Lina Lilja

Be who you are and say what you feel, because those who mind don’t matter and those who matter don’t mind

A lesson for life

I veckan såg jag filmen Älska mig med mina sjundeklassare, och idag var det dags att diskutera filmen. Innan diskussionen hade jag googlat lite, försökt förbereda mig på hur man kan diskutera mobbing i klassrummet, men tillslut insåg jag att det var bara att hänga med och ta diskussionen som den kommer. Det är helt omöjligt att veta hur 13-åringar ska reagera på olika filmer och vilka diskussioner som kommer att komma upp. 

 

Vi började diskutera mobbing som planerat, och efter ett tag uttryckte en elev att någonting var "bögigt". På samma sätt som igår ifrågasatte jag användandet av ordet bögigt, och en lååååååång diskussion kring homosexualitet, bögar och flator följde. Ett par gånger satte jag ner foten, men främst försökte jag ifrågasätta och låta alla tala till punkt. Tidvis blev diskussionen rätt hård, så som den kan bli med elever i den åldern. "Jag vet hur en bögar och flator ser ut, sånt ser man" och "Det är äckligt med två killar som pussas", etc. Hela tiden försökte jag hålla koll på hur elever reagerade på olika uttalanden, för att se om det fanns någon som verkade ta illa upp som jag skulle behöva prata med i efterhand och checka läget. 

 

När diskussionen pågått i sisådär 30-40 minuter, och eleverna fortfarande hävdade att "man kan se" om någon är homo-/bisexuell frågade jag eleverna:
"Ja, men om ni ser det så lätt - vilken läggning har jag?"

Någon slänger direkt ur sig: 
"Men du är ju norm..." (normal var ordet personen sökte)

 

Det blir tyst en stund sen slänger samma person ur sig:

"Säg inte att du är lebb, du är så cool!" 

Varpå mitt svar blev:

"Är jag mindre cool om jag är lebb?"

 

Vid det här laget började en eleverna tänka efter ordentligt på vad de egentligen sa. Mina frågor på deras uttalanden började bli jobbigt på riktigt, och när jag sen sa att joo, jag är lebb, då haglade ursäkterna över mig; "Jag menade inte!!" 

 

Det var den här poängen jag ville komma till. Jag tar inte illa upp, men någon annan i det här klassrummet eller i skolkorridoren kanske gör det. Ni kan omöjligt veta läggningen på ALLA skolans elever (hyfsad stor skola dessutom), och jo, det lär finnas icke-heterosexuella elever bland era skolkamrater. En hel hög faktiskt om man går på statistik. 

 

Sen berättade en elev att hon är bisexuell (så grymt modig tjej!!) och plötsligt så förstod de, på riktigt. Ingenting jag hade kunnat säga hade bevisat min poäng på ett bättre sätt. De vet aldrig vem som lyssnar och vem som kan ta illa upp!

 

Jag avslutade lektionen med att lära dem några svordomar som inte var kränkande på samma sätt och som de kunde använda istället för "jävla bög" och "bögigt". Opedagogiskt på ett sätt, men jag är ung och dum så jag får göra sånt....

 

 

Jag har alltid trott på den typen av barnuppfostran som tillåter misstag istället för att säga ifrån. "Plattan är varm, rör den inte!" Ungen kommer röra plattan, alternativt aldrig förstå varför det är så dumt (om hen nu skulle lyssna och låter bli plattan). Om ungen däremot rör plattan, upptäcker att den var varm och brände sig - ja då kommer hen definitivt undvika att lägga handen på en varm platta i framtiden. You see my point?

 

På det sättet önskar jag att man kunde ta't easy med pekpinnarna, och istället låta ungarna få prova och misslyckas och ha en väldigt förlåtande atmosfär. Det är på så sätt jag tror man kan förändra samhället. Dessutom önskar jag att fler vuxna inom skolvärlden vågade ta de svåra diskussionerna - ifrågasätta istället för att säga emot. 

 

Som jag sa igår; jag ser tillbaka på mina egna lärare och gör tvärtom. Det låter hårt, men med ett fåtal undantag (kan räkna dem på min ena hand), är det väldigt sant. Tyvärr. Bara man har koll på att eleverna är okej när de lämnar klassrummet, och tillåter dem som vill prata av sig efteråt att göra det, så ska man inte vara rädd för den här typen av diskussioner. Se också till att hela diskussionen når någon sorts poäng, att alla kommer till tals, och att det inte blir kränkande. Bli gärna personlig, men inte privat. Viktigast av allt: Var nyfiken, inte dömande! 

 

Och ja, jag pratade med flera av eleverna efter lektionen och såg till så att allt var okej. 

 

Lektionen hade kunnat gå åt helvete, det erkänner jag, men så som den gick hade jag inte kunnat önska ett bättre resultat. Varenda en där i klassrummet kunde nog ta med sig en viktig lärdom från lektionen. Hade jag fått lära ut sånt här jämt hade jag definitivt blivit lärare. "Livsfilosofi med Lina".

 

Men nu är det påsklov! Middag och Let's Dance på schemat ikväll :) Trevlig helg på er alla!!

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Fyfan vilket fantastiskt inlägg Lina! Du är SÅ HIMLA BRA!

Bra Lina du är väldigt pedagogisk och det kommer att bli nåt stort (större) av dej.
Önska dej en skön helg, snat får vi veta vem som får lämna LD ;-)

Hej! Hittade din blogg när jag kikade in #homoriot-hashtaggen. Sjukt bra jobbat! Keep up of the good work!

Lina. Jag blir så imponerad av att läsa din blogg. Speciellt detta inlägg är verkligen bra, det är precis sådana vikarier 13-åringar behöver. Fortsätt att stå upp för dina åsikter och gör det du drömmer om oavsett vad folk tror och säger för med din målmedvetenhet går allt.