Las Vegas

Så det blev inget bloggande från Las Vegas, men nu är jag hemma igen och WIFI verkar ha blivit kompis med blogg.se igen - wohoo! Min resa var delvis väldigt bra, delvis jävligt kass. Resan dit gick väldigt smidig och bra, sov hela vägen. Kom till hotellet vid fyra på morgonen, och tydligen hade de inte nåtts av informationen att jag skulle komma så sent, men det löste sig i alla fall så jag fick ett rum. Gick och la mig och sov några timmar, käkade frukost och sen la jag mig vid poolen och läste lite. Det var härligt varmt i Las Vegas - men också jädrigt blåsigt! Tyvärr var poolen rätt ofräsch, men hotellet i övrigt var fint. På eftermiddagen tog jag mig en dusch och bytte om och så innan jag promenerade till arenan som bara låg cirka 10 minuter från hotellet. Perfekt! 
 
 
 
 
Showen var helt jävla fantastisk! Hade superroligt och blev jätteinspirerad! Jillian är precis lika fantastisk in real life som hon är på tv, och på alla andra ställen man kan se henne. Hade en superbra sittplats också! Efter showen fick vi VIP-are sitta kvar för en liten frågestund. Vi hade lämnat in frågor i förväg, och så hade de lagt dem i en hög och tog dem en och en. När ens namn ropades upp fick man ställa sig upp och ställa sin fråga. Jag fick ställa min!! Jag fick faktiskt PRATA med Jillian! Gah - det är så overkligt att jag själv inte fattar att det är sant! Gulligaste var dock den 14-åriga tjejen som började gråta när hon fick ställa sin fråga, så Jillian hoppade ner från scenen och gav henne en kram. Finaste på hela dan! 
 
Dagen efter är precis så illa som dagen efter alltid är. Man vaknar upp och vill helst bara somna om och aldrig mer vakna. Man hade det så underbart och nu är allt över. Pallrade mig upp och hämtade frukost, packade ihop, satt och såg dålig tv, sen tog jag en taxi till busstationen. Bussen avgick 20 minuter tidigt, men det hjälpte inte. Massa bilköer mellan Las Vegas och Los Angeles gjorde att vi blev en dryg timma sen till LA - och jag missade min nästa buss med 7 minuter. En redan dålig dag verkade bara bli sämre. Dessutom hade jag knappt ätit på hela dagen, jag hade spytt en massa på grund av åksjuka, jag hade inte ett öre till mat, och livet kändes bara piss. Får gå och ändra min biljett, och får reda på att nästa buss går FYRA TIMMAR SENARE - klockan 22.35. Då bröt jag ihop och började storgrina. Får i alla fall en "matbiljett" av han bakom disken så jag kan käka lite middag, sen satte jag mig ner och läste Jillians böcker som jag hade med mig. De fyra timmarna försvann så småning om, och bortsett från att jag trodde bussen skulle gå sönder så gick resan hem till Santa Barbara bra. Ramlade innanför dörren vid strax före ett och möttes av ett gäng hundpussar, sen däckade jag. Sov till strax före tio imorse, innan jag pallrade mig upp, har nu ätit frukost och ska snart ta mig till skolan. Har fortfarande ett fett jävla grått moln över mig, men jag ska verkligen försöka göra det här till en bra vecka. En dryg månad till och sen anländer jag i Sverige igen. Inte långt kvar nu! 
 
 
Just nu, just idag (och igår) känns livet ganska jobbigt. Glaset är halvtomt och allt är bara jobbigt. Jag vet inte om jag längtar hem, om jag längtar bort, eller om jag bara vill stanna. Det får vara så, idag. Det blir ofta så när man just fått uppleva en av sina högsta drömmar, får en feeling för hur livet skulle kunna vara. Samtidigt ger det mig bara en push att kämpa ännu hårdare för att komma dit jag vill. Jag kommer nå dit - det vet jag. Jag längtar.
 
 
Puss o Kram
Lina Lilja

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0