Lina Lilja

Tror jag har lite resfeber faktiskt, har varit all over the place rent mentalt idag. Men efter ett kort men hårt pass på gymmet lugnade jag ner mig lite, och nu känns det som att jag flyter igen. Har ännu bara börjat packa, men så mycket ska jag väl inte behöva så det känns ändå rätt lugnt. Bussen går härifrån 7.20 imorgon, planet går tio i ett, och sen fem timmar senare landar jag in the Big Apple! Det har varit så mycket den senaste tiden så har inte riktigt hunnit fatta att jag faktiskt ska dit och uppleva staden jag alltid har drömt om, det pirrar lite i magen när jag tänker på det, men det ska verkligen bli superroligt! Dusch, packa färdigt, middag och sova tidigt. New York - HERE I COME!!!

 

 

 

 

 

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Ar sa trott, och har sa ont i huvudet! Suck... Har haft tva prov idag, och imorgon har jag ytterligare ett. Har inte pluggat speciellt mycket ska jag erkanna utan tar det mer som det kommer. Ar sa trott, och har dessutom galet ont i huvudet. Haller tummarna for att dagens loparlektion inte ar allt for tufft! Aterigen kanner jag mig sugen pa att skippa passet, men jag vet hur bra jag kommer ma efterat sa det ar bara knipa igen och kampa.

 

Har haft samma konversation med flera av varandra oberoende vänner idag, så innan jag kryper i säng måste jag bara säga något om det. Så många av mina vänner säger samma sak - "jag har precis gått ner X antal kilon, innan sommaren ska jag ha gått ner Y kilon så jag kan vara nöjd med min kropp i bikini". WRONG WAY TO GO PEOPLE!!! Sen jag var 13 år har jag varit 168 cm lång. De senaste fem åren har jag vägt allt från 50 kilon till kring 70 kilon. När jag vägde som minst hatade jag min kropp som mest, nu de senaste månaderna när jag har varit bland de tyngsta jag någonsin varit har jag älskat min kropp som mest. Visst, jag tränar hårt och äter rätt för att må bättre och få en "snyggare" kropp, men jag kan fortfarande gå ut och lägga mig i bikini idag utan problem. Jag älskar mig själv inside out - oavsett vad alla nummer (kilon, centimeter, minuter, kalorier) säger.

 

 

Mycket har jag nog att tacka poledancingen för som jag gick förra våren. Där hade jag liksom inget val - BH och hotpants var det som gällde oavsett hur kroppen såg ut - och det gällde alla. Jag hatade det i början, men tillslut så fick jag till och med folk att filma och ta bilder som jag visar varenda människa som inte skäms för att se det. Jag blev så stolt över vad jag kunde göra med min kropp att hur min kropp såg ut kvittade totalt. 

 

 

Visst, jag har moments då jag tvivlar på mig själv, hatar mig själv och tycker livet är läskigt, jobbigt och obekvämt. Men i det stora hela så känner jag mig så pass bekväm i mig själv att jag kan möta de flesta uppgifter livet kastar på mig och komma ut helskinad på andra sidan. Kanske är det för att jag under mina tonår verkligen har fått gräva djupt för att acceptera mig själv, att jag spenderat så mycket tid på självhat, att jag nu känner mig så bekväm i mig själv. Kanske är det helt enkelt bara hårt arbete. Jag bestämde mig för att lära mig älska mig själv och min kropp - oavsett vad det skulle krävas - och där är jag idag. Även om jag gärna skulle ha en fastare kropp så vet jag att jag inte kommer bli lyckligare då. Allt jag skulle vilja göra då kan jag även göra idag - dejta, ha bikini, känna mig snygg. Lycka och kärlek kommer inifrån och har ingenting att göra med hur din kropp ser ut. Allt det handlar om är att lära sig älska sig själv och inse hur mycket man är värd. Om självkänsla helt enkelt. Lär dig älska dina ärr, stretchmarks och celluliter. That's what makes you you - and you're fucking awesome!

