Lina Lilja

Satt igår och skrev ett LÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNGT inlägg om allt som hänt de senaste dagarna, klickar skicka och POFF - allt är borta! Finns inte i utkast, inte publicerat, ingenstans! Så nu ska jag försöka återberätta allt en andra gång så får vi hoppas att det fungerar bättre. För tro mig, SÅ mycket har hänt de senaste dagarna! Helt galet att jag bara varit här några dagar! 

 

I torsdags anlände jag tidigt till Arlanda tillsammans med mamma och två kompisar. Gick till incheckningsmaskinen som sa åt mig att kontakta personalen. När jag så gjorde visade det sig att någon annan blivit incheckad i mitt namn. Weird huh? Fick vänta ett tag innan allt blivit löst så jag kunde checka in. Då stod det redan på skärmarna att man skulle gå till gaten! Så istället för ett långt hejdå över en kaffe blev det några snabba kramar innan jag sprang mot sequrity. Planet hann jag med i alla fall, och resan över till Newark gick bra bortsett från en del åksjuka. Sov en del i början (när jag vaknade hade mina grannar både hunnit få lunchen OCH äta upp den!!!), sen spenderade jag tiden med att titta på första Sex and the City-filmen om och om igen. Vi hade nämligen egna skärmar, men kunde bara välja kanal där samma filmer och serier visades igen, och igen, och igen.... 

 

 

På Newark hade jag endast två timmar till nästa plan, så det blev till att springa genom tull och alltihopa! I första kön, när vi väntade på att få ta oss in i landet, sprang en kvinna runt med en supersöt hund som luktade på alla väskor för att kontrollera att ingen mat fördes in i landet. Såååå sött!!! In kom jag i alla fall, och tillslut stod jag på ett svettigt, vingligt tåg mot min gate. Då såg jag det - New York! Det var lite disigt, men trots allt kunde jag klart och tydligt skymta staden med Empire State Building och allt! Så otroligt häftigt att se allt med egna ögon, hoppas verkligen att jag får chansen att uppleva staden själv inom kort! 

 

På flyget mellan Newark och LAX träffade jag ett jättetrevligt par från Kalifornien som varit på semester i Skottland. Hann prata en del med dem, samt se två avsnitt av Friends på den betydligt bättre skärmen, innan jag somnade och sov i närmare sex timmar, HELA vägen till LA! I Los Angeles gick allt väldigt smidigt, fick vänta ett par timmar på bussen bara. När jag väl satt på bussen på väg mot Santa Barbara och jag kunde se ut över alla neonskyltar kände jag mig inte bortkommen, ensam och vilsen i ett stort främmande land, hundratals mil hemifrån. Nej jag kände mig hemma. Lycklig. Det kändes så himla bra i hjärtat, så som jag har saknat USA! Snart somnade jag dock, och sov hela vägen till Santa Barbara, en resa på två timmar. 

 

När jag kom till Santa Barbara mötte ägaren till lägenheten upp mig, samt min rumskompis. Vi körde hem och gick och la oss, klockan var då strax före elva. Trots att jag just sovit typ åtta timmar lyckades jag sova ett antal till innan jag vaknade vid fyra-tiden. När min rumskamrat väl vaknat tog vi en promenad till skolan för att utforska allt. Så sjukt vackert! Time to be jealous people!

 

 

 

 

Efter det fortsatte vi promenaden via stranden in mot downtown och lyckades hamna mitt i fiesta-paraden. Sjukt häftigt! Timmar av så otroligt vackra hästar, klänningar och framför allt massor med tradition! Utan tvekan var the Navy de som fick absolut flest applåder, verkigen coolt hur mycket respekt de har för sina militärer! Själv blev jag helt tårögd när det kom en vagn med en plasthäst utan ryttare på, men med en klänning, dragen av ett stort gäng hästar. Det fanns nämligen en kvinna som varit med i varje parad sedan starten 1924 men som gick bort förra året, 100 år gammal. Detta var första paraden utan henne så i hennes minne lade man hennes klänning på en häst utan ryttare. Så fint!

 

 

 

Så småningom hamnade vi på Subway för att käka lunch. Där träffade vi på två av mina svenska kompisar, superkul! Vi sprang runt på stan ett tag och utforskade samt gjorde ärenden. På kvällen köpte vi lite mat och satte oss i en park där de hade fiesta-uppvisning med massa spansk dans och musik. Vi gick och handlade mat och virrade oss därefter genom mörkret hem. En lång och spännande första dag!

 

Dag två gick vi raka vägen tillbaka till T-Mobile som vi varit på dagen innan. Detta för att avsluta allt med telefon och internet. Efter det blev det lite shopping (Victoria's Secret!!) och lunch på Starbucks. Vi bestämde träff på stranden med svenskarna, och sprang hem för att byta om innan. När vi kom hem upptäckte vi dock att vår sovrumsdörr blivit låst från insidan. Panik! Efter att i sisådär 30 minuter försökt få upp den gav vi upp och pallrade oss över till grannarna som visade sig vara en mycket trevlig liten mexikansk familj. Inom 1 minut hade pappan lyckats få upp låset och vi kunde byta om och springa mot stranden! Där spelade vi beachvollyboll och bara hängde - massa svenskar samt en dansk och en holländsk! 

 

 

På kvällen sprang vi hem och käkade, innan vi promenerade de ca 3 km till några av svenskarna. Där hängde vi hela kvällen och bara myste, innan vi mitt i natten promenerade samma 3 km hem igen. Helt GALET vad mycket vi har gått här alltså! Kom i säng vid midnatt den kvällen, ganska bra för att fortfarande vara jetlagd!

 

 

Igår morse vaknade jag först vid fyra, somnade om vid sju och sen sov vi till strax efter elva. Vi pallrade oss upp, käkade och gick sen till stranden är vi spenderade hela dagen. Läste, vilade, träffade folk och spelade vollyboll. Mys! På kvällen gick vi bara hem och tog det lugnt, åt nudlar till middag... Tänkte att jag skulle vara SÅ duktig och laga mat VARJE DAG när jag flyttade hemifrån! Jo tjena, dag tre och jag käkar redan nudlar....

 

 

Idag ska jag förbi skolan och skriva in mig, sen ska jag förbi banken och så har jag även bestämt träff med en amerikansk student. Kul att träffa något annat än svenskar liksom! Som sagt har väldigt mycket hänt på bara några få dagar, men vad jag hoppas ni förstår är i alla fall att jag har det jävligt bra här borta! Ni behöver inte vara oroliga och än saknar jag er inte ett dugg! 

 

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja