Mitt Fredagsäventyr

Oj, oj, oj!!! Gårdagen blev lång och spännande, minst sagt! Jag hade kunnat, i äkta kvällstidnings-anda, kunnat kalla det "Helvetesresan" eller något annat kul, men eftersom Röhlander hjärntvättat mig ser jag det som ett äventyr istället!



Jag var länge tveksam till att jag över huvudtaget skulle ta mig ner till Stockholm med tanke på både sjukdom och tågkaos, men eftersom jag mådde ganska bra och jag, efter kontakt med SJ på twitter och koll på hemsidan, fick reda på att mina tåg skulle gå precis som planerat utan några förseningar efter torsdagens kaos, så jag beslutade mig för att åka. Resan ner gick alldeles utmärkt, var till och med tidig till Stockholm där jag mötte Hanna och vi tog en promenad till Gamla Stan och RO. Där mötte jag en del andra CUF'are och vi hade vårat möte som gick bra, när vi var klara var det massa FS'are där (de har möte i helgen) och det var jättekul att träffa dem igen!

Gick mot stationen, började nu känna mig lite dålig, hade trots allt ansträngt mig ganska mycket, men jag skulle ju snart vara hemma så det var ingen fara tänkte jag! Mötte fler FS'are på väg till tåget, åh vad jag längtar till stämman och att få träffa alla igen!! Jaja, keep going. Inget krångel so far, satte mig på tåget allt var frid och fröjd (bortsett från att jag spydde, annan story) tills jag insåg att klockan tickade förbi 17.15 som var utsatt avgångstid. Jahapp....



Blev lite kaos, tog ett tag innan vi fick besked, men när vi väntat en dryg timma fick vi reda på att vi skulle ta oss via Solna, Ulriksdal, Märsta och Uppsala hem till Gävle. Okej, det var väl bara att gå med strömmen då! Tunnelbana till Solna med skrikande ungar, mitt i rusningstrafik och en hel hög med folk som skulle samma väg som jag. Väl i Solna skulle alla upp till bussar som gick skytteltrafik till Ulriksdal, så den enda rulltrappan som gick uppåt var knökfull. I mitten var det en rulltrappa som stod stilla och två tjejer bestämmer sig för att springa upp för den, och utan att tänka mig för hakar jag på. Ni som någonsin åkt tunnelbana i Stockholm vet att dessa rulltrappor inte bara är sjukt branta utan också väldigt långa, så jag var aningens död när jag kom upp (notera även att jag hade feber, huvudvärk och det lilla jag ätit under dagen hade jag just spytt upp). Fick stanna till utanför eftersom jag trodde jag skulle spy igen, men klarade mig och hittade en buss som tog mig och massa andra till Ulriksdal.



Väl där kom pendeln på en gång, så vi knökade oss in och SJÄLVKLART blev jag stående bredvid en barnvagn med skrikande ungar, igen. Kom tillslut fram till Märsta där det stod ett väntande tåg som tog oss till Uppsala, med väldigt trevlig personal måste jag säga! :)

I Uppsala blev det för första gången lite väntande. Alla sa olika om vad det skulle komma för tåg och när, men att det inom en halvtimma skulle gå ett tåg mot Gävle fick jag och mina cirkus trettio medresenärer reda på i alla fall. Helt plötsligt fick vi höra i högtalarna spårändring på tåget till Gävle, så vi alla sprang genom hela centralen bort till andra änden och när vi kommer fram ropar de återigen ut spårändring på vårat tåg - till spåret där vi var på från början. Så det blev djup suck och en del spridda skratt när vi vände, och sprang ner för trapporna, genom hela centralen och upp för trapporna igen. (Tror by the way jag sprang förbi en skrattande Lasse Åberg någonstans i detta kaos, not sure tho, hade lite annat att tänka på än att stanna och kolla om det var han ;))

Tillslut kom vi i alla fall på ett tåg mot Gävle, som inte alls var ett X2000 som det stått på info-tavlorna, utan ett Upptåg som skulle stanna på varenda jävla byhåla som finns mellan Uppsala och Gävle, vilket gjorde att denna resa tog en dryg timma. På stationen i Gävle väntade morsan och hon tog mig hemåt, på vägen hem spydde jag igen. När jag äntligen kom hem var klockan ca 22.20, hela fredagskvällen hade spenderats med SJ och jag hade varit kissnödig och hungrig sedan jag befann mig i Stockholm. Det blev toa, huvudvärkstablett, mat och sedan däckade jag i pappas säng där jag sov tills jag vaknade imorse. Ett äventyr med andra ord!!



Det jag noterade igår var just att under hela detta kaoset, under alla dessa timmar, så tappade jag inte humöret en enda gång! Och då pratar vi om en som brukade vara en bitch och störa sig på minsta lilla! Istället var jag glad över att det gick så smidigt ändå, och att jag tog mig hemåt i alla fall! Och att jag fått kramas lite med CUF'are! Inget gnäll om att nu borde jag varit hemma eller något i den stilen! Snacka om att alla dessa Mentala Styrketränarna lyckats brainwasha mig ;)



När jag vaknade imorse sken solen och fåglarna kvittrade! Kalendern är tom så idag ska jag bara ta det lugnt och andas. En skön och bra dag ska jag ha! :)

Hörs!

Puss o Kram
Lina Lilja

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0