De finns överallt!
De finns överallt, de lever mitt i bland oss. Det kan vara din kompis, din lagkamrat, din kusin, din bror eller syster, din farmor, din lärare, det kan vara vem som helst! Det är något jag idag har fått lära mig den hårda vägen. Självklart är det Sverigedemokrater jag pratar om.
Såg i förmiddags att vi fått ett reklamblad av SD. Inget konstigt egentligen, det bara ramlar in sånt just nu. Grejen är at på baksidan fanns information om SDU och en bild på en tjej som är medlem där. En tjej jag känner. Jag kan inte kalla henne en nära vän eller kompis, men det är en människa som jag spenderade tid med regelbundet hela våren, en människa jag stöter på emellanåt, en människa som tillhör samma vänskapskrets och som går i samma klass som några av mina bästa vänner.
Först blev jag chockad. Skrattade lite smått åt det. Det tog en liten stund innan det sjönk in, sedan kom det. Jag blev inte arg, ledsen, upprörd eller irriterad. Jag blev rädd. På riktigt, jag har aldrig känt så förut. Jag blev på riktigt livrädd.
Jag kan ju inte direkt påstå att jag är en människa som passar in på den sverigedemokratiska normen. Stallet har alltid varit en fristad för mig, och även om det lite smått har börjat ändras på senaste tiden så har det ändå varit en plats av trygghet - fram tills idag.
Nu några timmar senare känns det lite bättre, men inte bra. Det slog verkligen ner som en bomb hos mig, jag har aldrig tänkt mig det hela på det sättet förut. Jag stöter ofta på Sverigedemokrater, Nationaldemokrater, Folkfrontare och Nordisk Ungdom för att nämna några. Men, då alltid som rollen av Centerpartist, tillsammans med andra i samma sits. Här är jag ensam och utelämnad.
Jag vet inte hur jag ska förklara det så att ni förstår, och ja, jag har väl varit lite naiv kanske när jag alltid hållit det på något sorts avstånd. Men det blev en chock för mig, och obehaget vill inte riktigt försvinna. Snälla, rösta inte in dessa i riksdagen!
Puss o Kram
Lina Lilja
