Lina Lilja

Vad är det som är så konstigt med det här då? Ingenting egentligen, så här har det sett ut i många år. Problemet uppstår när man börjar använda sig av genuspedagogik, och ordet hen, i förskolan och vid barnuppfostran. Folk har en tendens att tycka väldigt mycket om vad som är rätt och fel när det kommer till att uppfostra barn. Det kan jag också förstå, även jag tycker väldigt mycket i frågan. Jag tycker det är fel att sätta vapen i barns händer och jag tycker det är fel med barnarbete, men utöver detta är jag oerhört liberal i min syn på barnuppfostran. Varför? För att jag helt enkelt inte vet vad som är rätt och fel, och sanningen är att ingen vet, men än möjligtvis barnet själv.

Jag har en känsla av att de som tycker allra mest om barnuppfostran är de som är föräldrar själv. Det här kan jag verkligen inte förstå! Du behöver inte sätta ditt barn på den förskolan om du inte vill. Du behöver inte använda dig av genuspedagogik i din uppfostran av ditt barn om du inte vill. Men det är också så att vad den förskolan gör med de barnen kommer inte att påverka dig och dina barn. Enkelt va?

Varför är det så svårt att låta föräldrarna/vårdnadshavarna uppfostra sina barn så som de vill uppfostra dem? Så länge de inte går till direkt skada (så som vid misshandel eller liknande) finns det väl egentligen inget som är rätt eller fel?

Låt oss då titta på vad som händer med de här barnen, kontra de barn som inte blir uppväxta med genuspedagogiken. Barnen kommer själv att få bestämma vilken könsbestämning de vill ha, vilken färg på kläder de vill ha, vilket könsuttryck de vill ha, och så vidare, utan att någon vuxen i dess närhet ska komma in och säga att det är 'fel'. Vidare kommer det också att leda till att barnet själv kommer att ta reda på vem det blir kär i, istället för att samhället ska 'bestämma' att personen ska bli kär i det motsatta könet. Helt enkelt kommer barnet att slippa en jädra massa kris under tonåren.

Barnen som inte uppfostras med genuspedagogik kommer istället att 'tvingas' (mer eller mindre) in i en mall där tjejer ska ha rosa, leka med dockor och bli kära i killar, medan killar ska ha blått, leka med bilar och bli kära i tjejer. Jag säger inte att det är fel med tjejer som vill leva i en stereotypiskt tjejig roll, ej heller hos killarna, jag säger bara att det inte passar alla, och för dem de inte passar kommer det bli tufft. Istället för att vid tidig ålder ha fått utveckla en egen identitet kommer personen någon gång under puberteten upptäcka att den inte passar i mallen. Personen får då en tuff väg då den inte bara ska hitta sig själv, utan också försöka bli accepterad av vänner, familj och samhället. Konstigt att självmordsstatistiken bland dessa är så hög?

Ni medelålders män har kanske aldrig gått igenom dessa tankar, vad vet jag, men de är i alla fall betydligt vanligare bland unga i dagens samhälle, och säkert kommer de att nå era barn någon gång i framtiden också. Jag vet inte vad som är rätt och fel gällande barnuppfostran, men jag vet att det någon annan gör med sitt barn påverkar inte dig och ditt liv, så varför bry sig? Kanske uppfostrar personen ungen fel, kanske är det du som gör fel. Personligen tror jag bara att det finns ett enda fel som en förälder kan göra, och det är bristen på kärlek. Så länge du älskar ditt barn, oavsett vad, och är noga med att ditt barn vet om det, så kommer allt att bli bra.

Har ni fler frågor eller funderingar, inte håller med mig, eller vad som helst annat, så är det bara att höra av sig via Facebook, mejl ([email protected]), twitter eller lämna en kommentar nedan. Det går alldeles utmärkt att vara anonym och självklart svarar jag på allt!

Puss o Kram

Lina Lilja