Lina Lilja

Så kom det sig att jag hamnade på Oscarsteatern en helt vanlig tisdagskväll, tillsammans med stora idoler och viktiga mediamänniskor. Camilla Näslund är en människa som funnits i utkanten av mitt medvetande en längre tid - många av mina vänner och bekanta (aka människor i min twitter-feed) känner Camilla, så hennes namn har dykt upp mer än en gång. Jag hade ett hum om vem hon var, och jag hade läst mycket om hashtaggen #annorlundabra på twitter. But that was kind of it. 

 

I måndags såg jag att några av mina centervänner började prata om en föreställning de skulle på på tisdagen med namnet En #annorlundabra föreställning. Intresset väcktes snabbt och jag läste på, men insåg ganska snabbt att hur mycket jag än skulle vända och vrida på pengarna så har jag inte 215:- över just nu för att spontangå på en föreställning på Oscars. Jag bestämde mig dock för att i alla fall sprida budskapet om att denna föreställning, så skrev på twitter att jag var ledsen över att jag inte har råd att gå men att mina vänner borde kolla upp det och gå dit. Fina Camilla svarade inom en minut (bokstavligen inom en minut) att hon och Höga Kusten skulle ge mig en gratisbiljett med orden "Klart du ska gå!!". Så plötsligt hade jag en biljett till föreställningen och skulle alltså gå på Oscars, en helt vanlig vardag!

 

En stund efter fem i tisdags trippade jag så i höga klackar och kort klänning från min lägenhet och mot Oscars. Jag visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig, och på vägen dit insåg jag verkligen hur lite jag egentligen visste om Camilla och hennes historia - inklusive den egentliga tanken bakom hashtaggen #annorlundabra som jag sett så många gånger. Jag öppnade dörren till Oscars och möttes av mediafolk, kameror och massa snygga människor. Jag kände mig vilsen. Vad fan gjorde jag där egentligen? Lilla jag? Samtidigt var jag väldigt spänd och förväntansfull.

 

I kön till garderoben träffade jag a long lost friend - Elias Giertz. Han var aktiv i CUF när jag gick med, men sen tog hans karriär fart och han gick ur för att kunna fokusera på att vara företagare, föreläsare och entreprenör. Mycket begåvad ung kille och det var grymt kul att få växla några ord med honom igen! Härlig bonus.

 

Föreställningen drog igång, och från första ord så kändes det bara rätt. Igenkänningsfaktorn var stor, och det låg så oändligt mycket kärlek i luften - känslan går inte att beskriva. Under showens gång stod totalt fyra melodifestivalartister på scenen, så ni förstår ju hur rätt jag hamnat! Camilla pratade också om hur hon sett Anna Anka söker assistent när det gick på tv för några år sedan, och redan från början sagt att "Simon kommer vinna - och honom ska jag träffa". Idag är det oerhört nära vänner. Det roliga är att jag tänkte precis samma sak - och i tisdags fick jag chansen att träffa honom. Vi har pratat en del på twitter, och jag såg honom även på ett mingel under Pride men vågade inte gå fram och hälsa, så nu när jag skulle på denna föreställning så fick jag lova honom att jag skulle gå fram och hälsa. 

 

Så när jag såg honom i folkvimlet under föreställningens paus hade jag helt enkelt inget annat val än att gå fram och säga hej. Nervös som jag var hade jag tänkt ut allt i förväg: Jag skulle gå fram, säga "Jag lovade ju att komma fram och hälsa så det är väl bäst jag gör det", sträcka fram handen och presentera mig och när jag skulle säga mitt namn skulle han minnas vår konversation dagen innan och säga "Jahaaa, ja men just det! Trevligt!". That's not what happened.

 

Istället gick jag fram, började "Jag lovade ju att hälsa...." men hann inte längre innan han sken upp och sa "Jaa men åh vad roligt!!!" och kastade sig om mig i en varm kram. Finare människa får man leta efter<3 Det, tillsammans med flera andra händelser och bara den allmänna känslan under kvällen, fick mig att känna mig hemma. Det fick mig att minnas varför jag tog mitt pick och pack och stack till Stockholm. Det fick mig att minnas varför jag drömt om att flytta hit i så ofantligt många år. För den känslan. Jag hade liksom glömt allt det där så tacksamheten över tisdagskvällen på Oscars med alla de människor som liksom jag är #annorlundabra som fick mig att känna mig hemma är enorm. Hade det inte varit för att Mio var ensam hemma och jag var tvungen att kasta mig hem så fort föreställningen var slut hade jag stannat hela natten. 

 

Detta långa inlägg är helt enkelt ett endaste stort tack. Till Camilla, till Höga Kusten och till alla som befann sig på Oscars i tisdags kväll. Tack för att ni är ni. Tack för all kärlek. Tack för en fantastisk kväll. Tack för att ni fick mig att minnas. Tack för att ni gav mig den gemenskap jag glömt att jag sökt. Tack för att ni är #annorlundabra<3

 

 

 

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja