Försöker förstå

Jag vet att man ska försöka förstå andra. När man diskuterar, debatterar, alltid försöka sätta sig in, förstå, hålla det sakligt. För när man förstår hur motståndarna tänker, när man satt sig in i deras situation, och när man fortfarande är lika säker på sin sak, det är då man kan övertyga. Övertyga motståndarna, och eventuella väljare. Det är då man får argument som håller, och det är då folk försöker lyssna. När man förstår hur de tänker, även om man inte håller med, det är då man själv förstår. Förstår varför man tänker som man gör, förstår hur det man tänker går ihop med ens grundprinciper.

Jag vet att man ska trycka ner ilskan i halsen, låta tårarna få bränna bakom ögonlocken och att man ska svälja rädslan. Jag vet att man ska sudda ut vi och dem känslan, få alla att känna sig som en del, som en viktig del. Men ibland är det svårt. Ilskan vill inte hålla sig kvar i kroppen, tårarna sprutar och rädslan gör en till ett asplöv. Hur mycket man än vill förstå så går det inte. Vill sätta sig in, försöker tänka till, försöker förstå. Hur många hemsidor man än besöker, hur mycket information man än läser, så kan går det inte att förstå. Så känner jag när jag läser artiklar som denna;


När det rör mänskliga rättigheter, när det handlar om att alla människor ska ha lika värde, när det handlar om att alla människor ska ha samma frihet och samma möjligheter, då kan jag inte förstå människor som försöker jobba emot det. Försöker förstå, försöker hålla det sakligt. Det går inte. Ilskan bubblar upp och rädslan tar över. Rädslan över vart samhället tar oss.

Sverige har kommit långt, väldigt långt, när det handlar om att behandla människor lika, oavsett kön, läggning, hudfärg, ursprung och ålder. Men än är det långt kvar att gå, alldeles för långt. I samma tidning (dagens Gävle Dagblad) läser jag en text om vad Sverige tycker om homosexuella och bilda familj. 37% av Sveriges befolkning är emot att homosexuella får bilda familj. Småland har den högsta andelen negativt inställda, medans Stockholm (inte helt oväntat) är mest postitivt inställt till detta, även om det även där är skrämande många som tycker att homosexuella inte ska få skaffa barn (34%). Skribenten avslutar texten med meningen;

Hellre en dålig heteromorsa än en bra homopappa - eller?

Tydligen verkar det så.

Och folk säger att Pridefestivalen inte behövs längre, att HBT-personer är som vem som helst, att ingen bryr sig längre. Ändå är det många som är emot samkönatäktenskap och att homosexuella ska få skaffa barn och familj. Emot att homosexuella ska få leva ett vanligt svenssonliv, få bilda familj, och leva som vem som helst. Påstå att bibeln säger att det är fel funkar inte.


Bibeln säger också att ha sexuellt umgänge med en nära släkting, ligga med en kvinna som har mens, äta en blodig köttbit eller utföra något arbete på försoningsdagen är synder. Och att förbanna sina föräldrar, göra sig skyldig till otrohet, syssla med spådomar eller ha sexuellt umgänge med sin svärdotter eller svärmor skall enlig lagen straffas med döden, varför följer vi inte dessa ord? För att inte tala om alla andra saker bibeln säger som vi inte följer.

I november 2008 kunde man lyssna på nyheterna och höra reportern säga att Barack Obama vann presidentvalet och i samma andetag även säga att Kalifornien röstade emot lagen om samkönat äktenskap. Vinst för en minoritet, förlust för en annan. Försöker förstå hur man kan tillhöra en minoritet och begränsa en annans frihet.

Läser bibeln, tänker, vill förstå, försöker förstå. Går inte, funkar inte. Kan inte förstå.

Jag är troende kristen - och jag vill väldigt gärna gifta mig. Då skulle jag vara lycklig, och jag tror Gud vill se mig lycklig.

Puss o Kram
Lina Lilja

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0