Lina Lilja

För några dagar sedan när jag låg i sängen och skulle sova, slogs jag av en plötslig "Jag har inget att leva för" - känsla. Inte alls på det där deprimerande jag-vill-ta-livet-av-mig sättet, utan mer ett vad-är-meningen-med-livet sätt. Jag är 19 år (även fast jag själv fortfarande tror att jag bara är 18) och har redan nu uppfyllt många av mina drömmar och mål i livet. Visst har jag saker kvar, no doubt!, men det känns mest som skitsaker jämfört med vad jag redan gjort. Nu, för första gången i hela mitt liv, ligger världen verkligen framför mina fötter och nästa kapitel är ett oskrivet blad - jag kan åka vart jag vill, och göra vad jag vill (nästan) - och samtidigt är jag helt blank i skallen. Vad vill jag? Vad brinner jag för? När jag låg där och tänkte på mina nuvarande planer och drömmar inför framtiden kände jag ett "Is this it?". 

 

 

Idag känner jag en helt annan känsla. Jag sitter och planerar helgens resa till San Francisco och hjärtat gör glädjeskutt - gud vad jag längtar! Jag och pappa har just bokat biljetter till min livs första NHL-match, New York Rangers möter Washington Capital. För i mars möter jag upp honom i The Big Apple - och ska spendera springbreak i den coola staden! Och så sitter jag och kikar på Santa Barbara International Film Festivals hemsida, och funderar på vilken av alla de kändisar som kommer till stan nästa vecka som jag helst vill se hyllas. Hjärtat tar några glädjeskutt till.

 

 

Motivationen till att leva är tillbaka. Våren kommer bli helt fantastisk - det är jag säker på - och sen är framtiden min, mer än någonsin. Det gäller att våga släppa taget och bara följa sitt hjärta. Enklare sagt än gjort, men det är det jag ska försöka göra i år. Fånga dagen lite mer, gå dit hjärtat pekar, sluta fundera så mycket. Gör jag bara det kommer jag tillslut hamna där jag ska vara!

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja