Kids today - en Tumblr analys
Så igår eftermiddag satt jag, som alltid now days, hemma i min lägenhet och tittade på klipp med, och om, One Direction. Jag ramlade över ett klipp från en talkshow där det diskuterades homosexuella boyband-medlemmar och vad som skulle hända om en medlem av One Direction skulle komma ut (rätt säker på att detta klipp var några år gammalt). Man pratade om hur förödande det skulle vara eftersom One Directions alla fans är unga tjejer som alla drömmer om att vara med någon av pojkarna. Någon nämnde visserligen "the gay fans", men det var något av en parentes i inslaget to be honest.
Tumblr är ett socialt media forum helt annorlunda än alla andra sociala medier - för det censureras inte. Skaparna och ägarna av tumblr har en helt annan inställning till livet och världen än vad alla andra skapare/ägare av sociala medier har. På Tumblr hittar man saker som man aldrig skulle kunna drömma om att hitta på facebook, twitter eller instagram. Detta har gjort Tumblr till en fristad för unga människor runt om i världen. En värld där normer inte finns, där man öppet pratar om depressioner, självmordstankar, sexuella läggningar, tankar kring sex, kön, fantasier, livet, döden. Tumblr speglar på så sätt "dagens ungdomar" på ett sätt som man inte kan hitta någon annanstans - eftersom där kommer ingen att döma en på det sätt som föräldrar, lärare och vänner i verkligen livet har en tendens att göra.
(OTP = One True Pairing. Meaning the your favorite combination of characters in a fandom. (Källa - Urban Dictionary))
En sak som slår en bara man öppnar Tumblr är att inställningen till icke-heterosexualitet är en helt annan än den man hittar i "verkligheten". Det är snarare en norm på Tumblr att vara icke-straight eller icke-CIS. Många uttrycker också känslan av Tumblr som fristad på detta området. Heteronormen finns inte där.
En annan sak som är väldigt stort på Tumblr är fanfiction - det vill säga påhittade historier kring kändisar man gillar. Oftast väldigt sexuella. Alltså dina djupaste fantasier, sånt man normalt inte talar högt om, nerskrivet på internet för alla att läsa. Här finns det i princip bara två olika kategorier: Din favoritkändis tillsammans med dig - eller din favoritkändis tillsammans med en annan favoritkändis. När det gäller punkt två så är det i princip alltid samkönade fantasier. Typ två av pojkarna i One Direction i säng tillsammans. Det finns också en hel del bilder - photoshoppade och målade - som illustrerar detta, vissa mer grafiska än andra.
100% photoshoped (not by me)
Jag har också diskuterat det här flera gånger med hardcore 1D-fans på Tumblr - vad skulle hända om en av pojkarna skulle komma ut? Alla är rörande överens om att de skulle fortsätta vara fans, att deras kärlek till bandet och pojkarna är unconditional. Det har funnits massor av skyltar på konserter där deras unconditional love har uttryckts, där de har sagt att "It's okay if HE makes you strong" eller "<3U Harry - No Matter What *skrivet över en regnbåge*". Alla älskar att Harry har blivit mer och mer öppen under 2014, för de facto så har Harry agerat väldigt icke-straight vid många tillfällen, framför allt senaste året, och det är få som tror Harry är straight. Vi har den kände "Not so important", vi har den ganska nysläppta "Don't knock it 'til you try it", m.fl. m.fl.
So let me just spell it out for you, dear 40 year old straight journalist:
Det är 2015. "Kids today" är inte så narrow-minded som du är, eller som du tror att de (vi) är. Nej, det vore inte förödande för One Direction om Harry straight up said it, eller någon annan i bandet heller för den delen. Tvärtom skulle alla jubla. Vi skulle vara stolta över honom. Glada för hans skull. And that's it. På samma sätt som vi fortfarande lyssnar på, och älskar, Sam Smiths musik. Ungdomar idag ser inte sexualitet som svart eller vitt på det sätt som äldre generationer gör - och det syns så jävla tydligt på Tumblr. I'm in love with a boy - I'm in love with a girl - I'm in a love with a non-gendered person - who cares? I'm in love - that's what matters!
Kids today ogillar normer, sociala regler, och tankar kring hur man "borde" vara. Kids today gillar tanken på att få vara sig själv, och ha förebilder som är sig själva. De ser mer upp till en kändis som har modet nog att kliva fram och säga "this is me!" än en kändis som är den "de borde vara för att lyckas". So basically, kära journalister, sluta försöka analysera dagens ungdomar, ni fattar ingenting.
Till sist: Låt mig få citera en artikel i Huffington Post skriven i november, strax efter "not that important", men som jag inte hittade och läste förrän idag.
Having amazing figures like Laverne Cox, Janet Mock, Ellen Page and many others representing the celebrity LGBTQ+ community is huge. No offense intended to Laverne, Janet or Ellen, but Harry Styles' fame surpasses all of theirs. He is an international phenomenon. I lack the words to describe how vastly influential he is upon global society. So, now, I finally reach my point: if Harry Styles can shrug and say that female is not a trait he finds important in a partner, then what else can happen? In other words, if Harry Styles can be queer, anyone can be queer. The floodgates have sprung open. The LGBTQ+ community has taken an enormous step forward with those three little words.