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Man kommer liksom till en punkt när man helt plötsligt bara inte fungerar längre. Allt är bara för mycket. Jag har nu officiellt nått den punkten. Allt som ska göras, allt jag redan borde ha gjort. Tider som ska passas, pengar som inte finns, framtidsångest, dåtidsångest, nutidsångest, prioriteringsångest. Gör jag rätt, gör jag fel? Tillslut orkar man liksom inte ens börja - man bara ger upp. Skiter i allt. Vill helst bara skrika, gråta eller sova. Eller allt på en och samma gång.

 

 

Ibland blir det så helt enkelt, ibland blir det bara för mycket. Så vad gör man då? Andas. Yoga. Pedikyr med vänner. Och det är precis vad jag ska göra i eftermiddag. Resten kan vänta.

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Träningsmotivationen is BACK! I söndags fattade jag äntligen vad jag håller på med när det gäller yogan, och i onsdags fattade jag äntligen hur man springer rent tekniskt - och jag kunde utnyttja och utveckla det igår. FASEN vad roligt det är att träna när man äntligen förstår vad man håller på med! Idag blir det ännu ett yogapass, imorgon är det löpträning som vanligt, och sen ska jag försöka köra ett pass torsdag och fredag också av något slag - lär ju inte bli så mycket träning i New York... Men nu ska jag byta om och ta mig till skolan! Hörs!

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Så var det söndag igen... Igår kväll tog jag det bara lugnt och satt och kikade på romantiska komedier innan jag släckte tidigt, välbehövligt! Fick dock inte speciellt mycket plugg gjort, och jag MÅSTE verkligen tvätta idag - men det är vad söndagar är till för! Har precis käkat frukost och nu ska jag, innan jag tar tag i söndagens förpliktelser, dra iväg på ett pass yoga. 

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Är du, som jag, helt värdelös i köket? Tycker du att en måltid som innebär fler än tre verktyg och 20 minuter är för jobbig för att ens försöka? Titta hit! Lyckades skrapa ihop en supergod och hälsosam lunch idag, lättlagat och bra, och tänkte nu dela med mig av hur jag gjorde - in i detalj! Har precis upptäckt att jag faktiskt kan mer än jag tror när det kommer till köket, och tycker det är roligt att exprimentera lite med nya recept och så. Dock kräver jag att det ska vara lättlagat, billigt och gå fort, annars ger jag upp innan jag ens börjat! Och så ska det vara hyfsat hälsosamt också.

 

 

Vad du behöver är:

 

En spis

En stekpanna

En stekspade

En kniv

Kryddor (valfritt - jag använde svartpeppar och salt)

Olja att steka i

Kycklingfiléer (från frysdisken passar alldeles utmärkt!)

Grönsaker du gillar i varierande färger och smaker (jag använde morot, röd paprika, gul lök, fryst broccoli, svamp)

 

Börja med att skära allt i småbitar, var dock noga med att separera kycklingen och grönsakerna. Se till att tvätta kniven och skärbrädan noga innan du använder de till något annat efter att du har skurit kycklingen. Sätt på spisen och placera stekpannan på plattan. Häll i oljan (använd ungefär en matsked olja) i pannan, och låt det bli varmt. Lägg i kycklingen och låt de fräsa så att de är vita rakt igenom - ju mindre bitar desto lättare är det och fortare går det. När kycklingen är ordenligt vit, lägg i grönsakerna och rör om. Krydda efter smak och behov. Sänk värmen och låt det puttra ett par minuter, till grönsakerna blir lite lagom mjuka. Stäng av plattan, lägg upp på en tallrik - klart att avnjuta! :)

 

Hade det inte varit för att jag vaknade superkissnödig så hade jag nog legat kvar i sängen hela dagen idag. Seg, trött och stressad är jag - USCH vad jag längtar till allt som hänger över mig just nu är gjort! Dessutom är det grått, mulet och kallt ute idag vilket inte direkt gör saken bättre... MEN, jag hade i alla fall en jättetrevlig kväll igår med mycket trevligt sällskap! Idag ska jag försöka ta tag i mitt liv litegrann - plugg, tvätt, städ, gym, handla mat... To-do-listan börjar bli alldeles för lång. Dags att sätta fart!

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

 

Den här veckan har verkligen inte varit lätt att ta sig igenom, men den är över och nu är det helg! Jag ska verkligen försöka lägga all energi jag har denna helg på att ladda batterierna så att jag klarar även nästa vecka - sen kommer Spring Break och New York! Ni anar inte hur mycket jag längtar! Tills dess - ta hand om er<3

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Idag nådde avsaknaden av motivation sin absoluta botten - jag ville verkligen inte träna! Men jag var tvungen. Tänkte vänta till kvällningen så det blev lite svalare, men jag kände hur jag förlorade mer och mer av lusten för varje minut som gick, det blev verkligen nu eller aldrig. Så utan att tänka satte jag bara på mig löparskorna och drog iväg - och kände mig superstark! Tog mig igenom ett riktigt bra halvtimmes pass när jag väl kommit igång, och nu kan jag njuta av resten av dagen utan att ha någon dåligt samvete. 

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Sitter och tittar på American Idol, ganska bra säsong i år faktiskt! Min favorit är Lazaro som jag bara har kommit att älska. Han verkar så himla gullig! Men det är inte riktigt det jag ville prata om. Istället ville jag prata om något heeeeeeeeeeeeeeeeeeelt annat. Jag och min roomie har hela säsongen pratat om vilka som verkar gay och inte, och att det är många feminina killar (dvs killar som ger bögvibbar) i år. Jag hör själv hur dömande detta låter, but don't tell me you don't do it? Anywaaaaaaaaaaay.... Så idag började vi googla killarna vi misstänkte är bögar. Två av dem hittade vi inget svar på, men en av dem hittade vi information om att han har pojkvän. Låt mig citera: 

 

Gay rumors have been plaguing country singer Paul Jolley since American Idol season 12 aired his audition. The Nashville, Tennessee resident is indeed gay as his fans have been uncovered some evidence that he is dating another cutie named Brock Hartline. However, Paul Jolley won’t come out or even discuss it while he’s on American Idol 2013. The handsome hunk seems to be following in the footsteps of Clay Aiken and Adam Lambert, two of the most popular contestants on the show. Adam Lambert avoided the topic of his sexuality, keeping the world guessing by refusing to discuss his sexual orientation while still on American Idol. He just came out of the closet a few months after his season ended. Meanwhile, Clay Aiken never publicly acknowledged that he's gay until 2008, two years after the loveable season 2 runner-up finished his “Idol” run. To Paul Jolley, not coming out might create a fan following among women that took him into the finals. The 23-year-old singer, one of the cutest contestants in Season 12, was officially named as one of the top 10 American Idol finalists on Thursday (March 7, 2013). Joining Paul in the top 10 are Burnell Taylor, Curtis Finch Jr., Devin Velez, Lazaro Arbos, Janelle Arthur, Candice Glover, Angela Miller, Amber Holcomb and Kree Harrison. (http://boyfriend.ezinemark.com/paul-jolleys-boyfriend-is-brock-hartline-new-leaked-photos-add-fuel-to-gay-rumours-7739bc23a880.html)

 

 

Helt ärligt vet jag inte ens vart jag ska börja. Var ska jag börja?! Jag är bara så jävla less på att folk kliver tillbaka in i garderoben så fort de ska tävla och folket ska välja. På samma sätt är jag less på att American Idol kastade ut deras väldigt bögiga tävlande JDA i sista omgången innan det skulle bli live och folket skulle börja rösta - TROTS att det var tydligt att domarna gillade honom bättre än flera av de som gick vidare. Han var helt enkelt inte tillräckligt mainstream för att få vara på nationell live tv.

 

 

Jag vill på inget sätt tvinga ut någon ur garderoben - definitely not - jag är bara less på att folk KLIVER TILLBAKA in i garderoben för att de ska vara på tv, eller för att det är stragetiskt smart för att vinna en tävling. Detta ser man betydligt tydligare här i staterna än vad man gör i Sverige, och det gör mig så sjukt förbannad. Samma sak med Biggest Losers Bob Harper. Nu låter det som jag håller på att outa en massa människor - men all den här informationen går att finna på internet och "alla vet" så det är egentligen ingen hemlighet.

 

 

Att Bob är gay är ingen hemlighet - egentligen. Många tidigare Biggest Loser-deltagare har pratat om det i intervjuer, och den enda som INTE pratar om det är Bob själv. Han är 48 bast och har tydligen varit väldigt öppen om sin läggning tidigare - men som en vältränad PT på (inter)nationell tv funkar det tydligen inte för USA. På hans bio-sida på NBC.com/biggestloser står det att han bor i LA med sin hund, och på Jillian Michaels står det att "hon bor i LA med sin familj" - medan det på Alisons sida står att hon bor i LA med man och barn med en mer detaljerad beskrivning av hennes familj. Jillian är, sedan snart ett år, öppen med att hon är tillsammans med en tjej, Heidi, och att de tillsammans har två barn, sonen Phoenix som Heidi födde, och Lu som är adopterad. Men det är tydligen inte information som passar på NBCs websida?!

 

 

Jag är så ARG, och LEDSEN, över att det här är den värld vi lever i. Även om det är USA jag pratar om just nu, och Sverige är liiiite bättre (med betoning på lite), så är det ändå den jobbiga sanningen. Jag minns när Adam Lambert var med i Idol, och hans pojkvän satt i publiken så stod det "Adam's friends and family" medan när heterosexuellas partner sitter i publiken så står det "girlfriend" eller "husband". Om detta är ett val av den tävlande eller om de blir "rekommenderade av produktionsbolaget" eller så - det kan inte jag svara på - men det är lite för mycket av en trend i mina ögon för att bara "råka" vara så. Det är inte så att man måste göra en stor grej av det genom att komma ut, men har man en samkönad partner så har man! Och många av dem ÄR redan ute - men går tillbaka in i garderoben. Angående Bob Harper är jag bara speechless. Inte minst med tanke på hur långt det gick innan Jillian kom ut, vilket får mig att undra om det är NBC eller produktionsbolaget som får dem att tveka och inte Jillian och Bob själva. 

 

 

Lika lite som jag visste hur jag skulle börja detta ramblande inlägget vet jag hur jag ska avsluta det. Jag är arg helt enkelt. Och lika mycket som jag är arg är jag ledsen. Mitt liv blir inte sämre över att det finns en homofobisk gubbe som har en högt uppsatt religiös position, och mitt liv blir inte speciellt mycket sämre eller bättre beroende på hur homofobisk den amerikanska presidenten är - men mitt liv påverkas jävligt mycket på ett väldigt äkta och direkt sätt av att media, som är den som har den faktiska makten, är homofobisk. Och att ingen vill prata om det eller veta om det. DET är det som är farligt och gör mitt, våra, liv sämre och lite jobbigare att leva. Med de orden avslutar jag detta inlägg och denna dag - godnatt!

 

Aldrig är jag fylld av så mycket självhat som när jag tvingas avbryta ett träningspass - inte ens när jag tar en extra vilodag. Avbryter jag ett träningspass så har jag redan börjat liksom, varför inte fortsätta! Jag vet att det är helt sjukt att tänka så, but I do. Jag var med på uppvärmningen av dagens lektion, och jag försökte vara med på passet (springa upp för en backe 10 gånger), men jag provade en omgång och kände mig bara snurrig och konstig, så jag insåg att det var dags att lyssna på kroppen och avsluta där. Jag kände mig svimfärdig och konstig jättelänge, men efter ha ätit lite nu känns det betydligt bättre. Kanske var det värmen, kanske var det att jag precis haft mens, kanske är det överträning, kanske käkar jag för lite. Jag har beslutat mig för att återigen se över mina kostvanor då jag, trots att jag tycker jag äter mycket, alltid är hungrig. Jag tränar trots allt rätt mycket och kroppen behöver mat för att orka. 

 

 

Och så vill jag bara, kort, kommentera en till sak. Idag kom det vit rök från Vatikanen - vi har en ny påve. Snabbt ser jag människor jag älskar - öppna, accepterande, älskande vänner - hata. Hata på en oskyldig gubbe och flera miljoner människor. På en tro och på ett sätt att leva. Ja, den nya påven är en gammal, vit, homofobisk, man - vad hade ni förväntat er?! Han har dock också sagt att han tycker det är viktigt att respektera homosexuella, även om han anser det en synd och att det är barnmisshandel att homosexuella par får adoptera. Det är hans rätt att tycka så, så länge han respekterar mig så kommer jag att respektera honom. Man behöver inte gilla honom eller hans åsikter, men sluta hata och börja respektera! Glöm inte att det finns miljoner katoliker där ute i världen också - människor som du och jag - och de förtjänar lika mycket respekt som oss. Man måste ge respekt för att få respekt. 

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Det var inte en superkass dag - men jag kan heller inte påstå att det har varit en bra dag. Låt oss bara konstatera att den är över och imorgon är en ny dag. Godnatt.

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

I helgen ställde vi om våra klockor här borta, så det är ljust en timme till på kvällarna. Det innebär att hela vår löparlektion utspelar sig i solljus så därför tog våran coach oss till en workout på andra sidan gatan idag - på stranden. Det låter mysigt va? Solen i ryggen, vågorna i bakgrunden, sand mellan tårna... Låt er inte luras, att springa i sanden är ASJOBBIGT!! Och efteråt har man sand precis ÖVERALLT! Men ja, det var rätt mysigt - och man är mega stolt över sig själv efteråt. Dock gick jag +-0 idag efter att ha promenerat förbi 7/11 på vägen hem, kom ut med ett paket Ben&Jerrys FroYo Chocolate Fudge Brownie - och snabbt käkade upp hela paketet... Oh well, är det that time of the month så är det. (Världens bästa ursäkt som ingen kan argumentera mot) Nu ska jag se klart säsongsavsnittet av Swithed at Birth - och sen ska jag sova så jag orkar morgondagen! 

 

Stort grattis till Robin som vann mellon i lördags! Även om han inte var den jag röstade på så är låten riktigt bra, och Robin är en sådan himla fin kille som verkligen förtjänar livets alla framgångar - GRATTIS!! 

 

 

Dock är det inte om honom, eller hans låt, som detta inlägget kommer att handla om. Nej istället tänkte jag prata lite om den ständige bronsmedaljören, killen mamma röstade på åt mig, nämligen Mr. Munther. Eller kanske mer om hans låt. En mycket vacker låt som jag faktiskt kommit att älska ännu mer efter finalen i lördags, tack vare en kort konversation jag och en kompis hade om låten. 

 

 

Tell The World I'm Here. Ja så heter låten. En låt som är väldigt öppen för tolkning, men trots det så lyckades jag och min kompis tolka den på exakt samma sätt. Han twittrade nämligen ut, precis efter finalen i lördags, att han tyckte Ulriks låt skulle bli årets pridelåt. Även om jag inte hade tänkt så långt, så hade jag tolkat låten likadant. Och efter att jag läst hans förslag började jag föreställa mig en mild augustinatt ett hav av människor - dansandes till den här låten. Det var så perfekt. Låten är så perfekt. Allt var så perfekt att jag började grina. Även om det inte blir årets pridelåt så hoppas jag verkligen att Munther kommer och uppträder på schlagerkvällen under Stockholm Pride i augusti. Låten passar så perfekt en kväll som den.

