Lina Lilja

Aldrig är jag fylld av så mycket självhat som när jag tvingas avbryta ett träningspass - inte ens när jag tar en extra vilodag. Avbryter jag ett träningspass så har jag redan börjat liksom, varför inte fortsätta! Jag vet att det är helt sjukt att tänka så, but I do. Jag var med på uppvärmningen av dagens lektion, och jag försökte vara med på passet (springa upp för en backe 10 gånger), men jag provade en omgång och kände mig bara snurrig och konstig, så jag insåg att det var dags att lyssna på kroppen och avsluta där. Jag kände mig svimfärdig och konstig jättelänge, men efter ha ätit lite nu känns det betydligt bättre. Kanske var det värmen, kanske var det att jag precis haft mens, kanske är det överträning, kanske käkar jag för lite. Jag har beslutat mig för att återigen se över mina kostvanor då jag, trots att jag tycker jag äter mycket, alltid är hungrig. Jag tränar trots allt rätt mycket och kroppen behöver mat för att orka. 

 

 

Och så vill jag bara, kort, kommentera en till sak. Idag kom det vit rök från Vatikanen - vi har en ny påve. Snabbt ser jag människor jag älskar - öppna, accepterande, älskande vänner - hata. Hata på en oskyldig gubbe och flera miljoner människor. På en tro och på ett sätt att leva. Ja, den nya påven är en gammal, vit, homofobisk, man - vad hade ni förväntat er?! Han har dock också sagt att han tycker det är viktigt att respektera homosexuella, även om han anser det en synd och att det är barnmisshandel att homosexuella par får adoptera. Det är hans rätt att tycka så, så länge han respekterar mig så kommer jag att respektera honom. Man behöver inte gilla honom eller hans åsikter, men sluta hata och börja respektera! Glöm inte att det finns miljoner katoliker där ute i världen också - människor som du och jag - och de förtjänar lika mycket respekt som oss. Man måste ge respekt för att få respekt. 

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja