Who are you doing this for?

Har spenderat förmiddagen med att utse min topp 10 lista över Sveriges Bästa Idrottsstad 2013 och skicka in den. Känner mig så hedrad att få vara med i arbetet! Men nu när jag blev klar blev mitt schema plötsligt tomt, och för första gången sedan jag lämnade USA har jag tid att tänka, och känna efter, på riktigt. Och helt plötsligt vällde kännslorna över mig. Tomhet. Saknad. Stress. Allt känns bara så himla underligt. Nu när jag fått träffa alla mina underbara vänner här hemma igen efter 10 månader saknar jag dem plötsligt ännu mer, och vill helst bara träffa dem varenda vaken sekund. Som att jag plötsligt insåg hur underbara de är, och hur mycket jag älskar dem, när de är inom en armlängds avstånd. Och så saknar jag mina vänner från USA, både de som är kvar på andra sidan Atlanten, och de som bara är en bilresa bort. 
 
 
Och så stressen. Det faktum att jag nu faktiskt är arbetslös, bostadslös och 100% pank. Det är jävligt lätt att drömma, tro på sig själv och finna trygghet i nya, nyttiga rutiner när man är på andra sidan jorden och inte har alla människor runt omkring en som tycker att man ska göra saker och ting på deras sätt. När man tycker att man har all tid i världen och när man slipper sitta i försvarsställning hela sin vakna tid och förklara, för kända och okända människor, varför man har valt det liv man valt. 
 
 
Helt enkelt: Plötsligt blev det tyst, lugnt och tomt på schemat. Istället för att andas ut och tänka Äntligen! Gud så skönt! så fick jag panik, ville träffa människor, vill slippa vara ensam, vill ha fullt upp. Och vad gör man då? Jo, man tvingar sig själv till att andas och vara ensam. Umgås med sig själv. Reda ut vad det är som tynger en. Och kanske ringa en god vän, om man känner att det behövs, och sådana har jag många av så det kommer nog inte att bli något problem. Ikväll ska jag dessutom på grillkväll med CUF vilket ska bli grymt roligt. Så... Nu ska jag ta en promenad, en dusch, och bara andas. Ta ett snack med mig själv och reda ut framtiden. Hörs!
 
 
Puss o Kram
Lina Lilja

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0