 

 

Så jävla perfekt. Håller tummarna för att Stockholm Pride och Ulrik Munther makes this happen!

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Satt och tittade igenom finalbidragen tidigare idag och det är svårt, men jag tror jag har bestämt mig. Har nu beordrat mamma att rösta på Ulrik åt mig - han blir kvällens favorit för min del. Tror det kan bli en tuff kväll med jämna poäng alltså! Vem hejar ni på?

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Igår eftermiddag tog min roomie och hennes kille småhundarna med sig och hoppade på ett plan mot San Fransisco, vilket innebär att det bara är jag och labradoren kvar i lägenheten denna helg. Spenderade gårkvällen med att se filmer, först Shelter och sen Make the Yuletide Gay (mer om dem i ett senare inlägg). Tur man hade hunden att pussa godnatt innan man kröp ner i den kalla, tomma sängen... 

 

 

Imorse ringde väckarklockan 6.00 sharp. Upp och hoppa och ut på en löptur, sen dusch, mata hunden och frukost. Nu sitter jag och ser nyheterna och ska snart sminka mig och pallra mig mot skolan. Solen skiner - men inatt var det storm ska ni veta! Väldigt blött ute, och till och med snö på de kringliggande bergstopparna. Det har regnat en hel del denna vecka - men det har varit välbehövligt. Farligt när det blir för torrt, det blir lätt skogsbränder då... Jaja, så kan det vara - nu ska jag fortsätta denna fredag! Ha en bra kväll Sverige!

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Har en riktigt javla lugn dag idag - ack sa valbehovligt! Dagens enda lektion avslutades en halvtimma tidigt, sa satte mig i spanskalabbet for att fa in nagon timme och fa quizet gjort. Ska snart pallra mig hemat, kaka lunch och bara slappa. Hade tankt ta mig ut pa en loptur men har en san fruktansvard traningsvark sa det blir vila idag. Ska baka en pizza, se idol, ata alldeles for mycket socker och somna tidigt. Later som en oerhort harlig eftermiddag maste jag saga! Hur ar eran torsdag? :)

 

Har precis avslutat ett spanskaprov som faktiskt kandes helt okay! Pluggade lite mer till detta an till forra och sa borjar spraket val lossna lite nu ocksa kan man val hoppas pa. Nu sitter jag i biblioteket och vantar pa att klockan ska bli tid att ga till loptraningen. Ser verkligen inte fram emot den idag alltsa - sporegn och traningsvark sager jag bara! Har annu inte listat ut hur jag ska ta mig igenom den levande, och for ett tag var jag riktigt javla sugen pa att skippa lektionen. Meeeen.... Att ligga pa soffan skapar inga magrutor och sommaren narmar sig med stormsteg. Bara att knipa ihop och kora pa! 

 

 

 

Som ni alla vet har jag varit aningens omotiverad till att träna på senaste tiden, så jag bestämde mig för att lägga in något nytt för att få en nytändning. Igår kväll bestämde jag mig för att dagens träning skulle bli 10 minuters rodd som uppvärmning, sedan 100 lunges (per ben), 100 armhävningar och 100 crunches. Tänkte att det inte kunde vara allt för tufft, och jag behövde en halvlugn träningsdag då jag vet att morgondagens träningspass ska vara riktigt tufft. 

 

 

Dock insåg jag inte hur tufft det faktiskt är att göra 100 styck av ovanstående övningar. Crunches gick ganska bra, men de andra alltså. H-E-R-R-E-G-U-D! Skakade när jag pallrade mig ner mot omklädningsrummet, och för ett tag trodde jag att jag skulle spy. Nu känner jag mig lite bättre, men också jävligt trött i kroppen. Hur fasen jag ska överleva morgondagen är för mig en gåta! Men roligt var det, och det blev verkligen en nytändning. Nu gäller det bara att hålla motivationen uppe! Allra först ska jag krypa i säng. Sömn är så oerhört viktigt när det gäller återhämtning! Godnatt vänner.

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Gör man inte det man ska när man ska göra det får man helt enkelt göra det när man egentligen hade velat göra något roligare... Skippade klubbmötet idag och tog mig hemåt tidigt för att kunna plugga, har spanskaprov imorgon och kan verkligen inte ett skit. Såååå tråkigt att plugga också! Men dit har jag inte riktigt kommit än, utan istället sitter jag här med en kommunikationsuppgift som jag totalt missat skulle in den här veckan - men som också visade sig vara väldigt rolig! Man gör ett personlighetstest online och får sedan en massa resultat baserat på detta. Jag är tydligen en ENFJ - vad är ni?

 

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Det är så mycket jag borde gjort den här helgen som jag verkligen inte gjort - så då får man helt enkelt se till att göra söndagen effektiv! I min värld är söndagen en sådan perfekt städa, tvätta och rensa dag och har liksom alltid varit. En sån där effektiv dag då man får en massa saker gjort. Efter att jag somnat vid sisådär midnatt igår sov jag fram till nio imorse. Gick upp och käkade frukost (fick käka frukt, yoghurt och hemmagjord müsli eftersom jag inte handlat och gröten var slut...). Därefter rensade jag och damsög mitt rum, bytte om och tog mig till gymmet. 30 minuter senare fortsatte jag till mataffären och när jag kom hem snackade jag med pappa via skype och pratade en massa om våran kommande New York resa. Ska bli sååå spännande!! Har precis lagt på och ska nu hoppa in i duschen innan jag ska käka lite lunch och ta tag i plugget. Hoppas ni haft en bra Vasaloppssöndag vänner!!

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Vaknade upp imorse och kände i hela kroppen att det inte kändes bra. Pallrade mig upp och bestämde mig för att skippa morgonrundan och istället satsa på ett hårt gympass mot eftermiddagen (som aldrig blev av...). Plötsligt fann jag mig själv sittandes framför datorn med tårarna rinnandes. Jag öppnade ytterdörren och först tyckte jag att det luktade Spanien, sen tyckte jag att det luktade fjällen. Hemlängtan blev påtaglig och sen kom saknaden över det som en gång var. Lite roliga/sorgliga/glada klipp på det och det gick bara utför. Tittade på melodifestivalen och grinade sen desto mer. Hade helt enkelt tårar som behövde ut och jag gick från att hata världen till att älska världen till att bli arg till att bli ledsen till att bli glad inom fem minuter - allt med våta kinder. Minst sagt instabilt läge.

 

 

Tillslut kände jag helt enkelt inte att jag pallade mer - jag behövde ut ur huset! Smsade ett par kompisar och promenerade över till dem. Ganska snart byttes tårarna ut mot skratt och härliga konversationer. Vi promenerade ner på stan och mötte upp en till kompis samt hennes klasskompis - überhärlig kille! - gick och fick varsin manikyr och pedikyr och käkade sen middag ihop på en mysig restaurang som vi inte varit på på superlänge. Vi skilldes åt efteråt och jag promenerade hemåt - via 7/11. Jag kände liksom inte att kvällen var över riktigt än för min del och sötsuget som funnits hela dagen fanns liksom kvar, så köpte hem mig ett paket Ben&Jerrys med chokladsmak. Jag som sällan skäms över saker tyckte faktiskt det var lite pinsamt när en klasskompis stod i kassan och det enda jag slängde upp var en Ben&Jerrys... Är det det enda en tjej ska köpa finns det liksom bara två anledningar: that time of the month eller hon ska hem och do some emotional eating. Nummer två handlade det om för min del och jag skäms lite över att säga det här men... Det tog inte ens en timme så var paketet slut. 

