Those Are The Days To Remember

När Julia och Cimon var och föreläste för oss i maj pratade Julia om den mentala "sparar-knappen" man har. Man trycker på den när man vill minnas någonting, en stund i livet, för alltid. Igår var ett sånt där moment när jag använde mig av sparar-knappen.
 
Gårdagen var egentligen ganska mycket skit. Fruktansvärt mycket skit. Men sen blev det bowling och massor av skratt med ett gäng underbara människor. Och lite senare tårar och rödvin. Och tillslut somnade jag i famnen på två fina, fina människor, omringad av så mycket kärlek, med Skinny Love på repeat. Och när jag låg där insåg jag att det här, det här är det jag vill minnas om 70 år när jag sitter där på ålderdomshemmet. Så jag klickade på sparar-knappen, och jag vet att jag för alltid kommer att minnas den där natten. 
 
 
För egentligen, vad är det jag kommer att minnas om 70 år, och berätta för mina barnbarn? Är det alla timmar jag spenderade med att plugga, är det timmarna av oro inför framtiden, eller är det stunderna av så oerhört mycket kärlek tillsammans med människorna man älskar? Jag har inte varit hemma sen igår morse, har inte borstat tänderna sen dess heller, eller håret för den delen, och jag har bott i samma kläder i 32 timmar i sträck och... Ja, jag känner mig allmänt superäcklig helt enkelt - men vem fan bryr sig?!
 
 
All den rädsla och oro man lever med dagligen, herregud... När man är omringad av så fina människor och så mycket kärlek har man absolut ingenting att oroa sig för egentligen, men ibland kan det vara bra med en påminnelse om hur mycket man faktiskt är älskad. Från och med idag har jag det som en påminnelse som jag bär med mig dagligen, och jag behöver bara titta mig själv i spegeln varje gång jag tvivlar. 
 
 
Det kanske känns tufft nu, och det kanske känns lika tufft om ett år, men det kommer bli bra. Och med alla fina människor, fyllda av så mycket kärlek, som jag har i min närhet, utspridda över hela världen, så har jag egentligen ingenting att oroa mig för. Ingenting alls. 
 
 
Jag älskar er. 
 
Puss o Kram
Lina Lilja

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0