Lina Lilja

 

Några minuter senare:

 

Jag: Men tänk på er klasskompis som är bög och hör er använda dessa uttryck, hur tror ni han känner sig? (Det finns alltså ingen öppet homosexuell kille i denna klass, det var ett sätt att uttrycka det faktum att alla deras klasskompisar antagligen inte är heterosexuella.)

 

Vad svarar man på det?! Han har ju rätt i det faktum att alla utbildningar jag har varit på för att få arbeta med ungdomar lär man ut att den största grejen med unga är att de inte har något konsekvenstänkande då den delen av hjärnan inte utvecklas förrän senare (typ i min ålder). Detta finns det dessutom flera forskningsstudier som visar. Samtidigt var det ju mycket tydligt att detta var två smarta unga killar som båda hade ett ganska välutvecklad förmåga till konsekvenstänkande. 

 

Jag hör ofta hur unga och dumma tonåringar och barn är, samtidigt som de gång på gång bevisar motsatsen. Det får mig att fundera på om någon ens frågat ungdomarna i alla de saker som berör dem?! Vad vill och tycker egentligen ungdomen/barnet? Jag vill inte veta vad föräldern tycker och vill, jag vill veta vad barnet vill!

 

Nu har jag arbetat som lärarvikarie i lite drygt sju månader. Jag har utvecklats massor på denna tiden, och inte minst har jag fått fundera mycket på hur min egen skolgång var och vad jag vill föra vidare till nästa generation. Nästan hela tiden tänker jag på hur mina lärare gjorde när jag gick i skolan - och att jag ska agera tvärtom. Om någon elev säger något som kan uppfattas nedvärderande eller kränkande frågar jag varför eleven säger så - INNAN jag börjar skälla ut någon eller säga emot. Ibland (som i fallet ovan) behöver man inte alls skälla ut eleven utan de är väl medvetna om vad de håller på med, däremot kan man ta en vuxen diskussion om hur smart det är att uttrycka sig så. 

 

Dessutom har det varit mycket viktigt för mig att lyssna på eleverna och skapa ett förtroende (framför allt på längre uppdrag som jag är på nu, då jag verkligen får en chans att lära känna eleverna) - inte döma. Vi har alla gjort mindre smarta val, inte minst i den åldern, och att då gå runt och peka finger och säga att de gör fel val lär bara göra att de vänder taggarna utåt. Den största lärdomen jag fått, något jag önskar att alla lärare visste, är att frågar man så får man svar. Hur mår du? Hur känns det? Är du okej? Är det något som är jobbigt? 

 

Jag vet att jag får lite gratis bara för att jag är ung, och det är något jag kommer kunna leva på i max 10 år till. Det är betydligt lättare som 13-åring anförtro sig till en 20-åring än en 60-åring, och det är något jag får utnyttja medan jag kan. 

 

Så med detta långa inlägg vill jag helt enkelt bara säga till alla er som arbetar med barn och unga;

Våga fråga och våga lyssna! Barn och unga är betydligt smartare än vad ni tror, bara ni vågar tro på deras förmåga.

 

Puss o Kram

Lina Lilja