Lina Lilja

Ingen har väl missat fallet "Linnea" och "Oskar" som programmet Uppdrag granskning luskade fram och sände förra veckan. Om jag ska dra storyn kortfattat så var det så att "Linnea" var 14 år gammal när hon blev indragen på skolans toalett och våldtagen av en äldre kille, "Oskar". "Oskar" erkänner våldtäkten och blir dömd, senare även för ytterliggare en våldtäkt. Trots detta så är det "Linnea" som blir "the bad guy" och som blir hotad, mobbad, utfryst och som får flytta från skolan och byn, ner till Stockholm. Hela samhället, både yngre och äldre, till och med prästen!, står på pojkens sida, den dömdes sida. Läs mer om det här;
http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/massiv-respons-pa-uppdrag-granskning-reportage-fran-ornskoldsvik-1.1067704 

Det här är en sjuk historia, en historia som går emot samhällets alla principer, men som trots det bevisar hur dagens samhälle ser ut under ytan, och det är också det som min politik utgår ifrån, det är det budskapet jag vill få fram, och det är det jag vill ändra på. Jag vill ha ett samhälle där kärlek är nyckelordet, där man ska få vara sig själv, och inte vara rädd för att vara den man är.

På samma sätt så vill jag ha ett samhälle där man kan lita på polisen och på rättsystemet. Jag vill ha ett samhälle där den utsatte, offret, får hjälp och stöd av hela samhället. Med detta menar jag inte att man ska förakta den dömde, man måste vara förlåtande, och ge stöd även till denne, men den är fortfarande dömd för ett brott.

Låter det flummigt? Kanske. Men kort och gott så vill jag ha ett samhälle som bygger på den egna individen, och oavsett vad man har gjort eller blivit utsatt för så ska man få stödet man behöver. För det finns ett ord som bryter ner en, det finns en sak som kommer att bryta ner vilken människa man än pekar på, vem som än blir utsatt för det. Det är plågsamt, det är fruktansvärt och ingen vill vara med om det.

Ensamhet.

Puss o Kram
Lina Lilja