On behalf of myself and at least four other people I've spoken to about this, I want to thank you, Harry, for your bravery. What you have done is so inexplicably amazing, not only as Harry Styles, but as an individual human being. For what it's worth, I am so proud of you.
Hela artikeln kan ni läsa här:
Typical Tumblr
Puss o Kram
Lina Lilja
Feeling better
Imorse väckte Mio mig vid strax efter sju och tvingade mig gå ut med honom. Det händer väldigt sällan - han är normalt en riktig sjusovare - och mycket riktigt var han fruktansvärt dålig i magen. Väl tillbaka inne kröp vi ner i sängen igen och låg riktigt, riktigt nära och gosade. Han somnade om på en gång medan jag låg och bläddrade lite på telefonen, men efter en liten stund somnade även jag om och sov ett par timmar till. Vaknade med MASSA ångest och ville bara iväg och göra någonting, men andades lite, käkade frukost, och myste lite till. En långpromis med Mio på eftermiddagen med Hannah och Amanda i öronen gjorde att jag mådde MYCKET bättre, och jag har till och med känt mig hungrig på eftermiddagen kvällen och ätit inte mindre än TVÅ tillagade måltider idag! Nu kikar jag på Så Ska Det Låta och sen ska jag sova. Imorgon väntar en ny vecka med jobb och andra spännande saker!
This is so fucking true and so me I don't even know where to start....
Puss o Kram
Lina Lilja
It is what it is
Well.... Something's bothering me, and I'm not really sure what it is. Det har hållit på några veckor nu, och verkar bara stegra. Känslan av att något är fel, något som stör mig, men jag kan inte riktigt sätta fingret på exakt vad det är. Jag tycks helt uppslukad av min egen hjärna större delen av tiden, vilket till och med börjat skrämma mig. Hur många tankar får det plats i ett huvud egentligen? Jag sover, men vaknar inte utvilad. Jag har inte ro att läsa, eller ens titta på en kort tv-serie.
Well, jag tänkte mest titta in och säga att jag lever och att jag... Mår. Insåg igår att jag inte riktigt ätit på ett tag, och jag vet att då har det gått långt och att det är dags att rycka tag i sig själv (stadie 1 - tröstäta, stadie 2 - inte hungrig, stadie 3 - kommer inte ens ihåg att jag inte har ätit). Så idag har jag i alla fall ätit. Och tvättat. Skulle städa också men... Kom inte så långt. Nu ska jag omsluta mig själv i ett långt, varmt härligt bad och umgås lite mer med alla tankar som fyller min hjärna. Återkommer om jag lyckas hitta något vettigt där bland dem.
Puss o Kram
Lina Lilja
Late night thoughts
I can't believe I'm not asleep yet... Anyways. Jag måste få reagera av mig lite innan jag somnar.
Jag vet inte om ni har hört talas om Leelah Alcorn. Hon var en amerikansk tonåring som tog livet av sig strax före nyår, på grund av att hennes föräldrar inte accepterade henne som tjej (hon var transperson och föddes alltså med penis). Som alltid i dessa sammanhang kändes det som att förlora en syster, trots att jag aldrig över huvud taget kommunicerat med Leelah, någonsin. Jag har funderat mycket på hennes död, tänkt fram och tillbaka på vad jag ska säga, tycka och tänka (mer än att det är totalt fucked up, hela situationen).
Jag vet inte vad det var med den här dagen, den här eftermiddagen, den här kvällen, men det kom som en käftsmäll. På riktigt. Jag antar att jag var extra mottaglig just idag, och efter flera olika livsöden som kom tillsammans i hjärnan så var det som att dammen brast. På riktigt har jag känt som att hjärtat gått itu ikväll. Ni vet när något slår en på ett sådant där sorgligt, jobbigt sätt så att man fysiskt känner hjärtat gå itu? Att det på riktigt gör ont i hjärtat liksom, fysiskt känner man smärtan.
Jag hatar att folk lägger sig i andras liv. Försöker styra något så basalt som vem man är och vem man blir kär i. Jag hatar heteronormen, CIS normen, ALLA normer. Jag hatar att det över huvud taget FINNS en term som kallas beard (if you don't know what it is: Urban Dictionary). Jag hatar att folk ska behöva hålla saker och ting hemliga för att de är rädda att om folk visste vem de var skulle deras karriär gå åt skogen, trots att Sam Smith, Robbie Rogers m.fl. är tydliga exempel på att så inte alls är fallet.
Jag hatar att hela liv förstörs på grund av att man inte får/vågar/kan vara den man är!
Det gör mig fysiskt illamående när jag tänker på vad folk utsätter andra för. Managers, tränare, föräldrar. Det gör mig illamående när jag tänker på hur många liv som förstörts. Det gör mig illamående att typ 50%(!!!!) av alla transpersoner försöker ta livet av sig. All homofobi, transfobi, diskriminering och HAT som finns i världen gör mig illamående.
Jag har sett så många människor, både i min närhet och på distans, på riktigt brytas ner på grund av alla förväntningar som finns på dem och vem de är och bör vara. Brytas ner. På grund av oskrivna regler. På grund av normer. På grund av ord som en gång yttrats av någon de ser upp till, någon som de vill ska gilla dem. All skam som sätts på alla fina stackars människor som är så vackra. Skam är verkligen något som kan bryta ner en. Skam skapas av att hålla något hemligt. Skam skapas av manipulation.
Jag säger inte att jag är ett genious, jag säger inte att jag inte har dåliga dagar då jag hatar mig själv och önskar att livet var lättare, jag säger inte att jag inte har dagar då jag önskar att jag kunde bli någon alla älskade, men jag vet svaret på denna.
Den dan jag slutade bry mig om vad fan folk tycker om mig är den lyckligaste dagen i mitt liv. Den dagen började jag leva mitt liv fullt ut som mig själv, och sen den dagen har fler och fler människor som faktiskt älskar mig för den jag är börjat visa sig. Och vet ni? Det är så fasansfullt mycket bättre att bli älskad för den man är, än älskad för något man inte är. Det är till och med fasansfullt mycket bättre att bli hatad för den man är än älskad för den man inte är. Jag lovar.
För med 7 biljoner människor på den här jorden så är du helt unik, men du är aldrig ensam. Det kommer alltid finnas någon där ute som känner som dig och vet hur det är att vara som dig. Det är därför internet är så galet fantastiskt! För dessa personer kanske inte sitter i samma skola eller samma stad som dig, men med internet kan man nå dem alla, oavsett var i världen de befinner sig!
Bortsett från att börja vara mig själv, oavsett vad alla andra tycker och tänker om det hela, så är det bästa jag någonsin gjort att tillåta mig själv känna och tänka wtf it is. Att ta allt som det kommer. Ena dagen älskar jag choklad, nästa dag vill jag kräkas på choklad - OCH DET ÄR FUCKING OKEJ! Det är fucking okej att skita i den fyrkantiga jävla världen vi lever i och ta varje känsla som den kommer. Blir jag kär så blir jag kär, och det spelar ingen fucking roll vad den personen har för ålder, kön, religion, etc. Är det så så är det så! Fine att det är enkelt att katogorisera världen och stoppa alla i olika små fack för att hålla koll på dem, och lika enkelt och skönt är det att placera in sig själv någonstans, att känna att man vet vem man är och var man hör hemma. Men försök någon gång låta den dagen komma då du inte skräms av att du inte passar in i något fack, utan omfamna det. Njut av det faktum att du attraheras av någon, även om det är en person som är "fel" för dig på grund av att det inte är en sådan person du "borde" falla för eftersom att du är x/y/z.
"Just remember you are not alone in the aftermath" som det för alltid står på min rygg. Det kommer alltid att finnas folk här för att rädda dig, ta hand om dig, omfamna dig. Tillåt dig själv att vara dig själv, våga tillåta världen att se den vackra människa som Gud (or whoever you believe in) har skapat, och du kommer finna allt du söker. Vi finns här för dig. Vi finns här för att hålla din hand när du inte är redo, vi finns här för att fånga dig när du faller, vi finns här för att hoppa med dig, vi finns här för dig att torka dina tårar. Vi finns här, alltid. Jag lovar.
Jag lovar att vi finns här för dig, om du bara lovar att vägra låta världen förstöra dig. I've seen it too many times, and it breaks my heart every fucking time.
Godnatt.
Puss o Kram
Lina Lilja
Slut på lovet
Jahapp. Imorgon bär det av hem till Stockholm igen och på onsdag är det dags att pallra sig iväg till jobbet igen. Jag trodde det här lovet skulle bli tiden då jag lyckades lista ut vad jag vill göra i mitt liv, och lägga upp en plan för 2015 - men istället har jag bara sovit, sovit och sovit. Jag har knappt orkat träffa någon eller göra något över huvudtaget. Det har onekligen varit en galen höst, eller egentligen har det varit galet sedan jag kom hem från USA vilket nu är över 1,5 år sedan, så att vila ikapp mig var onekligen vad jag behövde.
Så nu är det dags att återgå till vardagen och jag känner mig nästan lika clueless kring livet som jag gjorde när jag for hit för två veckor sedan. Den här våren blir det jobb, jobb, jobb. Och jag blir nog kvar i Stockholm även till hösten. Jag vill verkligen jobba upp en PT-karriär här. Music/Sports Management-utbildningen får vänta lite. Jag vill fortfarande gå den, men 2015 är nog inte året för det. Jag har så mycket åldersångest hela tiden, det är nog dags att jag lugnar ner mig lite, andas och inser att jag (förhoppningsvis) har många år på mig att uppfylla mina drömmar och att om jag har gjort allt by the time jag är 30, vad ska jag göra sen dårå?
So anyways.... Back to life. Ikväll ska jag njuta av mina sista lediga timmar, läsa och sticka och se på hockey. Hörs!
Puss o Kram
Lina Lilja
