Lina Lilja

För att vidga mina vyer nöjer jag mig sällan med att bara läsa de bloggar jag följer, utan läser även kommentarerna och klickar mig vidare in på de som kommenterats bloggar. Det var så jag hittade till Andreas Jonsson. Läste, och läste, och läste, läääänge, bland hans texter. Alla smarta ord, meningar att känna igen sig i. Rekommenderar varmt att läsa hans torsdagskrönikor - ni missar något jävligt bra annars.

Jag hittade hans text Som en skolavslutning, fast värre. Texten handlar egentligen om Desperate Houswifes, och det låter nog konstigt att jag fastnade just för den texten med tanke på att jag aldrig sett ett enda avsnitt av det programmet, men det gjorde jag. För trots allt är det lite ångest med att lämna allt här hemma. Skolan, vännerna... Och då känns det bra när någon annan kan sätta ord på det. Jag citerar;

"Varje år vid den här tiden sker samma sak. Tusentals elever städar ur sitt skåp, återlämnar sina böcker och avvecklar sitt arbete i skolan. Det är dags att lämna en epok. Det är tid för ett nytt kapitel. Tusentals avslut görs. Man tackar för tiden som har varit, kramas och tar ett avsked. Man stämplar ut och går vidare. Vidare mot friheten. Mot nya outforskade platser.

Kommer du ihåg känslan som infann sig i kroppen minuterna, timmarna och dagarna efter skolavslutningen? Kan du blickas tillbaka och minnas hur det var att sitta ensam kvar i gräset, på samma plats som ni veckor tidigare suttit tillsammans – du och dina vänner. Men nu är du där, ensam. Nästan lite tom.

Jag har aldrig haft lätt för det här med avsked. Att skiljas åt är bland det värsta jag vet. Som en rispa i mitt hjärta. Som ett sår som blöder. Det gör ont.

[...]

Känslan som infinner sig nu är som hämtad från en skolavslutning. Det känns som om jag slutar mellanstadiet, klassen splittras och jag står ensam kvar på skolgården när alla gått hem. Det kommer ta tid att inse att det aldrig kommer bli som förrut."





Puss o Kram
Lina Lilja