Lina Lilja

Jag vet inte om det beror på att jag idag suttit i solen och lapat i mig D-vitamin, mitt grymma träningspass eller att jag just nu är mitt uppe i Isabellas Hemligheter av Isabella Löwengrip, men idag har jag hittat tillbaka lite till den gamla Lina. Hon som såg glaset som halvfullt, tog varje utmaning med ett leende och inte lät någonting bryta ner henne. Det är roligt - jag visste inte ens att hon existerade förrän augusti 2010 och nu saknar jag henne som tusan. 

 

 

Jag hade aldrig vetat om att den där andra Lina existerade om det inte vore för Olof Röhlander. Jag vet att jag pratat mycket om honom förut, men han vände verkligen upp-och-ner på mitt sätt att se livet. Någonstans i våras tappade jag den Lina lite. Livets alla svårigheter kom emellan och allt oftare såg jag glaset som halvtomt. Jag försökte verkligen att ta tillvara på mig själv, tänka positivt och njuta av livet - men allt eftersom tiden gick blev det svårare och svårare. När jag sedan flyttade hit till Santa Barbara blev det lite väl mycket på en och samma gång, och helt plötsligt fick jag liksom börja om på ruta ett igen. Lära mig tvätta, städa, ta hand om mig själv och lära känna mig själv igen. Bygga upp ett nytt nätverk av människor. Och helt plötsligt kom jag ännu längre ifrån den där Lina som alltid ser glaset halvfullt och tar varje motgång med ett leende. 

 

 

Efter lite drygt fem månader här har jag nu börjat komma tillbaka till den Lina jag var för ett år sedan. Eller jag närmar mig i alla fall. Hela den här resan har varit bra på just det sättet jag ville att det skulle vara, och jag är oerhört glad att jag tog steget att åka hit. Jag har verkligen lärt mig om mig själv från grunden, och samtidigt byggt upp mig själv längs vägen. Fixat de saker som behövts fixas. Nu närmar jag mig finslipet och det är dags att hitta tillbaka till glaset-är-halvfullt-Lina. Även om livet känns lite tomt nu när familjen åkt, skolan inte kommit igång och vännerna inte hittat tillbaka hit än, så vet jag att jag behöver det mer än någonsin. Lapa sol, läsa böcker, tänka på livet och umgås med mig själv. Bli min egen bästa vän. Lyssna på mitt hjärta. 

 

 

I slutändan måste vi trots allt bli våran egna bästa vän, det är den enda människan vi kan lita på stannar i ens liv hela vägen och kommer umgås med varje dag. Så den här våren ska jag bli lite mera zen, komma lite närmare mig själv och mitt hjärta. 2013 har haft en lite knackig start, första veckan på det nya året har inte varit det bästa, men jag känner verkligen att det här året ska bli bra. Jag tillåter inget annat. 

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja