag evigt tacksam.
Stämman i Umeå har varit helt fantastisk. Vi har debatterat, skrattat, gråtit och kramats. Ni ska veta att jag menade varje ord i mitt kärleksbrev till alla CUF-medlemmar, liksom att jag menar menar varje ord i detta brev. Ja, det var jag som skrev kärleksbrevet till alla medlemmar som lästes upp, tyvärr var jag inte där för att se det då jag drog mig lite för länge vid frukosten. Ni är så fina, kära CUF:are, varenda en av er, och det hoppas jag att ni vet.
Flera gånger under stämmans gång har jag tänkt hur det här är en stund som jag kommer att komma ihåg för resten av mitt liv. Alla bra debatter, pausunderhållningar, Astrid Lindgren-referenser från FS och djurskämt från presidiet. Jag kommer aldrig att glömma stunderna vid pianot eller dansen till En Kväll I Juni. Jag kommer aldrig att glömma när vi sjöng Ja må hen leva eller när vi tittade på Let's Dance tillsammans. Jag kommer aldrig att glömma hur jag inom loppet av en timma sjungit psalmsång, tre olika nationalsånger, Stockholm I Mitt Hjärta och Bögarnas Fel. Det är sånt som bara händer i CUF, och det är därför jag älskar er så mycket. Men mest av allt så kommer jag aldrig att glömma er, kära medlemmar, all er kärlek och allt ni har gjort för mig.
Vissa av er kommer jag att träffa i sommar, privat eller på mindre CUF-evenemang. Vissa av er kommer jag inte att träffa förrän nästa sommar, och vissa andra kanske det kommer ta ännu längre tid innan vi möts igen. Min famn, mitt hjärta och mitt hem är alltid öppet för er - i Gävle, i Kalifornien eller var i världen jag än må befinna mig. Ni som vill och kan får väldigt gärna komma på min Vi-ses-snart-igen-fest i juli också.
Jag kommer inte att gå ur CUF och jag har absolut inte varit på min sista nationella kurs. Detta är inget hejdå, bara ett vi ses snart igen. Naturligtvis fortsätter vi att hålla kontakten via twitter, bloggen, Facebook, sms och Skype. Så lätt slipper ni mig inte!
Tack för att ni finns och tack för allt ni gjort för mig. Jag älskar er av hela mitt hjärta.
Tills vi ses igen<3
Puss o Kram
Lina Landström
Visst Längtar Man Lite....
Puss o Kram
Lina Lilja
Vacker Dans!
Så oerhört vackert<3 Tårar!
Puss o Kram
Lina Lilja
My Future!
Efter ett antal månader utan speciella framtidsplaner och drömmar så vet jag nu vad jag vill med mitt liv, i alla fall de närmsta åren! Att jag vill utbilda mig till Sociolog, flytta utomlands och senare arbeta med människor - det har jag vetat ett tag. Jag har också vetat att jag vill åka och volontärjobba i Afrika - det har jag velat väldigt länge. Nu har jag drömmar och mål som känns lite mer nåbara, lite klarare, lite mer definierade! I augusti flyttar jag ju till Santa Barbara för två år på deras City College. Till sommaren 2013 sitter jag just nu och tittar på om det finns möjlighet till en månads volontärarbete, helst i Afrika, till ett pris jag kan ha råd med. Det vore verkligen en dröm! Och en dröm lite längre fram i tiden är att bli antagen och få utbilda mig till Sociolog vid University of California i LA. Det är sjukt svårt att bli antagen, och jag måste få stipendier för att ha råd, men höga mål och drömmar mår man bra av! Nu är det bara kämpa, kämpa, kämpa som gäller för att nå mina mål :) Vad drömmer du om?
Puss o Kram
Lina Lilja
Ge Blod!
Har idag varit och lämnat blod! Gjorde inget ont alls! Tycker alla som kan borde göra det. Dessutom skänkte jag mitt arvode till Barncancerfonden - så nu måste mitt karmakonto ligga på väldigt mycket plus!!
För mer information gå in på http://geblod.nu
Puss o Kram
Lina Lilja
För mer information gå in på http://geblod.nu
Puss o Kram
Lina Lilja
Plugg, Plugg, Plugg!
Har en håltimme nu på 2,5 timme, och allt som ska hinna göras på den tiden är.... MYCKET! Har redan hunnit göra ett par saker i alla fall, vilket är bra! Nu ska jag sätta mig och skriva tyskaredovisning och sen ska jag ta tag i massageplugget. Senare blir det lunch, tyskalektion inklusive muntliga nationella, och ikväll träning innan hem och titta på hockeyn! Fullt upp som vanligt!!
Puss o Kram
Lina Lilja
Puss o Kram
Lina Lilja
Jag och Jan Eliasson!
Härlig och trevlig man den där Eliasson! Informationen bara sprutade in i huvudet på mig, duktig på att tala och han bjöd verkligen på sig själv! Lovade även Julia Mjörnstedt att hälsa från henne (hon träffade ju honom på slottet för några veckor sedan) och när jag gjorde det lyste ögonen upp på honom och han kunde inte sluta prata! Massor med bra saker sa han om henne, vilket får mig att längta ännu mer till 23 maj! (Jag veeet, men ni får stå ut med att jag tjatar om det några veckor till!) Bra kväll helt enkelt som nu avslutas framför hockeyn! Go Sweden :)
Puss o Kram
Lina Lilja
I Told You - Never Lose Hope!
Fullt kaos på platsen som vanligt, men jag lyckades komma därifrån efter två och en halv timma, ett jobb rikare! Ska jobba tio dagar på sommarskolan för åttondeklassare. Tänk att jag ska bli lärare jag också, haha, både mormor och mamma är det liksom ;) Har sagt att jag ALDRIG ska bli lärare, trots att folk har tjatat på mig sen jag var liten att jag kommer bli det, men tio dagar kan väl inte skada liksom^^ Jaja, ska ner till biblioteket nu för att skaffa mig en bra plats till föreläsningen!
Puss o Kram
Lina Lilja
Blog Awards!
Det här är en helt galen idag, som jag just nu spenderar sökandes jobb. Igen. Det sista som överger en är hoppet - right? På något sätt känns livet lite hoppfullt trots allt, som att det löser sig. Jag vet inte hur, men det gör det, på något sätt. Det gör det alltid. Never lose hope!
Men det var inte det jag skulle prata om! Istället skulle jag påminna er om att nominera bloggare till Blog Awards! Personligen tycker jag att ni ska nominera fina Cimon Lundberg, precis som jag har gjort! Jag har nominerat honom till Årets blogginspiratör samt Guldpennan, ett pris som Cimon fick förra året. Fina fina Cimon<3 Gud vad jag längtar till 23 maj!
När jag skulle skriva så tänkte jag att jag kommer nog vara den enda bloggaren som bara ber sina läsare nominera någon annan till Blog Awards, och inte sig själv. Men sen insåg jag att det finns ju en kategori ni kan nominera mig i också! Årets blogstar heter kategorin, för oss "oupptäckta", så tycker du att jag platsar där får ni mer än gärna nominera mig! Alla nomineringar gör ni här.
Inte ofta jag lägger upp bilder på mig själv inte ;)
Nä, nu ska lilla jag åka och köa så att jag kanske får ett kommunjobb! Tyska- och svenskaboken är med, så jag har något att roa mig med till klockan 16.30! Sen klockan 19 är det föreläsning på Biblioteket. Fullt upp med andra ord!
Puss o Kram
Lina Lilja
God Dag!
Hej på er vänner! Har sovmorgon till klockan 11 idag så började morgonen med lite frukost och plugg. Har missat ett stort massageprov jag måste ta igen i veckan, plus att jag har ett nytt massageprov på torsdag, inte bra! Dessutom börjar nationella provet i både moderna språk och matte närma sig, och jag har lite tyskauppgifter kvar att göra som jag inte hunnit med. Fullt upp med andra ord! Idag måste jag dessutom skippa ridningen för att åka och hämta ett jobb istället, så det känns lite trist, men sen blir det även föreläsning med Jan Eliasson som ska dra igång Europaveckan här i Gävle, så det ska ju såklart bli kul! Och så hockeymatch mot Danmark ikväll då. Som sagt - fullt upp!
Ute skiner solen i alla fall, och det märks verkligen att våren är här nu! Hoppas bara att den är här för att stanna! Tänkte se om jag får låna syrrans cykel så jag kan cykla ner till stan nu, tänkte kolla på present till föreläsarna när de kommer om ett par veckor nu innan skolan börjar. Har kommit på precis vad de ska få, men vågar inte avslöja något här, man vet ju aldrig vem som kikar in ;) Naturligtvis ska ni få höra när de varit här! ALLA detaljer ska ni få! Det är verkligen det som håller mig uppe och peppar mig nu, föreläsningen! Ni anar inte hur mycket jag längtar dit - ska bli så SJUKT roligt!! Hoppas det blir lika bra som jag tror, och att vi får dit en stor publik!!
Ha en bra da´!
Puss o Kram
Lina Lilja
Somebody That I Used To Know
Hur de närmsta tre veckorna ska gå ihop är för mig ett mysterium, nu är det verkligen värre än vanligt! Trodde livet skulle lugna ner sig efter påsk, men tvärtom! Imorgon ska jag dessutom åka och hämta ett kommunjobb. Det tär lite på självförtroendet att ha sökt säkert 30-40 sommarjobb, om inte fler!, och ändå tvingas åka och ta ett sånt arbete. Men, men, det är verkligen tufft att få arbete idag. Ska sätta mig och plugga lite innan den här dagen sätter igång på riktigt!
Puss o Kram
Lina Lilja
Puss o Kram
Lina Lilja
Pussycat Dolls!
Puss o Kram
Lina Lilja
RIP Alexander
Är i chocktillstånd efter att ha läst den tragiska nyheten om Alexander Dale Oens död. Såg honom i Skavlan för några veckor sedan och längtade till att få se honom simma i OS. Finner inga ord, bara så himla tragiskt. Vila i frid<3
På aftonbladet kan ni läsa mer;
Puss o Kram
Lina Lilja
Minnen<3
Puss o Kram
Lina Lilja
Lina Lilja
Valborg!
Valborg skulle firas med 18-års kalas, men jag var inte alls sugen på det. Åkte ner på stan för en supermysig födelsedagsmiddag, men när vi skulle vidare till fest och utgång kände jag hur jag verkligen inte ville. Allt jag längtade efter var en mjuk soffa och varm filt! Allt jag ville var bara att gå hem, så då gjorde jag det. Det kan kännas jävligt egoistiskt att dumpa min kompis på hennes 18-års dag, och så må det vara, men det är okej att tänka på sig själv ibland också. Har nu haft en jättemysig kväll tillsammans med mamma i tv-soffan! Saknade lite att se en brasa dock, men jag överlever.
Nu är klockan närmare ett och det är en dag imorgon också, så nu tänkte jag krypa i säng :) Godnatt vänner!
Puss o Kram
Lina Lilja
