Lina Lilja

Vi har haft BIG-dag idag. Det var spännande, minst sagt. Min lärare, som jag förövrigt kommer hänga ut lite i det här inlägget (sorry!), är... jag vet inte riktigt hur jag ska säga det. Han är så rädd att säga fel, plus att han är en aning virrig trots att han inte ens fyllt 30 än (God knows hur han kommer vara när han närmar sig 80! Hoppas jag inte känner honom då....). Vi började med att se filmen Prinsessan. Vet inte om ni sett den förut, jag har själv inte gjort det och jag tyckte personligen den var ganska bra. Handlar om en ganska kraftig tjej som går på gymnasiet och har drömmar om att bli skådespelare. En dokumentärfilmare får tag i henne och börjar göra en film om Maja som huvudrollen heter.



Tyvärr funkar inte filmen som den ska riktigt, så efter halva lägger den av och vi får inte igång den igen. Detta gör att vi i grupper ska skapa egna slut, men några har sett filmen innan och ger oss små hintar, bland annat att en av rollerna som åker till Stockholm för att hälsa på sin "bror" i själva verket är bög och hälsar på sin pojkvän. Eftersom vi inte minns vad han heter så kallar vi honom för "bögen" när vi pratar, varpå våran lärare staplar sig fram på något konstigt sätt;



"Kan man kalla någon bög?" Svar ja!?
"Nä, det får man inte" fortsätter han "Det är ett skällsord. Fast det är ju inget fel med att vara bög, men man får inte springa runt och kalla folk bög." Jag tar till orda och frågar vad fasen han dillar om nu? Har många bögkompisar och de har inga problem med att man kallar dem bög, för det är ju vad de är! Snarare tvärt om så gillar de att överdriva med ett "Jag är bara en fjolla" eller något i den stilen, med en stor skopa skämt.
Men nej, han fortsatte ytterliggare ett tag i samma stil med;
"Ja, är det okej att man kallar någon bög så får man ju göra det. Men det kan ju vara kränkande, känner man inte personen får man inte kalla den bög, men det är ju inget fel på att vara bög."
Jag tar återigen till orda och frågar vad fasen man ska kalla dem då!? En kompis svarar "Homosexuell?" men sedan tar idrottsläraren vid och räddar situationen lite grann, tack gud för det, annars hade det kunnat bli riktigt jobbigt...



Asså, jag förstår ju vad han vill säga och vart han vill komma, men jag fattar inte varför vissa saker ska vara så svåra att prata om, på riktigt? Att prata om minoriteter är något som är sjukt svårt för många i dagens Sverige. Om det så handlar om invandrare, mörkhyade eller HBT-personer. Man får inte säga blatte eller bög, för det är skällsord, samma sak med neger. Ändå är de som använder dessa ord oftast just sådana personer. "En blatte som jag" osv., och skämtar om det! De tycker inte att det är farligt egentligen, bara det att många har använt orden som skällsord, så nu får man inte använda orden längre. Den onda sidan vann helt enkelt.

Alltid när det pratas om sådant i skolan så blir lärarna så vaksamma, så rädda för att säga fel. När jag gick i åttan kom det två tjejer till våran klass, en från RFSU och en från RFSL. Detta var i samband med kampanjen "Alla olika, Alla lika". De pratade på ett avslappnat sätt och allt var så mycket lättare att diskutera, detta var även innan jag hade så många kompisar som öppet var HBT-personer. Nu efter USA-resan, ett halvår på Vasaskolan i Gävle samt en tid i CUF så är den kompisgruppen aaaaaaningen större... (Hade en kompis som i skolan idag sa att hon alltid velat ha en bögkompis varpå jag svarade att jag kunde dela med mig lite av mina... ;))

Nä, tycker det är synd att det alltid ska sättas upp en barriär när sådana ämnen ska diskuteras, det är inte så farligt egentligen. Promise!