 

 

Åh andra sidan så har jag faktiskt aldrig käkat upp ett helt paket glass för mig själv sådär förut (kaksmet är dock en annan sak...) och well... Man har sådana dagar också. Som jag alltid brukar säga: Så länge det inte blir en vana. I och för sig så säger jag det så ofta att det låter som att det är en vana, men så illa är det faktiskt inte. Återigen så är det viktigt att inte få ångest, det gör bara saker och ting värre. Låt saker och ting vara som de är och gör morgondagen bättre istället. Och faktiskt har jag mer ångest över hur mycket pengar jag spenderade idag än över hur många kalorier som gick in och hur få som gick ut. Varför vet jag inte, men det är väl något en framtida terapeut får lista ut åt mig. 

 

 

Nej, imorgon får det bli lite mer träning och lite mer effektivitet från min sida. Och nästa vecka ska jag göra lite bättre och träna lite hårdare än de senaste två. Inte stressa utveckling och förändring - bara andas och inse att allt kommer bli bra i slutändan! Nu ska jag lyssna lite mer på Erik och Mattias version av "Hello Goodbye" och sen ska jag sova och tänka på hur skön den där massagestolen var som jag satt i timmar i sträck idag. 

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Imorse så hade jag helt enkelt inget annat val. Hur tungt det än kändes så var jag helt enkelt tvungen att ta mig iväg på en löptur. 30 minuter senare dröp jag av svett men var också väldigt lycklig! Nästa vecka planerar jag att varva mina 30 minuters turer med 40 minuters turer. Efter en lång härlig dusch har jag nu suttit timmar i solen och läst - supermysigt och galet varmt! Hinkar i mig vatten och svettas som en tok! Får gå in och svalka mig emellanåt... Börjar även bli lite solbränd här och där trots att jag smörjer in mig ordentligt med spf 20 eller 30 beroende på område.

 

 

Det gäller dock att njuta så länge man kan! Det ska bli kyligare igen i slutet av helgen och regn i veckan. Trots att det är sommarväder så är det ju trots allt bara mars... Mars ändå, kan ni fatta?! Helt galet ju! Mindre än tre månader till ni ser mig i Sverige - och endast tre veckor till resan till NYC. Tiden går så fort! Jag liksom längtar och har separationsångest på samma gång, det kommer minst sagt bli tufft att resa härifrån i maj. Men men, nog om det nu! Nu ska jag ut och njuta i solen!

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Sen jag började hårdträningen för fem veckor sedan så har jag nu nått min första gigantiska tröskel. Ni vet när man hellre ligger i solen och läser en hel dag istället för att ta sig ut på en 30 minuters löptur. När bara tanken på att man borde träna får en att sucka. När popcorn och choklad låter så himla mycket bättre än gurka och tomater. 

 

 

Hur gör man för att komma över den här tröskeln då? Man får helt enkelt se till att man är starkare än sina demoner och tvinga sig ut. Se till att komma iväg. Känner jag att jag verkligen inte vill träna brukar jag klä på mig träningskläderna - även om jag inte ska träna förrän flera timmar senare - för då måste jag liksom iväg. Jag har ju ändå lagt energi på att byta om - right? Idag vann dock demonerna och jag har käkat choklad, suttit i solen och läst, och ligger nu och kollar på en massa serier. Jag måste ha en vilodag denna helgen så då blev det helt enkelt idag så får jag se till att träna fredag, lördag och söndag istället! Det viktiga är att inte lägga en massa ångest i det hela utan träna en annan dag istället. Man kan inte alltid vara perfekt! Så länge man inte låter det vara hela tiden varje dag är det lugnt. Nu blir det Girls!

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja