Lina Lilja

EMD. ErikMattiasDanny. Jag hade höga förväntningar på trion, men jag fattade inte hur mycket jag faktiskt skulle tycka om dem. Det var magiskt. Från sekunden då Erik sätter sig vid flygeln, tills lamporna tänds, jag var fast. Det var alldeles, alldeles.... Underbart!



Ganska tidigt körde de min favorit, There's A Place For Us, en låt som betyder så mycket för mig! Och jag kände hur mina ögon fylldes av tårar. Det var så vackert!



Så mycket kärlek som det var på den scenen, så mycket kärlek har jag inte sett och upplevt sedan konserten med Mr. Lambert i november. Låtarna var grymma, killarna var snygga, kärleksfulla och så spontana! Det blev inslag av lite spontandans här och där, allt kändes väldigt enkelt och ändå så bra!



Under låten Am I All Alone kom texten upp bakom dem, ord för ord. Det var så vackert! Alla visade de också att de inte bara är charmiga med bra röster, utan att de kan spela instrument också. Danny på gitarr, Mattias både på bas och piano, och Erik på piano. De fick alla köra varsin låt solo med de andra körandes i bakgrunden. Under Mattias låt stod Danny och Erik en bit bakom och körade, lite "off spotlight" och Danny passade på att ta en slurk vatten, en handduk och chatta lite med mannen på keyboard, när han helt plötsligt inser att "Shiet, jag ska köra nu!" så han tar ett jätteskutt tillbaka till micken för att fylla in, fortfarande med handduken i handen. Otroligt gulligt, haha!



När de skulle sjunga What Is Love konstaterar de att de inte vet vad kärlek är, att det är den stora frågan alla ställer sig, och Danny vänder sig sedan mot publiken och frågar "Vet ni vad kärlek är?". Större delen sitter knäpptysta, några få mumlar "Näää..." och två tonårstjejer SKRIKER "Ja! DU är kärlek Danny!!". Danny får ett jättegulligt leende på läpparna och säger "Jaa, tack, hehe! Ja, då behöver vi väl inte köra den här låten då, om ni vet vad kärlek är!" reser sig upp, fast näää, de kör den så klart ändå! Men übergulligt var det i alla fall!



Vissa stunder satt de ner på varsin pall, andra stunder dansade de omkring som galna på scenen. EMD bjöd verkligen på allt mellan himmel och jord! Och det kändes verkligen som jag var i himlen, eller i en dröm, och deras scendekorationer hjälpte till mycket också! Ni vet i otecknade barnprogram när någon tänker/drömmer och det är lite sådär mysigt vitt runt kanten, som ett moln typ, så kändes det. Det var verkligen magiskt!



Och något som de borde ha medalj för att ha lyckats med var att få igång publiken. Gå på konsert i Jante-Gävle ska man passa sig för, för det finns ingenstans i detta avlånga land som publiken är så tråkig! Men inte igår. Det började lite trögt, men EMD lyckades, de taggade alla tjejer, tanter, kvinnor och de få män och pojkar som var där inne så mycket att till extranumrerna In The Club och Baby Goodbye stod hela publiken på ca. 500 pers upp och spontandansade. Självklart stående ovationer!



I Gefle Dagblad fick herrarna en fyra (av sex) och det var tydligt att recensenten var otroligt positivt överraskad, men med kommentaren att grabbarna är bättre än låtarna de sjunger och att de borde börja göra fler egna låtar. Här hittar ni hela recensionen;
http://gd.se/noje/musik/1.2933667-tight-och-kompetent-med-e-m-d-



Tyvärr fick jag inte chansen att möta grabbarna (vilket några kompisar dock gjort då de var där låååångt innan konserten började) men det gör inte så mycket, jag var mer än nöjd när jag klev ut därifrån ändå. Kärleken och lyckan sprudlade både i konserthuset, på scen och inom mig. EMD är så mycket bättre än vad folk tror. Har ni inte sett konsertturnén de är ute på nu än, gör det! Ni kommer inte att ångra er!

Konserten slutade där allt började, med All For Love. Och det var tydligt, kärleken finns verkligen mellan grabbarna, och även till deras fans. Kärlek<3

Puss o Kram
Lina Lilja