Power of the Word
Att jag är duktig på att skriva, det vet jag. Det har jag alltid varit. Men trots det så kan jag öppna ett gammalt dokument och förvånas över HUR bra jag faktiskt är! Jag ser fram emot att få en dag få släppa min första roman, tills dess får ni nöja er med insändaren jag skrev efter valet i september och som jag fick mycket bra feedback på, både från bekanta och okända människor.
Jag blir så arg, rent utsagt förbannad! Jag besökte manifestationen på Rådhustorget i tisdags för att visa mitt stöd, men istället för att känna en stark gemenskap så kände jag bara ilska. Jag känner ilska över att man drar upp blockpolitiken, över att man gnäller på Reinfeldt och regeringen, påstår att de är skyldiga till vad som hänt. Jag är arg över att RödGröna lägger över allt ansvar på Alliansen, och att Alliansen försöker skjuta tillbaka ansvaret på Miljöpartiet. ALLA är vi skyldiga och ALLA är vi ansvariga! Nu gäller det att glömma blockpolitiken och få folk att förstå att alla är lika mycket värda och att mångfald är vackert. Det gäller att inse att det inte är det faktum att det sitter 20 SD politiker i Riksdagen som är problemet, utan problemet är att mer än 5% av Sveriges röstberättigade satte dem där. Det är Sossarnas fel, för det är de som byggt upp Sverige, det är Regeringens fel för att de inte gjort mer dessa fyra år, det är alla de nuvarande riksdagspartiernas fel för att de hanterat situationen på fel sätt och nu inte vill ta ansvar. Det är ditt fel för att du inte röstade, för att du inte tog debatten, för att du inte försökte. Det är mitt fel för att jag inte försökte, för att jag inte kampanjade tillräckligt bra, för att jag underskattade SD och för att jag var naiv och trodde svenska folket såg värdet i alla individer. I söndags bröt vi ihop, men nu är det dags att bita ihop. Det är dags att sluta se tillbaka på allt som gått fel och istället titta framåt till allt som kan gå rätt. Det är dags att gå ihop och samarbeta – för Sveriges skull och alla dess invånare. Det här är inte slutet på valrörelsen 2010, det är början på valrörelsen 2014.
/Lina Landström, Partipolitisk Ungdomsförbundare
Puss o Kram
Lina Lilja
Jag blir så arg, rent utsagt förbannad! Jag besökte manifestationen på Rådhustorget i tisdags för att visa mitt stöd, men istället för att känna en stark gemenskap så kände jag bara ilska. Jag känner ilska över att man drar upp blockpolitiken, över att man gnäller på Reinfeldt och regeringen, påstår att de är skyldiga till vad som hänt. Jag är arg över att RödGröna lägger över allt ansvar på Alliansen, och att Alliansen försöker skjuta tillbaka ansvaret på Miljöpartiet. ALLA är vi skyldiga och ALLA är vi ansvariga! Nu gäller det att glömma blockpolitiken och få folk att förstå att alla är lika mycket värda och att mångfald är vackert. Det gäller att inse att det inte är det faktum att det sitter 20 SD politiker i Riksdagen som är problemet, utan problemet är att mer än 5% av Sveriges röstberättigade satte dem där. Det är Sossarnas fel, för det är de som byggt upp Sverige, det är Regeringens fel för att de inte gjort mer dessa fyra år, det är alla de nuvarande riksdagspartiernas fel för att de hanterat situationen på fel sätt och nu inte vill ta ansvar. Det är ditt fel för att du inte röstade, för att du inte tog debatten, för att du inte försökte. Det är mitt fel för att jag inte försökte, för att jag inte kampanjade tillräckligt bra, för att jag underskattade SD och för att jag var naiv och trodde svenska folket såg värdet i alla individer. I söndags bröt vi ihop, men nu är det dags att bita ihop. Det är dags att sluta se tillbaka på allt som gått fel och istället titta framåt till allt som kan gå rätt. Det är dags att gå ihop och samarbeta – för Sveriges skull och alla dess invånare. Det här är inte slutet på valrörelsen 2010, det är början på valrörelsen 2014.
/Lina Landström, Partipolitisk Ungdomsförbundare
Puss o Kram
Lina Lilja
Kommentarer
Trackback
