Lina Lilja

Förhoppningsvis är det bara PMS, men det går inte att undgå att jag känner mig lite allmänt nere ikväll. Tvivlar på allt: livet, framtiden, mina val, och mig själv. Jag lyssnar på musik, läser bloggar, och minns - och gråter lite. PMS eller inte, det är inte så konstigt att man vid 19 års ålder fortfarande försöker lista ut vart man passar in i livspusslet, men det gör inte dessa stunder mindre tuffa. 

 

 

Det är så mycket som jag kommer sakna här i Santa Barbara, det är så mycket som jag redan saknar i livet. Tider som var, människor som kommit och gått. På något sätt vill jag se det som att det var då, nu är nu, och framtiden är min. Jag önskar jag kunde sluta grubbla och oroa mig. Jag är ändå grymt glad att jag just nu är precis där jag är. Det är så mycket enklare att försöka klura ut vad man vill och vem man är när man sitter tusentals mil från familj och vänner. Jag ska verkligen försöka göra de knappa fyra månader som jag har kvar här till riktigt jävla bra, och så ska jag lämna framtidens problem åt framtida jag att lösa. Försöka lita på att universum har en plan för mig och att rätt möjligheter kommer att dyka upp när tiden är inne. Som min hopptränare alltid sa: "Is i magen Lina! Sikta först och skjut sen."

  

 

Puss o Kram

Lina Lilja