No Tears for Queers

Det var med sorg i hjärtat jag igår återlämnade boken "No Tears for Queers" av Johan Hilton. Efter tre månader i min bokhylla tillät biblan inte fler omlån. Det var egentligen en ren slump att jag lånade boken. Jag har tagit fram den ur hyllan många gånger men stoppat tillbaka den lika fort eftersom jag inte tyckt den ser specielllt intressant ut, jag läste aldrig baksidan. Men en dag strosade jag runt på biblioteket i väntan på bussen eller något i den stilen, hittade boken och läste för första gången baksidan. Jag var fast, innan jag ens öppnat den.



Så fort jag kunde började jag läsa den. Sida efter sida plöjde jag med blandade känslor. Allt från illamående, rädsla, obehag till rena tårar. Ibland fick jag till och med slå ihop boken och lägga ifrån mig den för att smälta det jag läst innan jag återigen kunde ta upp den och läsa vidare. Den var hemsk, fruktansvärd, men ack så bra!



Jag vet inte mycket om Johan Hilton, men efter denna bok så vet jag inte bara att jag älskar honom, men att han måste vara en oerhört stark man. För mig var det en jättejobbig berg-o-dalbana av känslor bara av att läsa boken, att skriva boken, göra alla intervjuer och forskningar som behövdes, jag hade aldrig klarat av det. Ska livet behöva vara så här? Är livet verkligen så här? Svar nej, livet borde inte vara så här, men ja, för ganska många människor är det en vardag.



Boken blev även dramatiserad och turnerade med Riksteatern runt om i Sverige hösten 2009 till våren 2010. Eftersom jag var så seg med att läsa boken så fick jag aldrig se den, något jag samtidigt är ganska glad över. Jag klarade knappt av boken, hur skulle jag då överleva en pjäs?



Det var denna bok jag baserade hela mitt samhällsarbete om hatbrott som jag gjorde i höstas. Ett arbete som jag är glad att jag fick chansen att göra eftersom det var en naturlig vidareutveckling efter alla tankar jag hade efter att ha läst boken. Jag ska inte tjata mer om detta nu utan säger bara en sak;

LÄS!!!!!!!!!



Puss o Kram
Lina Lilja

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0