Lina Lilja

Har tyvärr inte hunnit lyssna speciellt mycket på nya radiokanalen Radio1 vilket jag skäms lite för, speciellt eftersom Fredrick Federley (C) har sin egen show varje tisdag, men jaja... Fick i alla fall höra att Cissi Wallin och Cimon Lundberg skulle prata om svenskar i Hollywood idag klockan tre, så jag tänkte att perfekt! Jag sätter mig och pluggar och lyssnar på dem samtidigt! Jo tjena, som att det hände... Nej tvärt om så satt jag och höll inte med om ett ord av vad som sas, och alla ni som känner mig vet att håller jag inte med så finns det ingen chans i världen att jag sitter och håller tyst om det ;) Så tja, twittrade lite om det och till slut så fann jag ingen annan utväg än att ringa in och uttrycka min åsikt, men nä, jag är fortfarande inte nöjd, så det får bli lite bloggande om det också, haha!



Först och främst, varför Hollywood? Varför USA? Jag har alltid drömt om USA och det var också därför jag åkte dit som utbytesstudent för snart två år sedan (shit vad tiden går!), för att få in en fot, för att få uppleva landet. I lilla landet lagom, aka Sverige, finns en oskriven regel, kallad jantelagen. Den finns inte i USA och det är den största anledningen till varför jag älskar landet. Samtidigt som jag vet att väldigt många fler än jag drömmer om ett liv i Hollywood/USA så är det lite fult att ha det som mål, eller att faktiskt åka dit för att söka lyckan. För i lilla landet lagom så ska man nöja sig med det man har. Man får inte sticka ut i mängden, man får inte arbeta sig mot toppen, man får inte ha höga mål och drömmar, för i lilla landet lagom ska man ha villa, vovve och volvo...



Varför anses detta så fult då? Jo, kom vi fram till, avundsjuka. Tänker inte gå in på detta ämne då detta inlägg i så fall kommer bli typ sjuttonmiljoner sidor, MEN SNÄLLA!!! Nog för att jag är nittitalist, nog för att jag har hela livet framför mig och nog för att jag är optimistisk som fan, men allt går bara man vill tillräckligt mycket! Vill man leva som Maria Montazami, Anna Anka eller Sofi Fahrman - ja men gör det då! Jag tänker inte hindra dig och ingen annan kommer kunna hindra dig heller! Vill du dit så tar du dig dit, punkt och slut, moving on.



Man vs. Woman. När det gäller svenskar i Hollywood så är det väldigt mansdominerat. Vi har hela släkten Skarsgård till exempel som bara de slår kvinnorna med hästlängder. Innebär detta att det är svårare för män att ta sig till Hollywood? Nej, tvärt om anser jag! Som kvinna har man det MYCKET lättare att ta sig till Hollywood! Stora bröst och blond så kommer du dit utan att ens tänka, har du inte det så behöver du bara spela lite på din snygghet så kommer du in på ett bananskal. Dock ses även detta som lite fult och det är inte heller alla som vill skapa en karriär på sin snygghet, but that's fine! Men du får du jobba häcken av dig, som männen får göra från början, men någonstans där skär det sig. Det är något med kvinnor som gör att de hellre sätter sig ner och skyller allt på männen om de inte får allt serverat på guldfat (likt Gudrun Schyman och F!). Ja, jag är väldigt antifeministisk, och det har jag pratat om innan, men det är något med kvinnor (i alla fall i Sverige) som gör att de gör så. Ett exempel på en kvinna som INTE spelat på sin skönhet, sitt kön eller något i den stilen, utan som har slitet som ett djur för att lyckas är Robyn. Hon är visserligen inte skådespelare, men det kvittar. Nog att hon föddes in i kändisskapet, men hon hade aldrig blivit så stor som hon är nu om hon inte betett sig som en riktigt karl (ja, jag sa precis det där) och kämpat sig upp till toppen!



Så, summa sumarum. Allt går bara man vill och folk måste sluta lägga sig i hur andra lever sitt liv! Lyssna inte på folk som säger att du inte får, vågar eller kan (hört den om den döva grodan?). Alla kan, frågan är bara om du vill ;)



Puss o Kram
Lina Lilja